Det finns en 2000 år gammal religionsform som kallas gnosticism. [80] Det är en integrerad men fördold sida av västerländsk tradition. Som en underjordisk flod flyter den genom historien, ibland frambrytande i källsprång där den gamla religösa traditionen återaktualiseras. Postmodernismens kulturradikala budskap har tydliga likheter med den gnostiska teologin. Det handlar om att uppnå gnosis (insikt) som innebär att genomskåda de världsliga normer och regler som fjättrar människan. Skillnaden är att gnostikerna eftersträvade andlig befrielse och förening med Gud. I de postmoderna ideologierna är befrielsetanken projicerad på det världsliga tillståndet. Det är ännu ett exempel på hur en arketyp och en potentiellt värdefull teologisk idévärld har störtat ner i den krassa verkligheten, resulterande i en vulgärtolkning.
Ett återkommande tema i gnostisk teologi är läran om arkonterna. [81] Dom är gudomligheter, ofta associerade med de sju planeterna, som är ansvariga för de intellektuella strukturer, moralregler, och inbyggda böjelser som håller människan fjättrad i sin jordiska natur (cf. Freke & Gandy, 2001, s.97). [82] Det gäller för den invigde att frigöra sig från dessa bojor och uppstiga till den sanna och högsta guden. Den högste kallas Monaden eller i Basilides [83] system Abraxas. Det fanns två vägar att överträda arkonternas psykologiska lagar. Den passiva vägen var den vanligaste. Det innebar att vägra efterfölja livets lagar och istället välja asketens och eremitens väg. Den andra innebar att aktivt bryta mot arkonternas normativa regelverk, som kunde innebära att bryta mot tabun och hänge sig åt ohämmad sexuell utlevelse. Pedofili kunde vara en av många tabun lämpliga att överträda. Kyrkofäderna befann sig i ständig kamp mot tidens gnostiska strömningar. Irenæus (130-202) säger om adamiterna:
I den moderna tiden analyserar vi den här sortens inbillningar som psykologiska projektioner. Arketypiska sanningar, instinktiva böjelser och omedvetna komplex blir projicerade på den yttre verkligheten. Det finns skäl att misstänka att när feministerna hävdar att dom hålls tillbaka av "strukturer" så är det i själva verket en projektion på yttervärlden av deras inre psykologi...
http://mlwi.magix.net/konservatism.htm#h19
Ett återkommande tema i gnostisk teologi är läran om arkonterna. [81] Dom är gudomligheter, ofta associerade med de sju planeterna, som är ansvariga för de intellektuella strukturer, moralregler, och inbyggda böjelser som håller människan fjättrad i sin jordiska natur (cf. Freke & Gandy, 2001, s.97). [82] Det gäller för den invigde att frigöra sig från dessa bojor och uppstiga till den sanna och högsta guden. Den högste kallas Monaden eller i Basilides [83] system Abraxas. Det fanns två vägar att överträda arkonternas psykologiska lagar. Den passiva vägen var den vanligaste. Det innebar att vägra efterfölja livets lagar och istället välja asketens och eremitens väg. Den andra innebar att aktivt bryta mot arkonternas normativa regelverk, som kunde innebära att bryta mot tabun och hänge sig åt ohämmad sexuell utlevelse. Pedofili kunde vara en av många tabun lämpliga att överträda. Kyrkofäderna befann sig i ständig kamp mot tidens gnostiska strömningar. Irenæus (130-202) säger om adamiterna:
Dom tar brygder för att förstärka lustan. För att efterlikna Adams nakenhet innan syndafallet klär dom av sig nakna inför riten. Efter en bankett av festande och drinkande släcks ljusen. Då hänger sig männen och kvinnorna ohämmat åt varandra [...] Dom menar att eftersom den sexuella lusten är en av samvarons egenskaper som blivit institutionaliserad måste sexualiteten av just den anledningen kraftfullt bestormas. (cf. Walker, 1983, s.127-28) [84] (min övers.)Det finns stora likheter med den moderna tidens normkritiska queerteori [85] (HBTQ) och det feministiska tänkandet som båda utmanar heteronormativiteten. "Död åt familjen!" säger feministerna. Istället för arkonterna använder feminismen begreppet patriarkatet, med bibehållen innebörd. ("Patriarkatet måste avslöjas om och om igen!") Skillnaden är att gnostikerna aldrig skyllde förhållandena på andra människor. Dom höll den onde demiurgen och de lägre gudomligheterna, nämligen arkonterna, skyldiga. Ingvild Sælid Gilhus säger: "Kunskapen om arkonternas sanna natur är gnostikerns vapen emot dem, som leder till hans befrielse ifrån dem." (Sælid Gilhus, 1985, s.14). [86] Feminismen samt de övriga postmoderna ideologerna ser fienden som mänsklig, även om man aldrig lyckas avslöja den hemliga konspirationen av strukturskapande män. Det här sår split i samhället. Gnostikerna såg det ideala tillståndet som utomvärldsligt medan ideologierna ser det som inomvärldsligt. Att det andliga emancipatoriska tänkandet har vulgariserats i materialismens tecken innebär att det hamnat i ett sammanhang där det inte hör hemma. Teologiska tankar har sammanblandats med den politiska verkligheten. Ideologierna är därför oförmögna att öka kunskapen om den världsliga tillvaron utan leder oss bara vilse.
I den moderna tiden analyserar vi den här sortens inbillningar som psykologiska projektioner. Arketypiska sanningar, instinktiva böjelser och omedvetna komplex blir projicerade på den yttre verkligheten. Det finns skäl att misstänka att när feministerna hävdar att dom hålls tillbaka av "strukturer" så är det i själva verket en projektion på yttervärlden av deras inre psykologi...
http://mlwi.magix.net/konservatism.htm#h19
__________________
Senast redigerad av Teofrastus 2017-01-04 kl. 18:39.
Senast redigerad av Teofrastus 2017-01-04 kl. 18:39.