Lena Andersson: Rätten att migrera går före välfärdsstaten

Liknelsen med halvberusade diskussioner på en fest eller i en bar är mycket träffande, jag tror dessutom att det är en slags stilmodell som många av de här tyckarna medvetet ansluter till. Det ska vara som en storkäftad och "rapp" barmonolog, inte som en akademisk uppsats eller ett klassiskt debattinlägg, ungefär. Inte för analytiskt och stringent. Mycket känslomättade gester, blinkningar till läsarna och hänvisningar i texten till skribentens eget jag, till aktuella tv-serier osv.

En tidning som DN har dessutom mycket tydligare (utåt outtalade) koder idag för vilka slags vinklingar som anses okay, än de hade för 20-30 år sedan. Jag menar, nästan varenda artikel på kultursidan är vinklad på ras/antirasism, tuff feminism, ekologi eller hipsters numera - det plus vissa slags narrativ som "kulturmannen". Och det går att se samma sak på många håll på nyhetssidorna.

Om att inte skaffa barn från en intervju. Sedan är det möjligt att du har rätt, det kanske blir lite elaka slängar om barnalstrande.

Det är antagligen också något man som "barnlös kvinna" kanske ofta får frågor om, och kanske blir irriterad på då. Och då är det inte konstigt om det blir laddat. Bra dock att vi i viss mån kan välja själva om vi vill ha barn eller inte. Jag som har barn vet ju också att det kräver sin kvinna. :-)

Sedan är det förstås så att när man skaffar barn så är man tvungen komma ner lite på jorden, och man får en del nya livserfarenheter.

Nedan ur intervjun:

"Lena Andersson och Björn Linnell bor i Tensta. Andersson lämnade sin hyresetta på Kungsholmen i augusti och köpte en fyra för 1,3 miljoner. Att återvända till barndomens Tensta finner hon ”behagligt, motsatsen till alienation”.

Men det blir inget fullbordat familjeliv.

Lena Andersson ska likt Ester Nilsson aldrig skaffa barn. ”Själva ordet mamma förbundet med min person reser inre motstånd”, skriver hon i fjolårsantologin ”Ingens mamma”.

När Lena som barn tog del av ”sagornas bröllop” och de ”giftaslystna flickornas förberedelser” kunde det lika gärna ha handlat om ”ekorrars sätt att organisera sina liv”.

– Jag har samma oförmåga som Ester att se: så här gör man. Redan som 15-åring sa jag: jag ska inte ha några barn. Det ska bara vara en man och jag. Jag bara visste det.

– Jag tycker väldigt mycket om bebisar. Men det är själva bandet som känns overkligt för mig. Jag är förtjust i horisontella relationer, inte vertikala.

– Jag är jätterädd för flockbeteende och att vara styrd, det automatiserade livet skrämmer mig. Jag måste ha valt själv. Jag tycker också det är hemskt att säga saker som jag lärt in. Som människor man hör som intervjuats under 50 år. Det är bara fraser."

Det är nog de där vinklingarna som gör tidningen så tråkig att läsa.

Hon träffar nog rätt så mycket blattar i sin vardag, då hon till skillnad från många andra kändisar/journalister/politiker själv bor mångkulturellt, nämligen i Spånga.

Tensta brür, Tensta.

Enligt folkbokföringen är det Spånga.

Såklart totalkorkat. Som tur är det inte många i landet som håller med henne. Under 5% så vi släpper detta.

och vips så har Sverige löst sina problem med invandringen från MENA.
Inte en jävel skulle söka asyl här.

Den rätten har redan människor idag, om man kan försörja sig själv finansiellt så är nästan alla länder välkomnande. Dock krävs det ofta ganska stora summor för att komma in i länder som Australien.

Jag tror du har missuppfattat Lena Andersson!

Spånga-Tensta är en stadsdel och postadressen är Spånga även för många som bor på Tensta-sidan.

SvD:s Margit Richerts reaktion på twitter, efter det att Lena Andersson utvecklat sina tankar om estetik, kvinnlighet mm i den deppiga debattartikeln "Påfågelhannens plym":

https://twitter.com/margitrichert/st...70554989252608

Artikeln finns att läsa här:
http://webcache.googleusercontent.co...&ct=clnk&gl=se


Har för egen del kommit till samma slutsats, efter att nu ha läst några krönikor av torrbollen Lena Andersson. Læstadianerna framstår nästan som livsbejakande och kul typer, jämfört med Lena Andersson.

Det är egentligen tämligen meningslöst att söka svaren på hur människor borde inordnas och världen regleras, från en person med högfungerande autism. Nästa steg blir väl att DN låter en schackdator helt i avsaknad av fungerande känsloliv debattera, om datorns slutsatser överensstämmer med DN:s agenda.

Anderssons flytt till Tensta, till den del som i sin brutala betongarkitektur saknar såväl livsglädje som utsmyckning, är nog snarast för att hon trivs i den avskalade miljön och inget direkt ställningstagande för mångkultur. Vid 15 års ålder fattar hon beslutet att inte skaffa barn, utan med autistisk precision bestämmer hon sig för att läsa exakt 3 böcker av varje Nobelpristagare för att bli bildad.
Hennes asketiska yttre och manhaftiga klädstil fullbordar bilden av en person som snarare borde debattera "frihet" på ett Aspergerforum, än i en dagstidning.