Citat:
Tack för dom fina orden, tårarna kom o tänker på mina hundar som gått bort. Det gör så jävla ont i en att man knappt kan andasnär man sitter där o deras små ögon sluts.. Tack för alla svar och instämmelser, jag följde med och vi åkte till en ny djurklinik så att han inte skulle uppleva samma stress som på den vanliga kliniken.
Det var lite som att komma till ett okänt hus och vi hade med oss en filt och köttbullar. Ljusstaken stod tänd vid fönstret, ljus var tända och taket var släckt. Allting var väldigt fint gjort som någon/några skrivit. Han somnade snabbt när sovmedlet åkte in i hans blodomlopp. Innan så fick han två omgångar med lugnande och vi satt på golvet och mös med honom i över en timme, han var endå alert och luktade efter köttbullar, morrade lite åt veterinären och så. Jag känner fortfarande hans lukt på mina händer och jag tyckte att det blev ett väldigt bra avslut på hans liv.
Tårarna var dock oändliga men jag kände att nu får han frid och blir fri från sina smärtor och bekymmer, han har haft ett bra liv med tillgång till tomt och ett kärleksfullt hem. Han var en dvärgpudel och en extremt gosig en, han älskade människor och mat! På min sista promenad med honom så sade en pensionär att "Han är nog den mest människoälskande hund jag sett". Han har varit med oss i 11år, 8månader och 8 dagar. Han kom till oss när jag var tio och han kommer alltid ha en plats i mitt hjärta och min själ.
Tog min tid att säga farväl till honom när hans hjärta hade stannat på det sätt jag ansåg passa bäst för mig och sa ett tack och farväl ensam i bilen sen också. Efteråt kändes det bättre men såklart så kommer tårarna lite då och då men känner ingen tyngd i bröstet utan det är bara tomheten från vetskapen att han inte längre finns "här".
Det var det rätta valet, och jag är så glad att jag fick chansen att ha en sådan speciell hund i mitt liv och denna känsla delar jag nog med många, många andra. Djur är speciella på sitt egna vis.
Det var lite som att komma till ett okänt hus och vi hade med oss en filt och köttbullar. Ljusstaken stod tänd vid fönstret, ljus var tända och taket var släckt. Allting var väldigt fint gjort som någon/några skrivit. Han somnade snabbt när sovmedlet åkte in i hans blodomlopp. Innan så fick han två omgångar med lugnande och vi satt på golvet och mös med honom i över en timme, han var endå alert och luktade efter köttbullar, morrade lite åt veterinären och så. Jag känner fortfarande hans lukt på mina händer och jag tyckte att det blev ett väldigt bra avslut på hans liv.
Tårarna var dock oändliga men jag kände att nu får han frid och blir fri från sina smärtor och bekymmer, han har haft ett bra liv med tillgång till tomt och ett kärleksfullt hem. Han var en dvärgpudel och en extremt gosig en, han älskade människor och mat! På min sista promenad med honom så sade en pensionär att "Han är nog den mest människoälskande hund jag sett". Han har varit med oss i 11år, 8månader och 8 dagar. Han kom till oss när jag var tio och han kommer alltid ha en plats i mitt hjärta och min själ.
Tog min tid att säga farväl till honom när hans hjärta hade stannat på det sätt jag ansåg passa bäst för mig och sa ett tack och farväl ensam i bilen sen också. Efteråt kändes det bättre men såklart så kommer tårarna lite då och då men känner ingen tyngd i bröstet utan det är bara tomheten från vetskapen att han inte längre finns "här".
Det var det rätta valet, och jag är så glad att jag fick chansen att ha en sådan speciell hund i mitt liv och denna känsla delar jag nog med många, många andra. Djur är speciella på sitt egna vis.
Men, man måste vara stark o ge dom värdigt avslut utan lidande innan.