Kära flashbackare nu behöver jag er hjälp!
Eftersom jag inte lyckats komma fram till något själv de senaste tre åren typ, vänder jag mig till er.
Bakgrund
Efter tre år av på och av kärlek till mitt ex har jag kommit till insikten att hon var och är näst intill perfekt, men inte fullt hundra procent perfekt av nån anledning. Som singel i tre år har jag aldrig känt att någon är intressant i jämförelse med henne och jag äcklas mest av att "bara ligga runt" med tjejer jag känner noll för. Såklart var vårt förhållande inte underbart hela tiden, men näst intill. Tilläggas bör är att jag ställer skyhöga krav på alla andra och mig själv. Endast det som är perfekt duger och jag tolererar inte egna misslyckanden. Bör jag inse att mitt ex var så maximalt bra ett förhållande kan bli eller ska jag fortsätta jaga ett förhållande som ställer kraven på att slå det med mitt ex?
Jag är kär i henne fortfarande och jag har mått ständigt dåligt över detta i tre år, men jag antar att alla är mer eller mindre kära i sina ex. Jag är rädd för att kärleken är kortsiktig, och att så fort jag kommer i kontakt med henne kommer jag "tröttna". Rent objektivt är hon perfekt enligt mig på alla sätt; extremt snygg, smart, rolig, har sin egen stil och är otroligt självsäker.
Så vad fan är problemet med mig? Varför är det någonting som gör att jag ändå inte vill bli ihop med henne någonstans innerst inne trots att jag tänker på henne hela tiden?
Om någon snälla kan reda ut vad det är för fel på mig vore det helt fantastiskt så att jag kan släppa detta nån gång. jag vill få bort allt detta tvivel och välja en gång för alla: Ska jag försöka bli ihop med henne eller ska jag glömma bort henne för gott, lyssna på mitt inre tvivel, och jaga nästa kärlek? Alla tips på hur jag kan komma över henne är i sånna fall välkomna för det verkar ju fysiskt omöjligt.
Alla tips är välkomna, för jag börjar starkt tröttna på att fortfarande må dåligt över detta tre år efter. Framförallt på all energi som jag lägger på motstridigheterna mellan att bli tillsammans igen och inte. Fullkomligt idiotiskt eftersom jag aldrig kommer fram till något.
Eftersom jag inte lyckats komma fram till något själv de senaste tre åren typ, vänder jag mig till er.
Bakgrund
Efter tre år av på och av kärlek till mitt ex har jag kommit till insikten att hon var och är näst intill perfekt, men inte fullt hundra procent perfekt av nån anledning. Som singel i tre år har jag aldrig känt att någon är intressant i jämförelse med henne och jag äcklas mest av att "bara ligga runt" med tjejer jag känner noll för. Såklart var vårt förhållande inte underbart hela tiden, men näst intill. Tilläggas bör är att jag ställer skyhöga krav på alla andra och mig själv. Endast det som är perfekt duger och jag tolererar inte egna misslyckanden. Bör jag inse att mitt ex var så maximalt bra ett förhållande kan bli eller ska jag fortsätta jaga ett förhållande som ställer kraven på att slå det med mitt ex?
Jag är kär i henne fortfarande och jag har mått ständigt dåligt över detta i tre år, men jag antar att alla är mer eller mindre kära i sina ex. Jag är rädd för att kärleken är kortsiktig, och att så fort jag kommer i kontakt med henne kommer jag "tröttna". Rent objektivt är hon perfekt enligt mig på alla sätt; extremt snygg, smart, rolig, har sin egen stil och är otroligt självsäker.
Så vad fan är problemet med mig? Varför är det någonting som gör att jag ändå inte vill bli ihop med henne någonstans innerst inne trots att jag tänker på henne hela tiden?
Om någon snälla kan reda ut vad det är för fel på mig vore det helt fantastiskt så att jag kan släppa detta nån gång. jag vill få bort allt detta tvivel och välja en gång för alla: Ska jag försöka bli ihop med henne eller ska jag glömma bort henne för gott, lyssna på mitt inre tvivel, och jaga nästa kärlek? Alla tips på hur jag kan komma över henne är i sånna fall välkomna för det verkar ju fysiskt omöjligt.
Alla tips är välkomna, för jag börjar starkt tröttna på att fortfarande må dåligt över detta tre år efter. Framförallt på all energi som jag lägger på motstridigheterna mellan att bli tillsammans igen och inte. Fullkomligt idiotiskt eftersom jag aldrig kommer fram till något.