Jag är för tillfället arbetslös och känner att mina dagar inte är särskilt produktiva, och hatar vintern innerligt så utomhus befinner jag mig sällan. Därför tänkte jag att man kanske kunde utveckla ett intresse inomhus. Har alltid gillat att skriva så varför inte liksom.
Blir däremot inga dikter eller sådant, ty jag inte är mycket för den formen av skrivande. Istället tänkte jag helt enkelt skriva ner roliga, tråkiga, jobbiga eller konstiga anekdoter eller tankar som jag för tillfället har i huvudet. Ett vagt mål är att kunna skriva ett A4 om typ ingenting, men ändå göra det på något sätt intressant att läsa. Om ni förstår vad jag menar.
Det finns alltid någon att vara rädd för
När man som liten slussas ut i det svenska skolsystemet får man snabbt lära sig att läraren bestämmer. I alla fall i skolan. Hemma är det ju föräldrarna som styr. Detta gör att om man är en sådan unge som gillar att ställa till med hyss och oreda snabbt utvecklar en rädsla för dessa personer som kallar sig lärare. De är ofta barska och har väldigt kort stubin.
Jag kan än idag komma ihåg känslan av gråten i halsen när fick sig en rejäl utskällning av lärarinnan. Man var rädd. Men varför? Vad kunde den personen egentligen göra mot dig annat än att höja rösten? Egentligen ingenting, men det visste man inte då.
Ännu mer rädd var man då man fick gå med lärarinnan hand i hand upp till rektorsexpeditionen. Då hade man verkligen ställt till det. Den långa, mörka korridoren som smalnade av mot en gammal trädörr. Hjärtat bultade snabbare än någonsin och man hade aningen svårt att hålla tätt.
Rektorn på min gamla skola var en mytomspunnen man. Han sågs väldigt sällan till och det gick många rykten bland oss elever att han var en riktigt elak en. Allt från att han slog barn till att han stängde in dem i förråd.
Det visade sig dock att inget av det här stämde, tvärtom, han var mycket trevlig och tillmötesgående. Mitt besök där blev inte mycket mer än en tillsägning.
Och allt som livet fortsatte blev man klar med grundskolan och gymnasiet och skulle nu skickas ut i det verkliga livet med någon absurd tanke om att man äntligen bestämmer över sig själv, att man hade full rätt att göra vad man vill, när man vill. Så var det inte.
Istället för att behöva kolla sig bakom ryggen för misstänksamma lärare sitter man på kafferasten lite för länge och spanar efter en chefsfigur, och istället för att morsan ger en utegångsförbud för att man druckit öl sätter polisen en i fyllecell. Om man tänker efter är det inte mycket som förändrats.
Ännu värre är dem som verkat gått tillbaka i utvecklingen. Så fort de blev myndiga skaffade de sig en flickvän som nu innehar total makt över deras privatliv. Jag satt hemma hos en polare och krökade för några helger sedan, då hans flickvän plötsligt dyker upp och blir hysterisk av alla tomma ölburkar som står på bordet.
Och full är du också!? Vi ska ju fan fara och käka lunch hos dina föräldrar imorgon, hur fan tänker du egentligen?
Ja man undrar hur han tänkte egentligen när han bestämde sig för att flytta ut från morsan raka vägen till nästa auktoritetsperson.
Tyvärr är det väldigt svårt att uppnå total frihet i det här livet. Pengar, status och kändisskap kan endast köpa dig en begränsad summa av den varan, även om det är mer än gemene man. Kanske om man lyckas skapa sig ett världsherravälde som enväldig diktator? Någonting säger mig att även då kommer det finnas en person man måste stå till svars emot.
Blir däremot inga dikter eller sådant, ty jag inte är mycket för den formen av skrivande. Istället tänkte jag helt enkelt skriva ner roliga, tråkiga, jobbiga eller konstiga anekdoter eller tankar som jag för tillfället har i huvudet. Ett vagt mål är att kunna skriva ett A4 om typ ingenting, men ändå göra det på något sätt intressant att läsa. Om ni förstår vad jag menar.
Det finns alltid någon att vara rädd för
När man som liten slussas ut i det svenska skolsystemet får man snabbt lära sig att läraren bestämmer. I alla fall i skolan. Hemma är det ju föräldrarna som styr. Detta gör att om man är en sådan unge som gillar att ställa till med hyss och oreda snabbt utvecklar en rädsla för dessa personer som kallar sig lärare. De är ofta barska och har väldigt kort stubin.
Jag kan än idag komma ihåg känslan av gråten i halsen när fick sig en rejäl utskällning av lärarinnan. Man var rädd. Men varför? Vad kunde den personen egentligen göra mot dig annat än att höja rösten? Egentligen ingenting, men det visste man inte då.
Ännu mer rädd var man då man fick gå med lärarinnan hand i hand upp till rektorsexpeditionen. Då hade man verkligen ställt till det. Den långa, mörka korridoren som smalnade av mot en gammal trädörr. Hjärtat bultade snabbare än någonsin och man hade aningen svårt att hålla tätt.
Rektorn på min gamla skola var en mytomspunnen man. Han sågs väldigt sällan till och det gick många rykten bland oss elever att han var en riktigt elak en. Allt från att han slog barn till att han stängde in dem i förråd.
Det visade sig dock att inget av det här stämde, tvärtom, han var mycket trevlig och tillmötesgående. Mitt besök där blev inte mycket mer än en tillsägning.
Och allt som livet fortsatte blev man klar med grundskolan och gymnasiet och skulle nu skickas ut i det verkliga livet med någon absurd tanke om att man äntligen bestämmer över sig själv, att man hade full rätt att göra vad man vill, när man vill. Så var det inte.
Istället för att behöva kolla sig bakom ryggen för misstänksamma lärare sitter man på kafferasten lite för länge och spanar efter en chefsfigur, och istället för att morsan ger en utegångsförbud för att man druckit öl sätter polisen en i fyllecell. Om man tänker efter är det inte mycket som förändrats.
Ännu värre är dem som verkat gått tillbaka i utvecklingen. Så fort de blev myndiga skaffade de sig en flickvän som nu innehar total makt över deras privatliv. Jag satt hemma hos en polare och krökade för några helger sedan, då hans flickvän plötsligt dyker upp och blir hysterisk av alla tomma ölburkar som står på bordet.
Och full är du också!? Vi ska ju fan fara och käka lunch hos dina föräldrar imorgon, hur fan tänker du egentligen?
Ja man undrar hur han tänkte egentligen när han bestämde sig för att flytta ut från morsan raka vägen till nästa auktoritetsperson.
Tyvärr är det väldigt svårt att uppnå total frihet i det här livet. Pengar, status och kändisskap kan endast köpa dig en begränsad summa av den varan, även om det är mer än gemene man. Kanske om man lyckas skapa sig ett världsherravälde som enväldig diktator? Någonting säger mig att även då kommer det finnas en person man måste stå till svars emot.
