ofrivillig barnlöshet bland män?

Hej,

sällan ser jag detta ämne diskuteras. Förmodligen för att det är en aning skammbelagt.

Visst finns dom, karlarna som är i medelålder och uppåt som kommer alldeles ensamma och med en svårdefinierad sorg i ögonen.

Dem syns och hörs inte alltid särskilt ofta, men nog finns dom där när man är uppmärksam i ämnet.

Min far har ett par i sin bekantskap och jag stöter på dom lite överallt, arbetsplatser, gymmet etc.

Intressant då jag är i mina 20-25 än, och har haft en knackig start på vuxenlivet med vikariat, timanställningar, övervikt, missbruk etc.
Så kan man ju börja fundera kring hur livet hade känts om man stog där om 10 år och fortfarande inga barn etc..
Ni som är i denna sits, eller känner, är det "hela världen" om man hamnar i den sitsen?
Det är alltid svårt o säga då de gäller en man eftersom han kan få barn hela livet, och dyka upp lagom till 50 års krisen med en unge etc, men ändå, när är det allmänt vedertaget att det är "kört"?

Vissa av dessa män verkar likgiltiga till vilket, vissa verkar sorgsna, frågar man unga män hur de ställer sig till livsödet så har jag hört allt ifrån "det hade väl inte varit hela världen, lite ensamt kanske" "mest för kvinnor det där", "jag tror jag hade tagit livet av mig om blev en sån" etc.

Så Flashback-folket, hur ser ni på saken? vet ju att många unga män sitter här.
MVH

Beror ju helt och hållet på vilken inställning man har till barn. Om man inte vill ha några gör det ju varken från eller till, men om man vill ha barn och av en anledning eller annan inte har det så är det ju förstås en väldigt stor sak.

Nu tycker jag också att din trådstart kanske är lite ensidig på så sätt att det inte bara är ensamma arbetslösa män med någon form av missbruksbakgrund som är ofrivilligt barnlösa. Även om det inte är särdeles vanligt så finns det män som inte kan få barn trots att de har ett jobb, är nykterister och lyckligt gifta. Endera p.g.a. livspartnern inte kan få det eller att dom själva har "dålig kvalitet på sperman".

För att ta ett exempel så har jag en bekant som i närmare 10 år försökte få barn. Hennes äktenskap tog slut (antagligen till stor del pga barnlösheten) och nu har hon 2 barn med sin nya man. Troligtvis hade alltså ex-mannen långsamma simmare. Troligtvis är ex-mannen alltså dömd till barnlöshet eller som minst någon form av artificiell insemination för att kunna få egna barn.

Men visst finns dom, som du beskriver, och för dom är det givetvis tråkigt men där handlar det ju mestadels om egna dåliga val i livet. Det får väl ändå anses som relativt ovanligt att en kvinna har barn med flera olika män (även om det förekommer) så det bör med andra ord finnas en hel del kvinnor med biologiska klockor som tickar om man har sitt liv i ordning.

Bra frågeställning som sällan aktualiseras. Det man inte ska glömma är att själv kan vidta många åtgärder för att förändra sin situation. Gör man inte det riskerar man att hamna i en icke önskvärd situation i livet. I de flesta fallen (notera de flesta) har man då bara sig själv att skylla.

Tänker speciellt på två äldre män som aldrig fick barn. Ena satsade nog för mycket på karriären och den andra har nog haft några "fysiska problem".

Ena är tyvärr död sedan länge och andra på tok för gammal, men tror båda hade blivit grymma farsor. Drivna, smarta, sociala och väldigt snälla. Vet inte hur stor avsaknaden av barn var/är, men den finns nog där.

Läste du rubriken? Ofrivillig barnlöshet.

TS: som man kan man ju få barn hela livet så många drar till asien för att hitta en hona att få barn med så aldrig kört för en man...

