Vem ska backa - oense om att byta förskola ca 1,5 år efter skilsmässa?

Min exman, barnens pappa bor i "Berg" där vi även bodde som kärnfamilj under hela barnens uppväxt.
Jag flyttade till "By" som ligger 2,5 mil från Berg pga bostadsbrist i Berg. Vi beslutade att barnen skulle ha kvar barnomsorgen i Berg tillsvidare och jag skrev även över min del av huset till honom för 0,- så han skulle ha råd att bo kvar och barnen få ha kvar sina rum som de var, tog inga prylar alls med mig när jag flyttade, eftersom jag var den som ville skiljas. Separation och flytt gick lugnt till utan bråk.

Detta är nu 1,5 år sedan och exet har en ny kvinna och ett till barn med henne, våra barn har mått rätt dåligt i perioder och barnomsorgen har flaggat för utbrott osv, sådant att han själv inte alls upplevt. Jag har lagt mitt eget liv och framför allt seriöst dejtande helt åt sidan för att låta barnen ha en fristad hos mig, utan några fler förändringar för dem alls. Detta har samtidigt gjort oss väldigt tighta och jag märker att de uppskattar att det bara är vi när de är hos mig även om jag är rätt trött på att hela tiden behöva parera och kompensera upp hur han inte tagit hand om deras sorg och känslor när han haft dem hos sig.

Eftersom barnen går i förskola/skola i Berg skjutsar jag dem 10 mil varje dag. Snart börjar det äldsta barnet kunna åka skolskjuts själv varpå jag föreslår om inte det yngsta barnet kan byta förskola till By efter sommaren -17, eftersom detta skulle innebära en enorm fördel för oss tidsmässigt och ekonomiskt. Exet passerar By varje dag till och från sitt jobb så för honom skulle det heller inte vara någon skillnad.

Exet vägrar i stort sett, hävdar att hela barnens trygghet ligger i Berg eftersom det är där han och hans familj bor, barnens kusiner, farmor och farfar bor och alltid kommer bo och att de hjälper honom med hämtningar/lämningar osv. Att Berg och personerna som bor där är barnens stöttepelare i livet osv, vilket jag anser inte alls tycker stämmer in och jag tycker det känns absurt hur han jämför våra familjer som olika betydelsefulla. Barnen ser det inte heller riktigt så, det har ju pågått ständiga förändringar hos exet ända sedan vi skiljdes.

Hans familj är inte ens särskilt engagerad eller intresserad i barnen, t.ex. vid ena barnets Lucia/köruppvisning dök ingen av dem upp, inte ens han själv, trots att uppvisningen ägde rum i Berg, 5 min ifrån dem allihopa. Min familj och barnens kusiner på min sida bor 1,5 mil från oss och vi ses mycket mer kontinuerligt och de kom såklart med på uppvisningen.

Hans egen illusion om att barnens trygghet finns i Berg och hur perfekt det är där är bara påhittat, det försvann ju när jag flyttade egentligen och framför allt hos det yngsta barnet som i hennes minne alltid bott växelvis i Berg/By. Det äldsta barnet börjar också mer och mer inse att pappa inte ser eller hör särskilt bra och tar upp det mesta hon funderar på med mig istället.

Hur kan jag ta upp detta med honom, att hans bild är skev, ska jag ens? Om han vägrar låta det yngsta barnet byta barnomsorg får jag ju fortsätta åka fram och tillbaka medan för honom blir det ingen skillnad, är det rättvist verkligen? Kan jag isf be om en slags kompensation i bensinkostnader?

Varför ska du bli kompenserad när du har valt att flytta 2,5 mil därifrån?
Flytta närmare så kostar det mindre.
Vad är rättvist med att allt blir som du vill och enklare för dig? Finns ingen logik i det.

Du anser att hans sida av släkten inte ställer upp för era gemensamma barn. Kan det vara så att ditt omdöme är färgat? Du pratar i egen sak här.

Nu är barnen skrivna på sin födelseort, något som du ansåg vid skilsmässan vara bra. Varför är det helt plötsligt inte bra längre? Blev det jobbigt att åka fram o tillbaka fyra gånger för att hämta dem på dagis?

Låt barnen bo kvar på sin hemort. Vill du uppleva en enklare vardag så får du anpassa dig.

