Citat:
Ursprungligen postat av
DoktorDurango
Hej på er!
Efter att hon bedrivit studier utomlands (Skottland) under snart ett halvår, chockerade min flickvän (eller ex-flickvän, vad man nu kan anse det vara) mig idag med att meddela att hon under en längre period träffat någon annan.
Jag anser mig känna henne rätt bra för att kunna tolka signaler i hennes beteende, kroppsspråk och röst som på något sätt tyder på ett avvikande intresse, varför jag helt ärligt måste slå till med klyschan att beskedet kom som en enorm chock för mig.
Lite bakgrund lämpar sig nog för att få sammanhang i det hela:
Hon hade sedan en längre tid drömt om att få studera på just universitet X, varför jag inte kunde göra annat än att stötta henne fullt ut i hennes val när hon fick beskedet i somras. Då vi har varit tillsammans i snart 2 år skulle jag givetvis sakna henne, och det vore ju en lögn att säga att jag inte riktade tanken åt att hon skulle kunna få för sig att träffa någon annan därborta. Men just på grund av vår långvariga relation, och den lojalitet vi genomgående uppvisat gentemot varandra under förhållandet, trodde jag inte hon skulle få för sig att inleda något seriöst med en annan person.
Men nu har det hänt. Det kanske inte hör till sammanhanget, men killen hon träffat är fransk och studerar något konstämne som jag var alldeles för frustrerad för att komma ihåg namnet på. Vi hade helt färdigställda planer att flytta ihop i februari, då jag genom erhållna köpöäng lyckats få en ordentlig lägenhet i vår studieort här i Sverige. Vidare är hon en plikttrogen (eller ja, var), blyg och väldigt introvert individ, varför jag inte väntade mig att någon av hennes karaktär skulle göra detta mot mig. Ännu mer betänkligt är det hela scenariot, eftersom det är hon som under dessa månader snarare varit orolig över att jag skulle få för mig att träffa någon annan. Killen hon verkar ha träffat (ja, jag har såklart kollat in honom) verkar dessutom vara en 180 i jämförelse med mig. Verkar åka runt med ett halvseriöst indieband på backpackresor, är att döma av sin Facebookprofil en renodlad kommunist samt förefaller (enligt min mening) ha ett tämligen oordnat liv. Att tillägga till detta så är han 33 år gammal, jag och flickvännen är 23 respektive 22.
Som ni kanske misstänker är jag alldeles förkrossad av det som inträffat. Nu har jag åtminstone fått en rimlig förklaring till varför hon abrupt bestämde sig för att avboka sitt besök nu till denna jul. Vill gärna veta mekanismen bakom vad som ger upphov till detta beslut. Handlar det om spänningen i att få prova något nytt? Är det för tråkigt att spendera sitt liv med en person som kommer från ordnade förhållanden, och har rätt satsiga framtidsplaner?
Jag har precis pluggat klart halva juristprogrammet, har landat ett internship på en större svensk bank nu i vår, samt hade min framtid ganska klart uppmålad med min tjej som var minst lika ambitiös som jag är. Att hon motiverar sitt val med att "det bara blir så ibland, man kan inte råda över sina känslor." gör mig ännu mer ledsen, eftersom det återspeglar en likgiltighet gentemot det vi tillsammans byggt upp under snart totalt 2 år.
Jag blev även för cirka en halvtimme sedan kontaktad av hennes bror, som även han inte fattar ett skvatt över vad hans syster håller på med. Han anser att jag bör göra allt i min makt för att försöka få tillbaka henne, eftersom killen hon träffar verkar vara av generellt "lösdrivar-karaktär" (han sa något sådant). Eftersom jag fortfarande älskar henne och bryr mig om hennes välbefinnnade ska jag givetvis inte handla på ett sätt som går emot hur hon sannerligen vill leva sitt liv. Ska jag i klassisk film-manér åka dit och banka vett i henne? Knappast, men jag är fan benägen att göra det mesta i nuläget.
Näej jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till just nu. Givetvis fortsätter livet en dag, och jag kan ju inte gå under jorden permanent om hennes handlande ger uttryck för hennes sanna vilja. Men i detta fall är inte bara så lätt som att "glömma och gå vidare", eftersom detta var en tjej jag helt ärligt såg en stor del av min framtid med. Om dessa finns, vilka är de heroiska orden jag kan säga för att få tillbaka henne?
Har ni något tips får ni gärna svara, men mestadels ville jag bara skriva av mig, eventuellt dela min historia med någon som varit i en liknande situation.
Du är inte den första som råkat ut för detta och du kommer inte att vara den siste. När partnerna befinner sig långt borta, speciellt i en annan kultur, blir det naturligt att de vill assimileras in och accepteras av sin omgivning. När man är ung blir den naturliga gången en ny partner på plats. Riskerna för upptäckt är obefintliga, men så småningom kommer samvetet ikapp. Det är därför det dröjer innan hon kan samla sig och ge dig besked.
Se det som en ny möjlighet för dig att hitta en ännu bättre flickvän. Det gjorde jag för närmare 40 år sedan. Förvisso tog det lite tid, men hon dök faktiskt upp. Om ett halvår kommer du knappt ihår hur hon såg ut längre. Svårt att tro på det just nu. Det förstår jag, men det förhåller sig faktiskt på det viset.
P.S. Insåg först efter postandet att tråden upplivats av någon nekroskribent. Men du ser att det löste sig.
