Håller ni med om att ett kontrapositionsbevis inte riktigt är direkt och inte riktigt "rakt" även om det är rätt och riktigt?
Och att induktionsbevis eller modus ponens är mera rakt t.ex. 1+1=2, alltså är 1+1+1=3.
Nu kanske det är så att allt som kan bevisas med induktionsbevis också kan bevisas med kontrapositionsbevis men jag känner inte till huruvida bevisteknikerna skulle vara ekvivalenta i den meningen att de är i den meningen lika användbara.
Jag menar att ett kontrapositionsbevis kan ha likheter med ett juridiskt bevis i en rättegång där man drar slutsatsen att om personen inte hade begått brottet så hade hans DNA inte varit på brottsplatsen.
Medan ett "rakt" bevis hade varit typ modus ponens eller juridiskt direkt ett vittne, ett erkännande eller flera direkta likheter.
Om man jämför omvänd bevisbörda i juridiken och i brottmål så tycker jag det händer att man ibland måste motbevisa något där det inte finns bevis från början och då blir det knepigt.
T.ex. en bedragare har utan bevis registrerat en förfalskning som har blivit godkänd utan bevis. Jag säger att det där är en förfalskning och måste bevisa att det är falskt när det inte finns bevis från början, inte ens falska bevis.
Mer konkret: Personerna A och B har registrerat utan bevis att de har varit på samma plats ett datum. Jag påstår det är en förfalskning och måste "bevisa det". Då är det rakt att bevisa att de var på olika platser istället för att försöka motbevisa ett bevis som inte ens finns.
Ursäkta om detta låter obskyrt, men om jag antar att A och B var på samma plats så kommer jag inte kunna att motbevisa det, men jag kan bevisa att de var på olika platser bortom rimligt tvivel.
Det kanske är en haltande jämförelse att jämföra matematisk logik med juridisk logik?
Och att induktionsbevis eller modus ponens är mera rakt t.ex. 1+1=2, alltså är 1+1+1=3.
Nu kanske det är så att allt som kan bevisas med induktionsbevis också kan bevisas med kontrapositionsbevis men jag känner inte till huruvida bevisteknikerna skulle vara ekvivalenta i den meningen att de är i den meningen lika användbara.
Jag menar att ett kontrapositionsbevis kan ha likheter med ett juridiskt bevis i en rättegång där man drar slutsatsen att om personen inte hade begått brottet så hade hans DNA inte varit på brottsplatsen.
Medan ett "rakt" bevis hade varit typ modus ponens eller juridiskt direkt ett vittne, ett erkännande eller flera direkta likheter.
Om man jämför omvänd bevisbörda i juridiken och i brottmål så tycker jag det händer att man ibland måste motbevisa något där det inte finns bevis från början och då blir det knepigt.
T.ex. en bedragare har utan bevis registrerat en förfalskning som har blivit godkänd utan bevis. Jag säger att det där är en förfalskning och måste bevisa att det är falskt när det inte finns bevis från början, inte ens falska bevis.
Mer konkret: Personerna A och B har registrerat utan bevis att de har varit på samma plats ett datum. Jag påstår det är en förfalskning och måste "bevisa det". Då är det rakt att bevisa att de var på olika platser istället för att försöka motbevisa ett bevis som inte ens finns.
Ursäkta om detta låter obskyrt, men om jag antar att A och B var på samma plats så kommer jag inte kunna att motbevisa det, men jag kan bevisa att de var på olika platser bortom rimligt tvivel.
Det kanske är en haltande jämförelse att jämföra matematisk logik med juridisk logik?