"Om kvinnan får för mycket makt saboterar hon relationen"

Är en teori.

Med makt menas förmågan att få den andre att göra som man vill. Vilken restaurang ska vi äta på, vad ska vi äta till middag, vilken film ska vi hyra etc etc.

Stämmer detta?

Låter som världens sämsta relation att se det som en maktkamp vilken restaurang man ska äta på. Den relationen där det är en maktfråga är redan saboterad, oavsett vems fel man vill mena att det var.

Du menar alltså på allvar att en lyckad relation är en relation där kvinnan äter mat hon tycker är äcklig 8 kvällar av 10?

Tja, i de relationer jag har sett stämmer det nog rätt bra att kvinnan bestämmer till 80%. Det är väl det vanliga? Men visst, jag kan hålla med om att om hon bestämmer ännu mer än så är det nog skadligt för relationen.

Spänningen/respekten kanske avtar om hon får mer makt?
Mannen förvandlas till en provider istället för en spännande person med egna mål, egna utmaningar?

Hela attraktionen är ju ett maktspel, en maktbalans...

Man "byter värden", man måste kunna erbjuda något i klass med vad den andre ger..
Social status, energi hos mannen.. andra drag hos kvinnor..
DOCK finns det relationer som bygger på ren, genuin, nästan spirituell koppling.. genom ögonen.

Men på krogen, i samhället är det lätt att få uppfattningen att det handlar om ett rent maktspel.
Mannen är givare, kvinnan tagare.


undermedvetet, evolutionspsykologiskt, biologiskt..

lite fria spekulationer här..

mvh

Det är inte så han menar.

Dom flesta killar har nog haft den här konversationen med en kvinna.
Hon: Vilken film ska vi se?
Han: Jag vet inte, vilken vill du se? (man tänker att för en gångs skull kan hon få välja, för man gör det själv jämnt)
Hon: jag vet inte, välj du!
Han: Nejmen kom igen, välj en du.

Vad hon egentligen säger är "välj film din slöa jävel, jag är på whatever".

Kvinnor säger ungefär 8000 ord om dagen, medans en man säger närmare 2000.

80/20 = Betyder inte det ni tror.
Det är kommunikationen däremellan.
Att hon hör av sig oftare till honom än tvärtom. Ändras detta, så sitter hon på makten i förhållandet. Det är något hon inte vill ha.
En kvinna vill vara med en ledare. En Ledare väljer destination, och hon följer med och ser söt ut. En ledare arbetar, och är upptagen med sina mål i livet. Kvinnan är inte hela hans liv.

Märker man som man att hon skriver mindre än en själv. Så har attraktionen börjat att avta. Det kan vara för att han har slutat uppvakta henne, det kan vara för att han är för lätt tillgänglig. Men något är det som gör att hon inte är lika intresserad som förr.
Vill man ha tillbaka makten, så behöver man få henne att undra. Låt henne kontakta dig när hon känner för det. För kvinnor är som katter. Jaga en katt och den drar. En katt kommer alltid hem till husse när den är uttråkad och redo för det.
Osäkra killar jagar. En man, vet att hon kommer hem. Han är inte orolig, och gör hon något han inte respekterar så är hon utbytbar!

Jag vet inte varför det är såhär. Men vi är uppväxta med att det är mannen som ska jaga i ett förhållande. Man ser det överallt i filmer. Det är egentligen raka motsatsen.
Egentligen älskar kvinnor att jaga. Kvinnan säger först "jag älskar dig", kvinnan pratar om giftermål först när hon känner sig redo. (inte förr).
Mannens uppgift i ett förhållande är att vara den trygghet hon kan komma hem till. Ett berg som står fast som hon kan luta sig mot när hon har det tungt.
Osäkra killar gör henne till hela deras liv, och hon kommer hem till ett åskmoln, och det är inte tryggt.

Jag tycker nog en lyckad relation är en sån där man inte känner att vara sig maten, filmen eller kommunikationen i allmänhet är en maktkamp där man måste behålla övertaget för att inte förlora. Låter både utmattande och töntigt.

Resten vet jag inte heller riktigt hur du tänker. Käkar man middag tillsammans varje dag bor man väl sannolikt ihop. Du tänker att om du bara slutar prata med din fru där vid middagsbordet så kommer hon prata desto mer och då blir ni jättelyckliga och får många söta barn? "Therefore tyckte du om kycklingen?" *tystnad* "Hallå therefore, jag vill veta vad du tycker om kycklingen?" *tystnad* "Jag tycker det är tråkigt att du ska göra en maktkamp av våra middagar tillsammans, kan vi inte bara ha en trevlig middagsstund tillsammans " *tystnad*

Och segern går till therefore! Grattis! Känns bra att vinna förstår jag. Långt lyckligt äktenskap blir det.

Det är inte alls så.

Men kvinnor testar mycket. Och jag har själv råkat ut för det. Varenda förhållande jag har haft har kommunikationen ändrats. I början har hon hört av sig varje dag. Sen kommer någon dumhet som "jag vill att du skriver oftare". Fine. Är det vad hon vill, så absolut. Vill ju vara till lags.

Men därefter upphör kontakten från henne. Sakta men säkert skiftar det. Och det gör mig osäker. Tycker hon inte om mig längre? Är hon med andra? Oerhört frustrerande när man är osäker och känner att man inte duger.
Men jag har ju vetat att detta kommer att hända. Varenda gång har jag haft en baktanke att "om jag börjar, så kommer hon ju att sluta". Instinktivt. Ändå är man dum ibland.

Du tolkar jättemycket fel in i det här. Det handlar inte om en maktkamp vid matbordet. Eller att kontrollera vad hon ska äta, eller vem som äter vad. Gillar man hennes matlagning ska man såklart uppvakta henne. Men det handlar om att jag inte tycker om att äta fisk så ska hon inte kunna tvinga i mig fisk. Då kan jag äta något annat istället.

Larv. Varenda förhållande har jag försökt att vara henne till lags, ofta satt henne före mig själv. "kan du inte skippa att vara med vännerna ikväll? vill ligga hemma och mysa". Kan inte påstå att det har gjort mig lyckligare för det, eller att jag har varit nära på att bli gift.

Katzyn, har du någonsin förlorat attraktionen till en kille som gjort allt för dig, och du inte vetat varför? Det har bara torkat ihop.

Istället för att försöka vinna maktkampen borde du avstå den. Det finns ingen skatt i slutet av den regnbågen. Eller tror du själv kvinnorna du varit i relation med kände att de vann i slutändan?

Därför är det bra med 80/20. För en kvinna som är intresserad, kommer att jaga. Då slipper man fundera och vet när det är dags att uppgradera sig. Då slipper man bli körd med, eller huggen i ryggen till slut.

Svara gärna på frågan jag ställde längst ner i förra inlägget.

Nej. Det enda som fått mig att tappa attraktionen i den vägen var en kille som inte kunde ta ett enda självständigt beslut utan att fråga mig. Men det gällde inte vilken film vi tillsammans skulle se utan vilka strumpor han borde köpa och om han borde gå på toa innan vi åkte iväg eller inte.

Okej. I slutändan, en kille som tar egna beslut. Inte ser sin flickvän som sin moder.

Sen lägger jag bara upp teorin. Så behöver inte bli putt på mig

Väldigt visa ord du kommer med! Känner helt klart igen mig i det du skriver, och även om jag undermedvetet haft samma tankebanor förr är man som du säger rätt dum ibland - för att man blir osäker och gör allt för att hålla kvar katten i famnen.