Citat:
Ursprungligen postat av
simson12
Tunisien är kanske värst. Typiskt är att det är i små länder de värsta jihadisterna frodas, det är inte i Egypten, Turkiet, Indonesien. Men det är väldigt intressant att Merkel pekar ut just Tunisiern och nu säger Italien samma sak. Tunisierna ska ut. Det är varningsflagg direkt på den nationen, stackars Mattias Gardell ,han vänder sgi väl i sin grav

Så sant. Just nu Tunisien. Eftersom just denne terrorist var därifrån.
Bara ett av de länder som villigt släpper iväg sina kriminella för att förstöra civilisationen i västvärlden.
Vad med alla de andra arga kriminella männen från Mena, som väller in i Europa utan asylskäl? Latmaskar som trodde de skulle få lägenhet, bil och kvinna utan motprestation? Vad med alla de andra arga männen som sitter och trycker på olika boenden, som nu insett de blivit grundlurade?
Araber är konstiga med sin mix av stolthet och undergivenhet. De kommer inte ställa upp på att bli billig arbetskraft åt tyskar eller svenskar. Det var våta drömmar som Mama Merkel och våra idiotiska politiker hade, medan de berikade sig personligen; på att vara globala genier och förespråka antirasism.
Vissa politiker (inga namn, då vi vet vilka de är!) har blivit mångmiljonärer på den dyngan de framfört.
Har någon av dessa politiker umgåtts med araber eller bjudit hem någon, ens på en kopp kaffe?
De folkslag som kommit nu till Europa jobbar inte snällt för att rädda svenska fattigpensionärer efter att politikerna förskingrat de inarbetade pengarna på skit.
Det är en omvänd rasism att tro att dessa folk är så underlägsna oss att de kommer göra de jobb vi inte vill utföra, för låga löner. Den terrorn som nu pågår och kommer eskalera är en importerad klasskamp, där vi kan se hur det kommer gå här i Europa, genom att bara följa nyheter på TV. När massor i arabvärlden har sina demonstrationer är det blodigt allvar.
Det har visat sig än en gång att denne tunisier inte var religiös. Han drack alkohol, och drogs till ISIS ideér av farliga känslor som bitterhet, hat och andra känslor som inte har med någon religion att göra.