Citat:
Ursprungligen postat av
Continental Op
Det är bara hoppas att det blir ett snabbt byte nu, en ung person som man inte kan hitta gamla filmer på youtube där det märks att personen varit på sin första resa till New York nyligen pratar om att fri invandring skapar en dynamisk smältdegel som ger avkastning omedelbart. En person som med trovärdighet inte behöver säga att han eller hon har ändrat sig.
Den här Forsell? har han också varit med på Reinfeldt-tåget tidigare? Det finns ju till och med gamla grejer med Hanif Bali där han gör sedvanliga markeringar mot SD. Han är rolig men verkar oseriös.
Odenberg verkar ha en vettig grundsyn på problemen men jag tycker han har en onödig pk-attityd till att fortsätta stänga ut SD. Jag tror mer på linjen att man tittar i partiprogram när man förhandlar med andra partier inte letar bland händelser från 80-90-talet, ibland måste man göra saker som inte känns hundraprocentigt mysigt för landets bästa. Jag tror SD kommer vilja ha färre ministerposter och ansvar när det kommer till kritan iaf eftersom de har för mkt wt-drägg som inte skulle klara att utföra arbetet iaf. Man kan oxå slänga åt dem ett par mindre viktiga ministerposter och låta dem straffa ut sig genom skandaler, strunta i att fråga deras ministerkandidater om de pröjsar tv-licens etc.
En alltför ung person är absolut inte bra. Vi snackar statsministerkandidaten nu, och han eller hon bör i alla fall inte vara yngre än 42-45 eller så. Idealåldern är runt 50 tycker jag - då har han eller hon uppnått god livserfarenhet och mognad, samtidigt som han eller hon hinner göra tio bra år innan krämporna och tröttheten börjar komma, och barnen är i de flesta fallen vuxna, eller i alla fall inte några småbarn längre när personen tillträder.
Sd har tillräckligt många smarta och kloka politiker för att fylla alla tänkbara ministerposter, det garanterar jag! Åkesson, Jomshof och Karlsson är självskrivna och kommer att bli mycket bra ministrar.
Edit: om Sd skulle bli största parti, så bör även Åkesson bli statsminister. Något annat är orimligt, för så har det ju (nästan) alltid varit i svensk politik.