Citat:
Ursprungligen postat av
Europe
Jag har inte lusläst den här tråden, men från ett par tidigare trådar skulle jag gissa att de som låter mest dömande i högre utsträckning inte själva är väldigt gamla, utan har själva knappt kommit upp i myndig ålder. Jag gissar att många av oss som snarare ser det som du skriver i regel är lite äldre.
Jag var själv inget mönster i den åldern, så det faller naturligt att minnas tillbaka när man började se kritiskt på sina livsval, umgänge, ens egna romantiserade föreställningar m.m. och valde istället nya vägar med utbildning, utveckla sig som person, dra ned på alkohol och droger o.s.v. Det faller rätt naturligt att inte ha det perspektivet på människor om man själv är nära 18 år och aldrig har genomgått den utvecklingen.
Andra fortsatte mer eller mindre (i regel mindre) på samma väg som man själv hade varit på, medan man även kände till från uppväxten personer som tidigt började uppvisa ett väldigt utpräglat kriminellt beteende. Det faller kanske naturligt att i första hand skilja ut de mer asociala och psykopatiska typer som började och sedan fortsatte att odla en parasitisk och egoistisk livsstil med kriminalitet, där man inte tar hänsyn till andra människor och i värsta fall t.o.m. systematiskt skadar andra svårt.
Som sagt, jag tror det är mest en åldersgrej, eventuellt kombinerat med de specifika personliga erfarenheter man har.
Ja, det ligger förmodligen mycket i det. Samtidigt måste det finnas en bitterhet och känslor bakom dessa kommentarer som förmodligen inte är lätta att bära på. Jag menar, visst har jag själv "näthatat" (hatar ordet), och skrivit fula saker om offentliga personer och GM i vissa trådar. Men inte ens när jag var yngre tror jag jag attackerade ett BO på samma nivå som många här i tråden gör. Därav frågeställningen.
Jag känner också igen mig i din beskrivning av din egen uppväxt. Jag kan relatera till det eftersom jag själv ägnade mig åt dumheter. Men som sagt, i äldre ålder har vissa inte än lärt sig skilja mellan rätt och fel och kan ta till grovt våld över små oförrätter. Något jag märkt bland dem är dock att de ofta haft knepigare familjeförhållanden än jag haft.
Jag tror avslutningsvis att de flesta som blir utsatta för dödligt våld i Sverige inte har förtjänat det. Det är snarare så att det är de på andra sidan vapnen som gör det. Den skaran som just aldrig lärde dig skillnaden mellan rätt och fel. Det är småttingar framförallt som blir skjutna. Hur mycket 20-åringar än försöker bete sig som och klä sig som vuxna människor så är dem inte färdigvuxna. Att då sitta och glädjas över dödligt våld är för mig ofattbart. De som dödats hade många gånger kunnat vända sina liv med lite stöd.