Absolut. Kanske lite dåligt ordval, men min poäng var att för vissa är det målet med livet medan för andra är det en kul bonus. Båda är ju egentligen ofrivilligt barnlösa men för vissa är det en sak som inte direkt spelar någon roll, även om de kanske kan tänka sig barn, och så finns det dom som är det är en väldigt stor sak för.

Frågan kan istället vara för dessa män & oss yngre män, varför ska det skaffas barn just nu i denna värld? Vad är orsaken till att ha barn ens bortsett från att man verkligen uppskattar barn, men många verkar skaffa barn för någon egoistisk tillfredsställelse i det hela att ha barn. Ligger någon slags uråldrig instinkt att man måste få sprida sig annars är livet meningslöst.

Osäker på om jag passar in i "ofrivillig barnlöshet"...
Ett par år under 40.

Har varit nära att bli barn många gånger när jag var yngre dvs 18-27 men då valts bort av antingen mig eller dåvarande partner pgav olika orsaker tex arbetslöshet, bott hos föräldrarna eller att partnern varit för ung.

Var nära igen för ett par år sedan och är riktigt glad över att det blev abort pgav att jag råkade göra en borderline brud gravid och det hade blivit synd om barnet.

Jag vill väldigt gärna ha barn och bilda familj men urvalet är väldigt begränsat bland partners i hyfsad ålder som inte redan har barn.
Har egentligen inget emot ett bonusbarn men vill gärna ha egna.

Känner pressen dvs skyldighet att föra namnet vidare då jag är ensam son och även adel.

Nu har jag däremot turen att ha bra med pengar och har i bakhuvudet att jag alltid kan importera mig en fru med modellutseende från Ukraina om jag fortfarande är barnlös som 45åring.
Tragiskt men sant...
Hoppas ju helst träffa någon bra härifrån men börjar bli tunnt urval.
Lite av en romantiker.

Har nog även missat många bra chanser för att jag legat runt mycket och inte investerat i rätt kvinnor.

Du ska nog inte överskatta din förmåga att importera en modelliknade tjej ifrån Ukraina. Av erfarenhet vet jag att de har högre krav än du tror. Visst kan de gifta sig med dig bara för att få uppehållstillstånd i Sverige, men sedan kommer de att dra. Dessutom kommer hon säkert också att avstå ifrån att bli på smällen med dig.

Nej Thailand, Laos eller Kambodja är nog säkrare kort om man gillar sydost asiater.

Skulle nog instämma i detta.

Ofta att dessa kvinnor letar en man som har pengar pga de tycker det är attraktivt. Det betyder inte att Ukraina är värsta U-landet där folk ligger halvdöda på gatorna och springer mot närmsta plånbok. Vill man ha en ukrainsk modell så får man nog konkurrera med en hel del ferrari-åkande Centraleuropeer också.

Ont: Medelålders män gillar som alla vet inte att prata känslor så det är nog svårt att få ur dem sanningen. Men jag antar att många av dem vill ha barn eller ibland känner en längtan precis så som alla andra.

Finns en medelålders man på mitt jobb. Äldre svensk herre som är en sådär genomtrevlig helyllegöteborgare. Han har inga barn och ingen fru heller. Jag tror att han dämpar sin ensamhet och avsaknad genom att vara en slags "pappa" för oss yngre.

Som människor är vi ju biologiskt betingade att frambringa avkomma. Allt som man förvärvar under en livstid i form av materiella ting kommer man ju inte att ta med sig i graven. Kvar blir enbart ens arv och namn som (eventuellt) lever kvar i framavlad genetisk massa. Jag är 25 år gammal och redo att bli pappa. Har det materiellt sett hyfsat gott ställt. Det svåra för mig ligger i att hitta en kvinna värdig nog att föda mina barn.

Du borde ha ett guldläge, juh! Massor av unga kvinnor läser Harlequinromaner och tittar på Hallmarkfilmer, och drömmer om att möta en adelsman, bli grevinnor/friherrinnor, få ett tjusigt efternamn, och konsolidera sin ställning genom att föda honom en son...