Beroende på ens politiska värderingar kan en tillskreva eller frånskriva staten flertalet åtaganden. Allt från att garantera sjukvård till att garantera ordentliga bilbesiktningar är uppgifter där åsikterna går itu. Men de två absoluta huvuduppgifterna stater har haft sedan den Westphaliska freden och egentligen ända sedan Romarriket är att garantera säkerheten och upprätthålla lagen för medborgarna och näringsidkarna.
Dessa två huvuduppgifter, särskilt säkerheten, har blivit helt bortglömd under en lång tid i Sverige. Sveriges statsminister så sent som 2006-2014 kallade landets försvarsmakt som har till syfte att rädda tusentals eller i värsta fall miljontals liv vid en katastrof, för ett särintresse. Samme statsminister genomförde politik som gick stick i stäv med rättsstaten som princip. Bland annat genomfördes omfördelning som innebar att lagliga medborgares skatter skulle omfördelas till de som inte efterlever svensk lag, illegala migranter som inte bedömts ha rätt att stanna i landet. En vice statsminister i samma regering vägrade infinna sig i konstitutionsutskottet efter att ha godkänt en affär som innebar mångmiljardförluster för landets medborgare. Agerandet har inte fått några som helst juridiska konsekvenser.
Nu har diskursen äntligen ändrats. Sveriges två största partier i riksdagsvalet 2014 talar återigen om lag, ordning och säkerhet. Statsministern och oppositionsledarem har kallat tidigare agerande naivt. Det är bra. Men nu krävs handling från Sveriges statsbärande partier. Situationen idag är att delar av Sveriges mordfrekvens börjar komma ikapp vissa regioner i USA och till och med Mexiko. Antalet utsatta områden för grov gängkriminalitetet har vuxit i en oroande takt i mer än två decennier. Skjutningar riktade mot människor börjar bli vardag i vissa städer och förorter, sexualbrotten och otryggheten ökar. Civilförsvaret är totalt avskaffat, försvaret är underfinansierat och underbemannat.
Hur kunde det gå så långt att vi kom hit där vi befinner oss idag? I cirka 25 år, ett kvarts sekel, gjordes vad som kundes för att slakta försvaret och civilförsvaret och man lät gängen i förorterna gro relativt ostört. Lag, ordning och säkerhet åsidosattes. Hur kan bedömare, jorunalister och etablerade politiker då bli förvånande när stora andelar av befolkningen väljer att rösta på populistiska partier? Det är bara att hoppas nu att de historiskt statsbärande och ansvarstagande partierna kan genomföra en politik som återger förtroende. Annars kan utveckligen istället sluta i extrem polarisering och splittring som det har gjort i ett flertal länder.
Dessa två huvuduppgifter, särskilt säkerheten, har blivit helt bortglömd under en lång tid i Sverige. Sveriges statsminister så sent som 2006-2014 kallade landets försvarsmakt som har till syfte att rädda tusentals eller i värsta fall miljontals liv vid en katastrof, för ett särintresse. Samme statsminister genomförde politik som gick stick i stäv med rättsstaten som princip. Bland annat genomfördes omfördelning som innebar att lagliga medborgares skatter skulle omfördelas till de som inte efterlever svensk lag, illegala migranter som inte bedömts ha rätt att stanna i landet. En vice statsminister i samma regering vägrade infinna sig i konstitutionsutskottet efter att ha godkänt en affär som innebar mångmiljardförluster för landets medborgare. Agerandet har inte fått några som helst juridiska konsekvenser.
Nu har diskursen äntligen ändrats. Sveriges två största partier i riksdagsvalet 2014 talar återigen om lag, ordning och säkerhet. Statsministern och oppositionsledarem har kallat tidigare agerande naivt. Det är bra. Men nu krävs handling från Sveriges statsbärande partier. Situationen idag är att delar av Sveriges mordfrekvens börjar komma ikapp vissa regioner i USA och till och med Mexiko. Antalet utsatta områden för grov gängkriminalitetet har vuxit i en oroande takt i mer än två decennier. Skjutningar riktade mot människor börjar bli vardag i vissa städer och förorter, sexualbrotten och otryggheten ökar. Civilförsvaret är totalt avskaffat, försvaret är underfinansierat och underbemannat.
Hur kunde det gå så långt att vi kom hit där vi befinner oss idag? I cirka 25 år, ett kvarts sekel, gjordes vad som kundes för att slakta försvaret och civilförsvaret och man lät gängen i förorterna gro relativt ostört. Lag, ordning och säkerhet åsidosattes. Hur kan bedömare, jorunalister och etablerade politiker då bli förvånande när stora andelar av befolkningen väljer att rösta på populistiska partier? Det är bara att hoppas nu att de historiskt statsbärande och ansvarstagande partierna kan genomföra en politik som återger förtroende. Annars kan utveckligen istället sluta i extrem polarisering och splittring som det har gjort i ett flertal länder.
__________________
Senast redigerad av xzwqxzwq 2017-01-14 kl. 16:36.
Senast redigerad av xzwqxzwq 2017-01-14 kl. 16:36.
