Hur vanligt att man ligger med andra? Hur monogama är vi?

Ja hur monogama är vi egentligen? Drar slutsatsen att de flesta här inne anser att vi är polygama till vår natur.
Frågan man kan ställa sig är ju varför vi då har levt i monogami i så många tider? Varför svartsjukan existerar t.ex. Är svartsjukan något som finns i oss alla eller är det har det enbart resulterats av olika händelser i livet?

Har ni/skulle ni kunna leva i polyamori/öppet förhållande? Varför/varför inte? Anser ni att ni kan leva resten av livet med en endaste partner? Om inte, vad/vilken känsla är det då som tar emot mest?

Och tror ni att polyamorin kommer bli mindre tabubelagd i framtiden? Tror ni många avstår den just på grund av tabun kring den fast man egentligen vill? Observera att jag framförallt talar om polyamorin, och inte polygamin (giftermål mellan flera) som tycks vara olaglig i Sverige idag och t.o.m. straffbar.

Jag har på senare år funderat mycket kring detta och undrar hur vanligt det egentligen är i vuxna stabila förhållanden.
Jag skiljer på det fysiska och det emotionella, jag vill absolut ha en emotionell parrelation med en person men samtidigt ha friheten att ligga med andra om jag skulle vilja det.
Nu är jag ung, 24 år, och anser att det inte finns en anledning i världen att inte ha ett s.k. öppet förhållande men jag tänker att om man i framtiden gifter sig och skaffar barn med sin "emotionella" partner, hur går liggandet med andra till på ett skötsamt sätt egentligen? hur tabubelagt blir det? erfarenheter?

Att ligga här och där är en sak, men att säga att du och jag är ett par men samtidigt ha liknande relation med andra förstår jag inte.

OM man tänker så har man starka känslor för flera personer?
Eller har man små känslor för flera personer?

Att skapa ett förhållande gör man enligt mig när man är kär. D.v.s. Inriktad på en person. Jag har själv aldrig känt starkt för flera personer samtidigt, men jag har känt lite om inget för många och då kan man ju ligga här och där eftersom det inte finns något betydelsefullt.

Du missförstår. Skilj på sex och kärlek, du har endast en emotionell kärleksrelation med en person, men skulle du vilja ligga med någon annan någon gång är det fritt fram.

Är jag kär i en flicka så vill jag inte ligga med någon annan.


Är man förälskad i en person men vill ligga med andra så är man enligt mig inte förälskad.

Varför ska 2 bli 1 om man ändå ska ligga med fler. Polygami är Friends with Benefits.

Finns dock folk som har flera relationer samtidigt, vem är du att avgöra att kärlek inte existerar där?
I mitt tycke definitivt möjligt att vara förälskad i flera personer samtidigt, hur förklaras annars polygami? Dock tror jag inte att det är särskilt vanligt.

Funkar inte i längden.

Absolut får du tycka det. Men det får stå för dig. Detta var dock inte min frågeställning. Nyförälskelsen slocknar tillslut det vet du också. Men som den sexuella individ jag antar att du är kan du väl inte undgå att någon gång velat ligga med någon annan i längre förhållanden?

Åter igen; Har ni/skulle ni kunna leva i polyamori/öppet förhållande? Varför/varför inte? Anser ni att ni kan leva resten av livet med en endaste partner? Om inte, vad/vilken känsla är det då som tar emot mest?

Att vara monogam och att leva med samma person hela livet är ju två olika saker. I ett förhållande är jag monogam, d.v.s jag har ingen sex- eller kärleksrelation med någon annan. Däremot har jag haft flera förhållande.

Ang. polyamori/öppet förhållande, nej tack, jag behöver vara exklusiv. Varför? Because, reasons. Jag kan inte förklara bättre än att det inte är något för mig. Ungefär som att jag inte skulle kunna vara tillsammans med en man.

Jag avgör ingenting, jag spekulerade scenariot ett stabilt par som tillåter varandra ligga med andra ifall de vill.

Dela med dig?

Nej jag har aldrig velat ligga med någon annan under ett förhållande.

Direkt jag känt att drag mot någon annan så avslutar jag mitt nuvarande förhållande eftersom jag inte längre bryr mig om personen på samma sätt, Dvs kärleken försvann.

Vad är ett förhållande för dig?

Anledningen till att jag började reflektera över detta var just av denna anledning, alla skiljer sig idag. Vi håller inte ihop i 70 år, vi vill inte ligga med samma person år ut och år in. Männen känner sig inte längre bekräftade eller åtråvärda. Kvinnan känner sig inte sedd.
Nu är vi alla olika, och för att ett fritt förhållande ska fungera måste ju båda parter vilja. Och det innebär inte att den ena vill och den andra går med på det utan båda måste vilja.

Det jag undrar är hur det skulle funka i en vuxen relation med barn. Om det blir vanligare att man gör så. Jag tror nämligen att när man inte har alla begränsningarna får man en lyckligare relation som framförallt håller väldigt mycket längre. Man att man är just öppen såklart och pratar om varandras senaste ligg. Det är ju bara kul.

Jag känner att en lycklig och lyckad relation för mig är en relation som håller. Som man blir gammal med. Som sagt jag fattar att alla människor inte skiljer på sex och kärlek men menar att de allra flesta gör det.

Att detta enligt mig känns som ett sundare alternativ än att byta (och totalt bryta upp) partner vart 7e år för att man tröttnat. Inte byter man ut sina närmsta vänner på samma sätt.
Och "kärleken försvann" det är väl klart att det hade med attraktion och sex att göra? i det långa loppet är detta det enda som skiljer ens partner från ens vänner.


Hur gammal är du? Det är ju f.ö. naturligt att känna drag mot någon annan ibland. Du kommer ju aldrig någonsin kunna ha ett långt förhållande om du avslutar så fort du känner attraktion, det gör vi alla. Det får man ju tillåta varandra. Du känner väl drag när du kollar porr eller nakna tjejer på tv?