Pratat med fler människor, läst mer böcker, haft mer aktiviteter efter skolan, mediterat mer. Som du kanske hör så önskar jag också att jag hade orkat mer.
Att jag inte gjorde tillräckligt av den tid som jag hade, när jag fortfarande mådde bra nog för att kunna förändra mitt liv. Att jag fann mig i en ohållbar livssituation i många år och inte lämnade situationer som fick mig att må dåligt. Jag antar att jag skuldbelägger mig själv i efterhand för min passivitet. Jag kunde ha besparat mig själv mycket lidande om jag hade haft mer ''go'' i mig som yngre och ansträngt mig för att förändra de aspekter av min livssituation, som skulle leda till svår depression och ångest senare. Det är lätt att vara efterklok och visst är jag fortfarande tillräckligt ung för att kunna förändra min situation till det bättre, men samtidigt så känns det lite som att trycka på bromsen efter att bilen kraschade in i bergväggen. Hade jag reagerat snabbare, så att säga, så hade jag tryckt på bromsen i tid och förhindrat den där kraschen.
Jag har inte lust att gå in djupare på specifika misstag och saker som man känner sig nöjd eller missnöjd med, men om jag ska prata om det senaste decenniet av mitt liv i generella termer, så sammanfattar ovanstående textstycke det hela på ett ganska så träffsäkert sätt.
Fast din bil har ju inte kraschat, den är bara trasig.
Att jag inte tog 5 år i Främlingslegionen, iofs. inte försent då jag är 31, men det är andra saker man vill få gjort före man blir gubbe, ex. skaffa sig en redig karriär.
Drivet har egentligen funnits där sedan gymnasieåldern, sen dog det väl bort lite iom. lumpen, men har kommit tillbaka på senare tid när man blivit mognare, samt funnit ut att livet som ung inte har så mycket mer att ge, nu när man börjar bli på ålderns höst.
Att få göra sina 5 år och sen bli "done with it" vore oerhört tillfredställande, men skulle dock gjort det för 5-10 år sedan, nu är man väl äldre än officerarna, och det är inte så trevligt i legionen.
Ångrar att jag som 14-åring inte flyttade från mina föräldrar. Jag tänkte ofta på det och det hade nog räddat det hela. Nu blev det som det blev. Flyttade först när jag var 19. Då var det för sent.
Att jag inte skaffade tredje barnet, som min exman och jag diskuterat. Det kändes så HIMLA jobbigt då att börja om med bebis, men nu känns det dumt att jag inte kunde ta det lite jobbiga i typ tre år till... för att ha en större familj nu och för alltid. Nu när det är för sent att få fler barn.
Har spenderat alldeles för mycket tid på nätet. Och då talar jag mest om tiden innan jag ens bara hade reggat mig på flashback. Att surfa och diskutera på diverse sajter är den värsta tidstjuven av alla. Speciellt om de sen plötsligt bara lägger ned sajten man har lagt så mycket tid på (vcw.se) och stänger ned servrarna och så är allt bara borta.
Ångrar att ej började träna tidigare. Det har lärt mig disciplin, och skänkt mig en mental klarhet som tidigare saknat. Känns på många sätt som varit i dvala fram tills nu, och låtit livet bara flyta på istället för att själv ta kontroll. Inser vilka apatiska soffpotatisar många är, då jag själv var en sådan. Nu finns det så mycket att styra upp, och så lite tid.
Att jag inte gjorde tillräckligt av den tid som jag hade, när jag fortfarande mådde bra nog för att kunna förändra mitt liv. Att jag fann mig i en ohållbar livssituation i många år och inte lämnade situationer som fick mig att må dåligt. Jag antar att jag skuldbelägger mig själv i efterhand för min passivitet. Jag kunde ha besparat mig själv mycket lidande om jag hade haft mer ''go'' i mig som yngre och ansträngt mig för att förändra de aspekter av min livssituation, som skulle leda till svår depression och ångest senare. Det är lätt att vara efterklok och visst är jag fortfarande tillräckligt ung för att kunna förändra min situation till det bättre, men samtidigt så känns det lite som att trycka på bromsen efter att bilen kraschade in i bergväggen. Hade jag reagerat snabbare, så att säga, så hade jag tryckt på bromsen i tid och förhindrat den där kraschen.
Jag har inte lust att gå in djupare på specifika misstag och saker som man känner sig nöjd eller missnöjd med, men om jag ska prata om det senaste decenniet av mitt liv i generella termer, så sammanfattar ovanstående textstycke det hela på ett ganska så träffsäkert sätt.
Ah! Du växer ännu. Nästa steg blir att acceptera att det du "tänker skulle varit istället" hindrar dig idag från att våga leva i nuet å framtiden.
You can do it!
OnT: Jag "ångrar" att jag inte skitit mer i vad andra tycker å tänker. Å istället bara kört mitt race. Men tänker väl att så är det väl för alla. Man växer till sig.
__________________
Senast redigerad av Yppsilon 2017-01-19 kl. 00:27.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Stöd Flashback
Swish: 123 536 99 96Bankgiro: 211-4106
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!