Citat:
Ursprungligen postat av
singularitet
Vad som är utför och uppför är din egen definition. Evolutionen har ingen riktning.
Fisknät-exemplet:
Om ett bestånd med stora fiskar utsätts för hårt fisketryck med nät så gynnas mindre fiskar som kan simma igenom nätets maskor. Konsekvensen blir att fiskarna som når könsmognad utan att växa sig stora överlever och om maskorna på nätet inte minskar så uppstår ett bestånd med mindre fiskar.
Låt oss anta att ett antal maskor i nätet är tillräckligt stora för att även några stora fiskar alltid åker igenom och överlever. Det är egentligen ditt exempel.
En fisk kan antagligen bli proportionellt större eller mindre genom att producera mer eller mindre tillväxthormon. Att justera en enstaka parameter är lika lätt åt båda hållen. Rent matematiskt är det ett trivialt problem.
Antag att fiskarna hade haft samma storlek i en miljon år och utvecklats evolutionärt under hård konkurrens. Vi kan då förvänta oss att deras kroppar är optimalt anpassade för sin storlek. Hjärtat är precis så stort som det skall vara, liksom lever och njurar och skelettets styvhet. Antag att nätet tillkommer. Den minsta avkomman överlever bäst och efter några generationer är hälften så stora som de gamla. Deras kroppar är proportionellt nedskalade. De nya fiskarna klarar fisknätet bättre än de gamla, men en proportionell nedskalning är inte optimal. Att hitta en optimal storlek på varje organ kräver att många parametrar justeras rätt. Matematiskt utgör det ett icke-trivialt optimeringsproblem. Finns näten kvar så kommer även de nya fiskarna att bli optimala, men antagligen tar det ytterligare en miljon år att bli lika optimala som före nedskalningen.
Det är just den här effekten jag föreställer mig med den mänskliga hjärnan. Det optimala tillståndet har låg entropi och är svårt att hitta. Därför tar det lång tid. Vid ändrade förutsättningar lämnar avkomman det optimala tillståndet. (Blir dummare men får fler barn.) Det nya tillståndet har högre entropi och går därför fort att hitta. Att bli smartare igen är åter ett optimeringsproblem som tar lång tid.
Citat:
Om några människor alltid klarar mer avancerade utbildningar och föder barn så kommer det alltid finnas smarta människor.
Men du får inte glömma bort att moderna utbildningar är relativt nya påfund. Det visade sig att väldigt många människor som aldrig exponerats för modern litteratur lyckades bilda sig. Det betyder att det inte behövs några skolor på tiotusentals år och människor kommer ändå att lyckas genomföra avancerade utbildningar.
Slutsatsen är att moderna avancerade utbildningar INTE är nålsögon för hjärnans utveckling genom evolutionen.
Jag förstår inte riktigt hur du menar här.
Det är riktigt att vi människor antagligen är väldigt lika våra förfäder som de såg ut för några tusen år sedan. Ändå kan de flesta av oss lära oss att läsa och räkna, vilket inte alls är självklart. Men alla kan det inte. I varje grupp finns några obildbara dyslektiker som inte kommer att klara en akademisk utbildning. Om det finns en tendens att de obildbara får fler barn än de bildbara, då är det väl rimligt att avkomman snart kommer att domineras av obildbara människor?