Män vill ha en son, kvinnor vill ha en dotter = sant?

Kanske att det varit uppe på tapeten tidigare men, det känns som det inte är nåt direkt man talar öppet om (lite tabu?), men om man verkligen kunde bestämma så vill nog de allra flesta män ha en son istället för dotter (ignorera scenariot 'en av vardera').

Jag tror inte man blir missnöjd/besviken om det blir en dotter istället då naturliga instinkter dikterar att man älskar avkomman oavsett såtillvida man är en normalt fungerande person. MEN, det måste ju bli ett annat orolighetsmoment/säkerhetstänk med en dotter, speciellt med rådande samhällsutveckling.

Med en son kan man "se sig själv" i lättare (en avspegling) eftersom det är av samma kön, man kan göra saker med sonen som är roliga snarare än bara jobbigt, och man behöver inte oroa sig på samma sätt.

Vänder man på steken, torde det vara tvärtom för kvinnor enligt ovan? Och säkerhetstänket behöver de inte direkt bekymra sig om.

Har inte själv barn men filosoferar runt lite. Hur tänker ni andra, föräldrar, blivande föräldrar, personer som skulle vilja ha barn framöver?

Nej

Nej, för egen del så spelade det absolut ingen roll -- däremot ville jag ha ett friskt barn med alla delar på plats (något som tydligen är fult/traumatiserande att önska sig numer)

I övrigt är min uppfattning faktiskt precis tvärsemot din -- män vill oftare ha flickor och kvinnor önskar ofta att de skall få "ge mannen" en son.

Förr i tiden - innan arvsreglerna ändrades så var det nog däremot viktigt för en man att få en son, eftersom det var män i familjen som ärvde tillgångar/gårdar - bar namnet vidare osv.

Nej. Män i Sverige har blivit skändade och har setts ned på sen det senaste decennium. Mäns självförtroende har tryckts ned och försämrats avsevärt, även jämfört med andra länder än Sverige. Jag tror att det bara är fåtalet här som faktiskt vill ha en son - då de flesta männen själva har ett sådant dåligt självförtroende över sitt egna kön.

Man ser på mannen som en jobbig person. Någon som inte är självständig, någon som bråkar och har en egocentrisk syn. Någon som helt enkelt är äcklig, från utsidan in. Det är ingen som skulle bidra till något positivt i ens familj.

Jag tror att många vill ha en dotter på grund av detta.

Intressant, de män i min omgivning jag pratat med har inte uttryckt att de ville ha / föredrar en flicka... Det jag hört är "det spelar absolut ingen roll" (lättsamma och PK-svaret) men en del har även yttrat i stil med "klart man hade kunnat göra roligare saker med en son o så men jag fick en dotter och är lika glad för det" (men detta faller in på tidigare nämnda instinkter tror jag)

alla vill ha söner. bara fjortistjejer o fjortiskvinnor vill ha döttrar. för o kunna klä dom i söta kläder

Kan nog stämma. Bland svenska bönder - och kanske framför allt kvinnorna - brukade man önska sig en flicka som första barn. Hon blev då "lillpigan" och kunde hjälpa till med att passa de yngre barnen.

Exakt detta ser vi idag, med Estelle som ansvarstagande storasyster till lille Oscar

Nä. Men däremot så hade jag gärna haft ett varje kön.

I min familj har både söner och döttrar fått lära sig att hjälpa till på samma villkor/med samma saker -- så om din analys är rätt så kanske det förklarar varför jag inte haft speciella önskemål någon gång ..

Jag tror ärligt talat att det ofta handlar mer om att någon av det motsatta könet (undermedvetet då) innebär mindre konkurrens, samt att man vill se den man älskar i sin avkomma.
De flesta människor är ju trots allt i någon mån självkritiska samtidigt som det är lätt att idealisera den man älskar.

Många jag har pratat med vill ha ett barn. Men jag vet en man som vill ha en dotter. Vet inte varför han önskar det dock. Han har två söner redan, så kanske vill ha omväxling.

Ok, får erkänna att eftersom jag har i princip varannan (flicka, pojke, pojke, flicka, pojke) så är det ett önskemål/en längtan jag inte kan sätta mig in i eller känna igen.

Jag hade däremot en gång i tiden en väninnan med många flickor -- som sörjde varje gång det visade sig vara en ny flicka .. När hon väl fick en son så blev han "guds gåva" och det blev pappan som såg till att flickorna blev "sedda" och kände sig älskade...

Och ja - efter pojken blev det inga fler barn...

Ett tänk som jag vare sig vill eller kan förstå.

Är inne på samma linje som Micro.
Så länge ungen är frisk och har alla kroppsdelar intakt, och på rätt ställe så bekommer det mig inte så mycket vilket kön barnet har.