DN: granskar personlighetstester/rekryteringsmetoder

Artikelserie i dagens DN (2017-01-16) som söker belysa problemen med att stora summor pengar (från myndigheter, men också privata storföretag) läggs på ovetenskapligt grundade metoder för personlighetsanalys i rekryteringssammanhang "i takt med att kraven på snabba och effektiva processer ökar".

http://unvis.it/http://www.dn.se/eko...-for-miljoner/
Det finns som sagt fler artiklar i serien för den nyfikne.

Vi läser bl.a. att "många dåliga tester på marknaden är horoskopliknande(!) och bör inte användas för att fatta beslut i rekryteringsprocesser". Ändock fortsätter cirkusen givetvis. Jag kommer lite osökt att tänka på en annan tråd om "Förödmjukande rekryterare" som finns i detta underforum - och tar mig friheten att ta dra paralleller med detta, då jag anser i viss mån att det kan vara minst lika förnedrande att gallras bort genom ett sådant ovetenskapligt grundat verktyg "som inte tycks vara bättre än slumpen" (DN), som en dåligt genomförd personintervju.

Frågeställning: har ni själva råkat ut för något liknande "horoskop-test"? Vad anser ni om dessa, går det att kvantifiera och mäta något så komplext som personlighet och mänskligt beteende, i syfte att försöka anställa lönsamma och produktiva arbetstagare?

Några roliga historier anknytna till ämnet?

Nej, det går inte. Det är så himla lätt att se vad som är "korrekt" svar. Sedan kommer det alltid, längre fram när man tros ha glömt, någon fråga där de "vänder" på det, för att avslöja en ifall man har ljugit. Typ så här. Första gången står det: "När jag kommer in i ett rum med många människor söker jag mig mot centrum" och andra gången står det "När jag kommer in på en fest med många människor håller jag mig längst väggarna". Men har man lite vana vid sådana här test (de finns ju på nätet så det går att öva) så går man inte på det.

Det allra värsta, förresten, är att även soc (eller de psykologer de anlitar) använder sådana här tester. Resultatet kan göra att du blir av med dina barn, eller att du inte får medgivande för att adoptera barn eller ta emot fosterbarn!

Ofta kan det vara två liknande påståenden där det ändå finns en enligt mig markant skillnad. Typ "jag gillar att lära mig nya saker" och "jag lär mig hellre många olika saker än att fördjupa mig inom något jag redan kan". Har råkat ut för denna kombination och kan bara förutsätta att svaren ställs i relation till varandra. Dock har de egentligen inget att göra med varandra, svaren på de två påståendena behöver faktiskt inte alls stämma överens då det är två helt olika förutsättningar.

Det relevanta i sammanhanget är huruvida testerna som används är utformade på ett sådant sätt att de faktiskt säger något om kandidatens personlighet. Det är ju detta som man ska säkerställa genom att testernas utformning prövas genom vedertagen vetenskaplig metod. Eftersom det finns en del personlighetstester som anses uppfylla detta kriterium är det rimligt att dra slutsatsen att sådana personlighetstest kan säga ett och annat om en kandidats personlighet. Exakt vad och med hur stor tillförlitlighet är en empirisk fråga.

Råkat ut för ett sånt själv. Var brutalt ärlig (även om jag visste att min personlighet inte var den testet ville ha, jag är smart men inte nåt socialt lejonet). Detta var för att urval till utvecklingsgrupp för en slags chef.Hr-personen tyckte jag skulle börja plugga och skicka inte vidare mig. Fick jobbet ändå utan att gå nåt program och har idag mycket nöjdare medarbetare än tidigare chefen som passade perfekt för såna test, social, stå i centrum etc.

Så problemet är snarare att folk som använder dessa går utefter en mall utan att tänka själva.

DN kör en uppföljande artikel med en hel del läsarkommentarer och historier.

Starka reaktioner på DN:s granskning av personlighetstester