Frågor om/till bipolära

Har senaste åren haft återkommande depressioner. Har tidigare tänkt på ifall bipolaritet skulle passa in på mig, men så skulle jag ju kunna självdiagnostisera mig mha wikipedia för ganska många diagnoser... Min psykiater tog dock upp det när jag var där senast. Kommer antagligen gälla Typ 2 (ganska säker på att jag inte fått verklig mani). Då jag har social fobi har jag svårt att få fram alla frågor under besöket, så svar här uppskattas!

Känner att jag läst både fakta och tidigare Flashback-trådar om folks erfarenheter, men om någon har/är kunnig om bipolär sjukdom får ni gärna svara på dessa funderingar:

1. Hur lång tid tog er utredning, hur "uppenbart" var det?

2. Vet ni om släktingar har/haft det, hur vanligt?

3. Kan det vara så att det "växer" fram, d.v.s. att man har perioder långt innan man blir sjuk, fast som är mycket mildare - eller börjar man få depressioner, och mani/hypomani "från ingenstans"?
Har dels haft "lättare" dödstankar redan som 12-13-åring trots OK omständigheter. Har dessutom (sen ca 14-16 år) haft tydliga mönster att jag pluggat dåligt (och varit allmänt oengagerad) i perioder på några veckor/nån månad, men sen haft perioder på kanske 1-2 veckor då jag pluggat varje ledig stund (och tyckt det varit rätt kul). Däremot inte så pass att det skulle fylla kriterierna för hypomani då.

4. Hur regelbunden är "cykeln"? Följs en mani eller (kanske ffa) hypomani alltid av en depression? Och föregås en depression alltid av mani/hypomani?

5. Hur långa är era skov? Hur tydliga är gränserna mellan skov och friskt tillstånd - kan ni peka ut start- och slutdag för ett skov t.ex?

6. Hur mkt ändrar mani/hypomani er personlighet? Får ni normalt sett "dåliga konsekvenser" av hypomani? Vid mani utgår jag nästan från det, mer eller mindre.
Själv har jag svårt att säga att jag får dåliga konsekvenser. Dock är jag väldigt feg, tillbakadragen och har mkt beslutsångest i mitt "normaltillstånd".

7. Ändras er sömn alltid under ett skov, i så fall hur mycket (på ett ungefär då)?

8. Hur har ni reagerat på medicin ni tagit innan ni fått diagnosen (tänker ffa SSRI)? Har ni bytt, hur blev skillnaden då?


Är då hypomani och själva cykeln jag undrar över mest, men är intresserad av helhetsbilder också!
Förutom det jag skrivit tidigare i inlägget har jag haft perioder på ungefär en vecka då jag blivit väldigt produktiv (normalt sett längtar jag till att få gå hem kl 17, vara hemma själv och vila). Senaste gången jag upplevde detta sov jag betydligt kortare än vanligt (1-6 h, normalt 8 h i snitt). Svårt att somna, vaknat ofta eller vaknat/gått upp tidigt - dock ff mycket energi. Var förkyld under några av dagarna och hade 38,5 graders feber. Blev yr av att röra mig, men var ändå sjukt rastlös och höll på med storstädning här hemma. Vet att jag pratar rätt mycket och fort i samband med detta.

Gör dock inte saker som "jag får ångra" tycker jag. Har ibland känt att "varför kunde jag inte hålla käften", men där kommer väl lite social fobi in också. Har inte spenderat orimligt mycket pengar, gått ut på onormalt med fester e.d. (inte som jag alls kan koppla till en sån här "period" iaf).

Jag har en del händelser som känns mer typiska: Har varit orimligt glad och högljudd och skämts efteråt (kändes som att jag var hög typ). Ibland kört bil och varit så fruktansvärt förbannad på andra, när det bara är småsaker. En gång fick jag plötsligt infall om att gå ut och springa, och sprang 3 varv där jag normalt knappt orkar 1. Dessa kan jag dock inte säkert placera in att de hört ihop med en hel period av liknande beteende, utan kan ha varit en dag/kortare stund.

Blev ju skitlångt inlägg, men tack på förhand om ni vill svara!!!

Hej,

Du hittar mycket information om du söker på nätet.

Sjukdomen bryter vanligast ut i en depression i tjugoårsåldern med manier el hypomanier i skov med kortare och kortare mellanrum.

Det är relativt enkelt att diagnostisera genom att ge en person med sjukdomen bipolär antideppressiva. Kanske inte så smart att framkalla det men viktigt att förstå om något händer.

Du kan också prova om lamotrigin, seroquel eller litium tar bort depressionen, isåfall är det också en indikation.

Min utredning tog 40 år och jag hade förstört allt innan en specialistdoktor fattade att antidepressiva och xanor inte riktigt passade...

När jag var hypoman (utan preparat) klarade jag allt inkl fantastiska resultat på universitetet och magnet för motsatta könet. När jag var deprimerad gjorde jag inte ett dugg.

Idag lever jag i sviterna av sjukdomen med konstant ångest motad av Ergenyl och ett påklistrat face på jobbet.

Tack för ditt svar!
Känner att jag läst det mesta om det generella, så ställde därför frågor jag antingen inte förstår riktigt, alt. som jag gärna vill ha verkliga exempel på.

Har hört det om att vanliga antidepressiva inte "funkar" för bipolära - ändå tar det vanligtvis väldigt lång tid innan man kan ställa en diagnos (och skilja från återkommande depressioner). Har läst ATT det inte funkar, men vad mer exakt händer?

Själv är jag just 20+ och pluggar, och under mina "bra" perioder sitter jag länge i skolan med massor av idéer. Senast under slutet av hösten hade jag en "medel" depression - deltog nog på mer än hälften men hamnade ju efter (även haft djup depression men då är inte plugget att tala om). Just depressionerna känner jag att jag kan identifiera nu, men vet inte om de är unipolära eller bipolära.
När du var hypoman klarade du plugget bra, hur länge/hur stor del var du hypoman? Blev du deprimerad under studietiden, hamnade du efter då?

I övrigt tråkigt att höra, bipolär är ingen sjukdom jag VILL ha. Men har jag den vore det ju bra om jag fick diagnos och rätt behandling. Har ju känt igen mig i andra diagnoser ("självdiagnostisering"), men vet att allt gått i perioder, och därför insett att "jag ju inte kan ha ADHD ibland". Så det känns inte som att någon annan diagnos än bipolär (av något slag) är aktuell just nu.