Frånsagt faderskap...

2008 föddes en galet söt flicka, min dotter... Jag och min dotters mor hade ingen seriös relation varför vi beslöt att jag (fadern) skulle vara okänd. Fattar idag inte hur jag tänkte då, men det handlade om pengar.

Har träffat min dotter till och från vid tillfällen genom åren som kompis till hennes mamma och det är en helt underbar varelse, såklart... Vid det senaste tillfället för fyra år sedan frågade hon om hon fick kalla mig pappa... Jag blev helt ställd och svarade att hon skulle fråga sin mamma.

Har sedan dess inte träffat ungjäveln, men jag tänker på henne varje dag och även om det var längesedan vi sågs älskar jag henne och kan inte släppa henne.

Vad sjutton ska jag göra? Jag vill vara hennes pappa... Jag tror inte att den vetskapen skulle skaka om henne allt för mycket även om det var längesedan vi sågs...

Vidare har jag idag inte kontakt med mitt ex som är modern och det känns skumt att kontakta henne då vi en gång hade en överenskommelse även om den brutits många gånger.

Skulle uppskatta om någon med erfarenhet kunde ge tips på hur man elit förälder igen...

Även om jag fattar att detta tär på dig.., så måste jag fråga :

-Hur vet du att detta barn är ditt ?
(även kvinnor ljuger)

Sorglig läsning.

Ett första steg: Tänk igenom hur du vill att relationen med din dotter ska se ut, hur ofta du vill träffa henne, på vilket sätt osv. Skriv ett brev till mamman om dina tankar.

Du har självklart rätt att träffa ditt barn. Hoppas hon också inser det.

Edit: Ta kontakt med advokat och undersök möjligheterna till ett faderskapstest.

Om mamman är mycket avvisande är det synd, då vet jag inte bäst väg.

Även om hon inte är totalt på tvären innerst inne (det hoppas vi) så är det antagligen kämpigt för henne att hantera detta nya okända riskabla att du vill vara pappa, hennes liv ställs ju upp och ner plötsligt. Så var mogen om det går och respektera dina egna och hennes svårigheter med alltihop. Finns det en man i hennes liv så är ju det också något att begrunda.

Mamman måste nog få känna att dottern inte riskerar att bli olycklig och att hennes (mammans) roll inte förminskas. Om allt går väl hoppas jag att alla egentligen kan enas om vad som vore det bästa för er. Och om du och mamman inte hatar varandra till döds och om du inte är svårt trasig så är det bästa för alla att din dotter får lära känna dig.

Va helt klar med vad du VILL och vad du KAN..
Om du sen bestämmer dig för vara pappa för evigt så kontakta familjerätten och få hjälp.

Det kommer aldrig sluta gnaga i dig!!!

Du är nog en sån som inte är psykopat så ta kontakt med barn och mamma och bli en del av hennes liv.
Alla barn behöver en pappa...

Jag har haft kontakt med min dotter vid ett fåtal tillfällen och jag kan säga att det sved till när hon för några år sedan frågade om hon fick kalla mig pappa.

Egentligen är det inga konstigheter, men ändå massor... Efter 8år knallar man liksom inte bara fram och säger sig vara pappa..

Mamman är underbar.. Men vi har inte kontakt och jag vill inte ha kontakt med henne...

Många ser säkert detta som ett ickeproblem... Kan dock lova att det inte är så lätt som det låter...

Du ska inte bli förälder igen. Vad är du ute efter? Att hon ska låna dig pengar när hon blivit 14 och sommarjobbar? Du har skitit i ditt barn i åtta år, vad vill du nu helt plötsligt? Ha en lägenhet? Fy Fan, du anar möjligheter.

Varför vill du inte ha någon kontakt med mamman? Det kan bli svårt att ha någon som helst kontakt med din dotter utan att ha någon som helst kontakt med mamman till barnet. Speciellt med tanke på att dottern bara är 8 år gammal.

Vet du om mamman är helt emot att du tar en aktiv papparoll idag? Vad som hände för 8 år sedan är ju knappast aktuellt idag, eftersom saker och ting kan förändras. Det bästa är ju om du kan kontakta henne och prata om situationen.

Vad är det näst bästa? Han vill ju inte tala med henne. Näst bästa tack!

Och vad är det näst bästa?

Om han absolut inte vill prata med henne, så har han ju i princip bara två alternativ om han fortfarande vill ha kontakt med sin dotter. Antingen får han kontakta dottern direkt. Då får hon eventuellt bli mellanhand och sköta kontakten/informationsutbytet mellan föräldrarna. Knappast det bästa alternativet med tanke på att far och dotter har haft en mycket sporadisk kontakt genom åren, och hon vet inte ens att det det är hennes pappa. Eller så kontaktar han någon som känner den där kvinnan. En familjemedlem, kompis eller någon annan. Det idealiska vore om han kontaktar någon som båda två känner. Så får den personen sköta kontakten, och eventuellt ordna umgänge.

Fast jag kanske har missat något, så vad är det näst bästa alternativet?

För din egen sinnesros skull så kan du väl ta kontakt med mamman och säga exakt hur det ligger till.
Ni två behöver ju inte bli kompisar eller ha mycket med varandra att göra heller för den delen.
Gör det som är bäst för barnet.