Tråden för oss som är frivilligt ensamma och lyckliga.

Finns en tråd för ofrivilligt ensamma personer som är olyckliga så varför inte en tråd för oss som är frivilligt ensamma och lyckliga?

För två år sedan så avslutade jag ett femton år långt äktenskap, sålde allt jag ägde, sa hej då till mina kompisar, och började om på nytt som ensam i ny stad, och jag har aldrig mått så bra som jag gjort dom senaste två åren.

I dag bor jag i Eriksberg (Göteborg) precis vid vattnet i en bostadsrätt som jag betalade kontant med en fantastisk vy av inloppet och Eriksbergskranen och skulle jag vilja så skulle det gå att fiska från min terrass, så nära vattnet är det. Färjan är knappt ett stenkast bort och den åker jag ofta med då favoritrestaurangen ligger på andra sidan. Bara en sådan sak att kunna äta precis vart man vill, när man vill, utan att behöva diskutera med sin fru då hon inte "känner för att äta där i dag", är guld värt.

Förr var man tvungen att tänka på vad hon tyckte, tänkte, kände eller ville då man var två personer. I dag gör jag precis som jag vill och jag älskar det. Vaknar jag mitt i natten och känner att "nä, nu skulle jag vilja boka en resa till Thailand", så gör jag det. Eller om jag ser en snygg bil så köper jag den, eller om jag ser en snygg soffa eller vad som helst. Jag gör precis som jag vill, när jag vill det. Behöver inte argumentera för min sak, visa hänsyn eller ha långa diskussioner och det är underbart.

Arbetade väldigt mycket förut och det förstår jag nu var för att jag var olycklig. Misstolka mig inte, jag älskar fortfarande mitt ex, men jag kan aldrig vara helt lycklig med henne, eller någon annan, då jag är en ensamvarg och vill kunna vara "herre över mig själv".

Jag arbetade inom tillverkningsindustrin vid en CNC-maskin så jag var mycket själv vilket jag gillade. Bara jag, mina arbetsuppgifter och bra musik i lurarna. Det var där och då som detta med att jag är en ensamvarg började bli en klarhet för mig.

I dag arbetar jag fortfarande inom tillverkningsindustrin (framställer prototyper) men gör det bara 8 mån per år, resterande tid spenderas utomlands. Har på knappt 8 mån under två års tid, rest mer och upplevt mer i resväg, än vad jag gjort under dom senaste 15 åren. Mitt ex är nämligen flygrädd så det blev bara en handfull utlandsresor som man når med plan under vår tid tillsammans.

Jag kommer aldrig skaffa flickvän/sambo/fru och vänner igen. Jag vill vara ensam och fri för alltid då jag är en ensamvarg.

Finns det flera som mig på detta forum?

Att vara singel förstår jag, men att inte skaffa vänner var lite annorlunda. Du kan fortfarande göra dina egna beslut även om du har kompisar.

Jag kan relatera till din personlighet fast lite mindre extrem. Du kan ha en sambo/flickvän/fru/vänner som inte ställer krav på dig. Du vet om det va? Det kan inte vara hälsosamt att leva så som du gör.

Varför då? Det är väl hälsosamt som faen så länge han mår bra av det. Jag ser inte heller livet som en tävling i vem som kan anpassa sig till flest sociala normer, och därmed ha den coolaste facebookprofilen, utan den som mår bäst vinner och det verkar som att TS vinner.

Tror att det är viktigt att ha vänner Du bestämmer helt själv hur du vill göra med kärleksrelationer men att ha någon att bara sitta och prata med tror jag är otroligt viktigt. Utan andra människor i ens liv så blir det otroligt enkelt väldigt monotont. Alla har väl haft perioder där man mått otroligt bra av att vara ensam men frågan är ju hur vi påverkas i längden av att inte ha någon alls att prata med. En fara är väl att du endast fokuserar som du själv skrev på materiella ting där du får glädje av friheten att välja möbler, fordon, mat etc själv. Jag vill tro att anledningen till att du så "enkelt" separerade från dina vänner och din exfru var för att de helt enkelt inte passade dig och att du kanske tröttnat på dem. Testa på att lära känna nya människor så kanske du kan hitta någon att prata med. I längden så dödar ensamhet en.

Fast det är nästan lite så. Den som lever ensam utan förhållande i dagens samhälle ses som lite misslyckad av ganska många, även om det blir allt vanligare.

Tyvärr är det så.

Å andra sidan så dom som tar åt sig av vad fårskock samhället tycker om hur man ska klä sig, ja då är man ännu mer misslyckad.

Visst är det så, i andras ögon, men inte i mina. Poängen med mitt inlägg är att det enda som egentligen är viktigt i livet är att må bra. Jag har träffat tillräckligt många neurotiska människor med väldigt hög social status för att inse att det är bättre att bli betraktad som en kuf än leva ett liv man avskyr för att göra andra människor nöjda.

Det finns eget egenvärde i att följa konventioner då det hjälper en socialt men det är inte viktigare än att trivas med sig själv och sitt liv.

Så länge du mår bra så kör på det.

Jag är åt ditt håll men har vänner. Dock sådana som accepterar mig för den jag är. Det sociala hierarkirunkandet orkar jag inte ägna mig åt. Livet är för kort!

Hur gör du med kärlek, närhet, sex och mänsklig beröring? Köper du det eller har du en uppblåsbar docka?

Japp sett att man kan köpa sån i Japan. Även kallad för "real doll".

Nästan lite avis, drömmer om detta ibland. Så skönt att det är att vara själv. Men skönt med förhållande också. Man behöver båda. Önskar jag hade ett jobb där jag reste åtminstone hälften av tiden, det måste vara det bästa av två världar. När jag hade en flickvän som jag bodde med på helgerna enbart var bland den bästa tiden.