Lider svensken av storhetsvansinne?

Svensken är väldigt snabb med att peka finger åt olika kulturer runtom i världen och förväntar sig att olika folkslag bör vara kritiska mot sin egna kultur. Men när det kommer till självkritik så är svensken tyst.

Är svensk kultur perfekt och felfri eller har svensken helt enkelt svårt för att erkänna att även han har brister?

Som exempel kan vi ta förhållanden. Som invandrare förväntas jag ju kritisera patriarkala strukturer och könsroller osv. Men när jag kritiserar svenska förhållanden och att jag tycker dom är totalt degenererade så får jag skit tillbaka? när jag påpekar att skilsmässor är regel snarare än undantag så låtsas man som att det inte är ett problem osv.

Men gäller inte det alla kulturer att ironisera och skämta om sina egna är helt ok, men ingen annan ska f-n komma och göra det. Amerikaner?

Jo det är klart. Men jag har aldrig hört en svensk på allvar kritisera sin egen kultur och konkret säga "att detta och detta" i våran kultur är dåligt. Det känns som att svensken tror att hans kultur är perfekt och felfri. Som invandrare kan jag verkligen inte relatera till att man tycker ens kultur är perfekt. Visst är man skit stolt över den osv, men man erkänner uppenbara brister i högre utsträckning.

Få höra några mindre bra saker om svenskar så jag förstår vad du menar ...

Höll käfta' jag e bäst!

Är det någon skillnad på topic och mindrevärdes-komplex?