Citat:
Ursprungligen postat av
hieroboam
.
Fast polisbefogenhet är något annat. En polis förväntas inte fly från en gärningsman, därför får tjänstevapnet användas även om det inte är sista utvägen. Dessutom har poliser bakgrundsdata om gärningsmannen, vilket inte civila har. Har personen t.ex. blivit gripen för knivinnehav flera gånger innan så får man som polis dra ett skott i bröstet så fort personen kommer nära, även om han inte hade kniv på sig denna gången. (eftersom man inte kan veta).
Dessutom förväntas en polis interagera med en gärningsman, och därför kan det vara nödvändligt att oskadliggöra gärningsmannen vid ett grip. En civil förväntas inte interagera med farliga personer, utan ska fly, gömma sig, och skydda sig, och ringa polisen.
Det är samma med envarsgripande. Polis får gripa på misstanke, envar får bara gripa när det är 100% säkert.
Samma med nödvärn. Polis får agera nödvärn i förebyggande syfte vid hot, envar får bara agera när det är 100% säkert, dvs ungefär "agerar jag inte nu blir jag dödad".
- Förstår du skillnaden mellan "Det har ringt in 2 personer att det springer runt en person i centrumet och skjuter med pistol, och personen blivit gripen för vapeninnehav 3 ggr innan". Vilket är bevis som ger rätt att vid trängande hot skjuta gärningsmannen, även om han senare visar sig vara obeväpnad.
Medans en civilperson som kör över en gärningsman:
- "han sa att han skulle mörda mig", det är bara tomma ord. Du kan ju ha kört över en oskyldig. Hur bevisar du det? Därför ställs det extremt höga krav på nödvärn från civilperson.
Finns ett liknande fall med Vallåkra.
VARFÖR kommer alltid kommentaren "men polisen får ju göra så" när en civilperson åker dit för övervåld i nödvärnssituation?
Fattar ni inte att vara polis innebär flera lastbilar med extra befogenheter?