Orkade inte läsa allt, men tänk på barnet i förstahand må va liten men dom ser och känner av när föräldrar "bråkar"

Sen att du flyttade och i efterhand vill flytta på barnet 🤔

Hade jag kunnat flytta närmare så hade jag gjort det, men det finns verkligen inga bostäder alls.
Ja, det blir enklare för mig, och ingen större skillnad för honom, så jag tycker inte det är ologiskt. Det handlar inte om att det är dåligt som det är nu eller om var de står skrivna, snarare att livet förändrats för oss alla och att jag inte anser att det är något fel att göra en slags utvärdering av situationen nu efter att det gått en tid.

Klart mitt omdöme är färgat, jag anser att hans familj inte motsvarar den trygghet han själv presenterar nej, jag levde själv i närheten av dem i 11 år och de har aldrig varit särskilt engagerade som människor förutom att de geografiskt fanns nära. Men även om jag anser det, något jag givetvis inte yttrar mig något om inför barnen, så blir de ju inte fråntagna något eller den tryggheten, det här handlar ju om yngsta barnets barnomsorg dagtid och vi har dem ju 50% var oavsett var de går i förskola.

Vi bråkar definitivt inte, jag lade fram ett förslag som han anser sig ha rätten att säga helt nej till pga orsaker vi ser och upplever väldigt olika. Även om jag var den som flyttade ut så var skilsmässobeslutet ömsesidigt även om jag var initiativtagaren.

Du använder ord som rättvisa, att han lever i en illusion, att hans bild är skev, att han vägrar osv.
Sedan får jag den uppfattningen att han verkar byta kvinnor som en annan byter strumpor så som du beskriver det.
Du verkar nästan hatisk i dina uttalanden.

Ser du verkligen till barnens bästa eller vill du bara inte att ditt ex ska ha hand om ungarna?

Ehm, hatisk? Det här handlar inte om vart de bor, är det så otydligt? Det handlar om ett barns förskola, ingenting om att flytta eller att han har barnen mindre. Det gäller dessutom det yngsta barnet som inte upplevt oss som kärnfamilj i minnet, hon tror att hon föddes där jag bor nu så hans argument om att det är på hans ort hennes trygghet finns stämmer bara inte, ur hennes perspektiv, utan värderingar i det i sig.

Även om han bildade en till familj onödigt snabbt, har svårt att hantera känslor och inte fångar upp det hos barnen så är han ingen dålig pappa utan vill dem bara väl.

Jag tycker INTE att du ska föra ett argument om att han inte lyssnar eller ser barnen eller att hans familj inte bryr sig för att de inte kom på Lucia, eller att han varit dum mot barnen som skaffat en ny och fått fler barn.

Däremot kan du ju påtala det felaktiga i att hans familj skulle vara viktigare för barnen än din, i bemärkelsen att ni är lika viktiga, inte i att han och hans familj suger.

I allmänhet vore det väl bäst att argumentera kring det praktiska, och då främst i vad det innebär för barnen och inte i vad det innebär för dig.

Men så länge du vill ha honom med på din plan är det ju smöra och slicka röv som gäller. Inte komma med massvis med anklagelser, tror du allvarligt själv att han blir mer benägen att gå med på dina idéer utav det? Annars får du ju stämma honom på att få den bokförda hos dig, isf antar jag att du behöver andra argument än att hans familj inte kom på Lucia.

Vårt samarbete sedan vi separerade har varit bra och friktionsfritt i stort, och självklart kommer jag ju inte ta upp något av det du menar - det är ju det som är poängen här, jag anpassar mig och har gjort det sedan vi skildes åt. Men hans argument mot att byta förskola är att hans familj är barnens trygga punkt, mer än min, och det är ju där det brister. Det är ju inte ens relevant i sammanhanget egentligen.

Den nya förskolan passerar han ju isf dagligen ändå, vad är skillnaden att lämna henne i en annan byggnad så att säga?
Det äldsta barnet skulle även slippa vara ensam hemma till 17:30 och vi skulle kunna vara hemma till 16:00 ist och få mer tid tillsammans medan det för honom inte är någon skillnad, förutom att ha ett barn i bilen på väg hem.

Ja men framhäv att barnens vardag skulle bli bättre av det då. Det är väl det bästa argumentet.

Så varför nämner du allt det andra då om det saknar betydelse?
Återigen så tar du upp saker som att den yngsta inte upplevt kärnfamiljen. Vad har det med saken att göra om du bara vill byta dagis?

Därför att det är hans argument för att han säger nej till dagisbyte, att det är relevant för honom, hans värdering i hur han tror att det ligger till. Han menar att barnets trygghet ligger i hans ort medan hon själv anser sig ha två fullvärdiga hem och minns ingenting annat.

Detaljerna runt omkring kändes nödvändiga att nämna för att förstå bilden.