hur handskas man med barn som tjurar över "ingenting"

Som förälder till en dotter som är enda barnet och samtidigt enda barnbarnet kan jag säga att det daltas helt för mycket med barn nuförtiden.

Min dotter är världens snällaste utanför hemmets väggar men en riktig djävul när mamma, farmor eller mormor är i närheten.

Mitt medel mot min dotters tjurande är helt enkelt att ge henne dator och tv-förbud samt att hon får veta att jag inte vill ha med henne att göra så länge hon inte kan uppföra sig. Det tar ca 30 min tills hon är go igen. Detta funkar dock bara när jag är ensam med henne eftersom hon lätt manipulerar alla andra familjemedlemmar.

Mina döttrar var likadana, nu är dom 25+, och är underbara även mot föräldrarna.

Jag ser inget motsatsförhållande mellan att säga till på skarpen och att samtidigt visa kärlek. Att ta känslomässigt avstånd från barnet tills det gör som man vill är ju egentligen samma metod som det tjurande barnet har.

Det är däremot viktigt att sätta tydliga gränser, välja sina strider noga och inte backa då man väl har bestämt sig för något. Otydlighet skapar otrygghet.

Men det är faktiskt fullt möjligt att vara både bestämd och kärleksfull samtidigt. Lyckas man med det lär man barnet att även en vänlig tillsägelse måste följas samt att barnets värde som person inte ligger i hur väl de uppfyller andras önskningar.

Du ska totalignorera dem. Finns det ingen publik finns det ingen show

Du kan inte ändra på dina syskons föräldraskap men hos dig gäller dina regler och då får de osnutna, men söta, barnen finna sig i det.

Har man sagt nej till en glass så är det nej.

Att bestraffa för tjurandet fungerar inte, då bygger du en dålig relation. Att strunta i ungarna fungerar dock och visar att man inte får något bara för att man beter sig dåligt.

Fråga vad det är. Svarar de inte får du väl säga: "Då får du sitta där och tjura."

De är extremt bortskämda.

Sluta skämma bort dem så förbaskat