Jag är en hycklare vad gäller mitt förhållande.
Jag kan bli lite "grinig" för att min tjej har skrivit med någon kille när vi knappt kände varandra. Men jag tycker inte det är något om jag nu har gjort det.
Jag brukar även antyda/anklaga att min tjej har gjort något, som i hennes ord aldrig hade hänt under några som helat omständigheter. Jag brukar anklaga henne för otrohet, mest som ett skämt, men ändå inte.
Jag är fruktansvärt svartsjuk,svarar inte hon på 30 min så antar jag det värsta, absolut ingenting jag klagar på hos henne, men tankarna snurrar i ett och jag känner en enorm stress så fort jag inte är med henne.
Jag kan även bli lite sur för stt hon kan tycka att en SKÅDESPELARE är snygg, vilket är absurt- Men jag tycker inte det är något konstigt om jag själv tycker det?
Vad jag älskar med denna tjejen, är att vi har fruktansvärt mycket gemensamt och förstår sig på varandra-klyschigt som alla förhållande helt enkelt.
Detta är mitt första förhållande, och vi har haft det i drygt ett halvår. Jag känner mig fruktansvärt bekväm o självsäker med denna tjej, kan absolut tänka mig henne som en framtida fru, även om jag nu endast är 19.
Men jag vet inte om faktiskt är lycklig på riktigt, går ständigt orolig och oroar mig för ifall hon hade vart otrogen, eller om hon är intresserad utav någon, eller om hon tycker att någon ser speciellt snygg ut, vilket i sig är normalt.
Jag vet inte om jag är tillräckligt mogen för ett förhållande mentalt, vad tror ni och har mi några tips?
Jag gillar att spendera min fritid med denna tjej, så mycket skönare att ligga in o kolla någon rulle istället för att vara ute i kylan.
Dock måste jag erkänna att jag saknar att kunna få med mig ett "hemsläp" hem, att ha friheten till att kunna ligga med en random.
Men jag har å andra sidan absolut inte kunnat tänka mig henne under någon annan, men jag kan tänka mig själv under någon annan-givetvis inte under förhållandet.
Något mer dåligt är väl att jag tänker på hennes förflutna något EXTREMT mycket, det är absolut inget märkvärdigt med det men jag tänker på det hela tiden, kan tillomed få en klump i magen av tanken. Oerhört omoget.
Ville mest skriva av mig, men vill hemskt gärna ha respons o tankar på det hela.
Ha de bäst
Jag kan bli lite "grinig" för att min tjej har skrivit med någon kille när vi knappt kände varandra. Men jag tycker inte det är något om jag nu har gjort det.
Jag brukar även antyda/anklaga att min tjej har gjort något, som i hennes ord aldrig hade hänt under några som helat omständigheter. Jag brukar anklaga henne för otrohet, mest som ett skämt, men ändå inte.
Jag är fruktansvärt svartsjuk,svarar inte hon på 30 min så antar jag det värsta, absolut ingenting jag klagar på hos henne, men tankarna snurrar i ett och jag känner en enorm stress så fort jag inte är med henne.
Jag kan även bli lite sur för stt hon kan tycka att en SKÅDESPELARE är snygg, vilket är absurt- Men jag tycker inte det är något konstigt om jag själv tycker det?
Vad jag älskar med denna tjejen, är att vi har fruktansvärt mycket gemensamt och förstår sig på varandra-klyschigt som alla förhållande helt enkelt.
Detta är mitt första förhållande, och vi har haft det i drygt ett halvår. Jag känner mig fruktansvärt bekväm o självsäker med denna tjej, kan absolut tänka mig henne som en framtida fru, även om jag nu endast är 19.
Men jag vet inte om faktiskt är lycklig på riktigt, går ständigt orolig och oroar mig för ifall hon hade vart otrogen, eller om hon är intresserad utav någon, eller om hon tycker att någon ser speciellt snygg ut, vilket i sig är normalt.
Jag vet inte om jag är tillräckligt mogen för ett förhållande mentalt, vad tror ni och har mi några tips?
Jag gillar att spendera min fritid med denna tjej, så mycket skönare att ligga in o kolla någon rulle istället för att vara ute i kylan.
Dock måste jag erkänna att jag saknar att kunna få med mig ett "hemsläp" hem, att ha friheten till att kunna ligga med en random.
Men jag har å andra sidan absolut inte kunnat tänka mig henne under någon annan, men jag kan tänka mig själv under någon annan-givetvis inte under förhållandet.
Något mer dåligt är väl att jag tänker på hennes förflutna något EXTREMT mycket, det är absolut inget märkvärdigt med det men jag tänker på det hela tiden, kan tillomed få en klump i magen av tanken. Oerhört omoget.
Ville mest skriva av mig, men vill hemskt gärna ha respons o tankar på det hela.
Ha de bäst