Man vet att det är illa ställt när Sverige har Moderater(!) som författar alster likt dessa.
Citat:
Så jag pratar med Sverigedemokrater. Och en del är trevliga. Jag vill säga det, för en gång skrev jag i en artikel att så sällan är fallet, och det var lite trist påhoppigt av mig. Naturligtvis är inte alla inskränkta “deplorables”. En del håller vänlig ton och blir lite lätt förvånade över att mötas av annat än avståndstagande när de uppger sina partisympatier.
Men ofta är SD:s sympatisörer aggressiva – de hotar, de hatar, de hånar, för de känner sig svikna av oss som delar deras pursvenska blod, men inte deras alarmistiska världsbild. Den där bilbränder, terrordåd och dödsskjutningar är vardag överallt, där invandrare är lata och självsvåldiga och konsumerar alla skattepengar på lyx och gamla därför inte får sylt på pannkakorna och där vi är utsatta för en invasion av människor från Mellanöstern och Afrika, och alla som kommer är allmänt otäcka och vill oss illa.
Bakom ilskan anas en djup sorg och stor inre panik. Raseriet är skrämmande i sig. Vi har sett i närtid och i vår närhet vad den som hatar kan göra. Morden i Pittsburgh i lördags, i Sverige Rakhmat Akilov och Anton Lundin och i Norge Anders Breivik – alla arga män som hade hat mot offrens folkgrupp som enda motiv. Vi behöver smula sönder hatet. Vi behöver förstå och möta de arga medmänniskorna där de är.
Sverigedemokraternas främsta företrädare, partiets politik och partiets motioner står för nyfascism, främlingsfientlighet, och då främst muslimhat och hat mot folk från Mellanöstern och Afrika, för homohat och avsky mot feminister och för ett slutet Sverige. Argumentet är alltid att vi måste stänga landet, för det är nästan krig, vi håller på att gå under som folk och nation, vi har inte råd, vi riskerar alla att till slut dödas om inte invandringen upphör.....forts.
https://www.expressen.se/debatt/lat-...mtalar-med-sd/
En ”vuxen” ton?
Identiskt dravel oavsett parti.