Citat:
Ursprungligen postat av
Jermuk
The harvest of sorrow är en fantastisk bok som jag själv kan rekommendera (och många flera av Robert Conquest).
Dessa böcker läses av några tiotusentals människor. Finns inte med i ungas kollektiva undermedvetna, detta är enormt problematiskt.
Unga tycker fortfarande att det är ganska coolt att vara kommunist, eller ifall en gammal intellektuell var maoist ungdomsåren. Dessa personer hamnar någonstans i spektrumet "god, men något naiv och ideologiskt galen" till "god, revolutionär, drömmare", det är mycket mer kriminellt att vara typ kristdemokrat än att vara hardcore kommunist bland ungdomar.
Detta är tack vara vänsterns erövring av den trendsättande kultursfären, och vad är det som kulturfären har makt över? Historieberättandet!
Historieberättandet skapar ju våra myter och arketyper som vi går runt och bär på undermedvetet som en representation av det moraliska landskapet: vem är hjälten och vem är draken? I svensk kultur så är det tydligt att traditionella rasistiska svenska lantisar (änglagård, Män som hatar kvinnor, midnattssol, Det Nya Landet, osv) är draken (skurken) och hippa och roliga stadsbor, invandrare, vänsterrevolutionära, homosexuella är den arketypiska hjälten.
Svensk kultur går långt över amerikansk kultur i att skapa denna stereotyp, men den amerikanska påverkar nog oss än mer och har likväl format ungas moraliska landskap; kommunism är där aldrig draken. Likväl så lär sig inte unga i skolor om kommunismens ofantliga brott på samma sätt som de lär sig om nazismens brott och kolonialismens brott.
Att Stalin dödade 20 miljoner eller Mao 30 miljoner finns bara som statistik alltså i vår kollektiva undermedvetna, och 50 miljoner döda människor är då inte mycket mer verkligt än att vi svenskar äter 50 miljoner bananer per månad eller liknande. Abstraktioner förvandlas ju inte direkt till visuell minne, och ifall inte det inträffar så kan det inte heller omvandlas till känslor, och ifall inte det sker så påverkas inte det moraliska landskapet.