Nu när det ser ut som om Dan Eliasson kanske får sparken så uppstår ju frågan om vad en efterträdare på posten som rikspolischef skulle kunna hitta på för att lösa problemen polisen brottas med och försöka hejda ett totalt sammanbrott. Många uttalar sitt missnöje med Eliasson, vilket förvisso är berättigat, men vilka förhoppningar ska man på en efterträdare? Vilka felaktigheter i politiken är det som gjort att polisen, och i princip hela rättsväsendet för den delen, i stort sett kollapsat? Finns det politiska hinder som gör att polisen utvecklats till ett tragiskt skämt, eller är det inom polisen själva som problemen finns?
Vissa är ju inne på att förstatligandet av polisen var ett fel. Förr hade vi visst en kommunal polis, om jag inte helt missminner mig. Att kommunalisera polisen skulle alltså vara en del av lösningen på polisens monumentala oduglighet, men då är det samtidigt intressant att komma ihåg att just kommunaliseringen av skolan utpekas som en förklaring till skolans lika monumentala misslyckande.
Om det de facto finns alltför få poliser i Sverige så är det naturligtvis en politisk fråga. Likaså om polisen inte har de lagar de behöver för att sköta sitt jobb. Lönerna och andra arbetsvillkor kan också hänföras till den politiska dimensionen. Andra problem har en diffusare orsak. Är det politikernas eller polisledningens fel att polismännen idag hellre grillar halalkorv med buset än att gripa dem för olika brott? Såvitt jag vet har vi ingen paragraf i grundlagen som påbjuder halalkorv i stället för mer hårdhänta metoder. Är polisens episka misslyckande med uppklarningsprocenten polisledningens, rikspolischefens eller Ygemans fel? Kan det rent av vara den enskilde konstapeln som inte duger någonting till?
Jag vet att åklageriet och domstolarna spelar en viktig roll i den rättsvårdande delen av samhällskollapsen, men det sparar vi till en annan diskussion, om det inte direkt har att göra med den politiska styrningen av polisen.
Vissa är ju inne på att förstatligandet av polisen var ett fel. Förr hade vi visst en kommunal polis, om jag inte helt missminner mig. Att kommunalisera polisen skulle alltså vara en del av lösningen på polisens monumentala oduglighet, men då är det samtidigt intressant att komma ihåg att just kommunaliseringen av skolan utpekas som en förklaring till skolans lika monumentala misslyckande.
Om det de facto finns alltför få poliser i Sverige så är det naturligtvis en politisk fråga. Likaså om polisen inte har de lagar de behöver för att sköta sitt jobb. Lönerna och andra arbetsvillkor kan också hänföras till den politiska dimensionen. Andra problem har en diffusare orsak. Är det politikernas eller polisledningens fel att polismännen idag hellre grillar halalkorv med buset än att gripa dem för olika brott? Såvitt jag vet har vi ingen paragraf i grundlagen som påbjuder halalkorv i stället för mer hårdhänta metoder. Är polisens episka misslyckande med uppklarningsprocenten polisledningens, rikspolischefens eller Ygemans fel? Kan det rent av vara den enskilde konstapeln som inte duger någonting till?
Jag vet att åklageriet och domstolarna spelar en viktig roll i den rättsvårdande delen av samhällskollapsen, men det sparar vi till en annan diskussion, om det inte direkt har att göra med den politiska styrningen av polisen.