Är en låg grad av medvetenhet ondska?

Om vi tänker oss barnet som plågar insekter har en låg grad av medvetenhet och personen som älskar livet och världen har en hög grad av medvetenhet.

Sett ur detta perspektiv blir då inte det som är gott eller ont bara en fråga om medvetenhet?

Väljer man att se det så. Men barn gör ju även gott?

Skulle du säga att några av historiens mest kända mördare besitter en
lägre grad medvetande än resten av oss? Det är komplext.

Låter som att reducera människan till inom ramen för ett
fenomen, medvetandet, i utbyte mot en avskalad helhetsbild.

Lite oklart vad du menar. Vad vi definierar som gott och ont är dock inte helt tydligt. I grund och botten så handlar allt om egoism, det du själv mår bra av att göra. Det vi säger är "gott" är ofta sådant som de flesta inte "vill" göra men gör ändå för att någon annan ska må bra. Problemet är väl att om man gör något som man inte vill göra helt frivilligt så finns det någonstans inuti sig själv något som säger "alternativet är värre", "att denne människa får hjälp väger mer än att jag slipper hjälpa till", vilket är egoism och således inte något "snällt" i grund och botten.

Spann vidare lite för mycket här kanske, men ur det perspektivet så är alla människor egoistiska, inget annat. Om vi ser bort från egoismen så är väl nästa steg någon sorts social konstruktion som vi har byggt upp ett system som säger vad som är gott och ont. Huruvida du förstår det själv eller inte brukar inte spela någon roll, då resultatet är vad som definierar det som gott eller ont, och då spelar medvetenheten som du pratar om ingen roll. Om en utvecklingsstörd våldtar ett spädbarn för att denne inte förstår bättre, det skiter gemene man i - denne utvecklingsstörda människa kommer ses som en ond människa.

Nästa steg är väl då att kolla på de genuina uttrycken som en människa utger när denne gör en handling; något av "ond karaktär" kan ha en fin tanke som spårat ur. Exempelvis bjuda på en ananastårta till din kompis som är allergisk mot ananas. Tanken var god, men det blev inte så snällt. Väldigt milt exempel men du förstår vad jag menar. På samma sätt kan man göra något hemskt elakt där avsikten var att göra något snällt.

Det jag har pratat om är väl egentligen resultat vs avsikter, och det är väl någonstans däremellan godhet och ondska ligger. Vad godhet och ondska egentligen är, tja, det är upp till var och en att definiera tror jag. Om man vill så går det ju att argumentera för att alla människor är goda, då ens genuina tankar alltid är att göra väl för sig själva, och det är det enda som finns gemensamt för alla människor. Väljer man att mörda spädbarn så gör man det för att man tycker om att göra det, eller att man mår bättre av det, etc. Väljer man att skära sig själv så gör man det för att det dämpar ångest, eller för att man vill känna NÅGOT, etc etc. Så om man kollar efter det mest genuina som finns, så är alla vi människor lika goda.

Hobbyanalys, tjo

Att trampa på myrorna som fyraåring är väl en sak, att plåga skalbaggar och flugor som äldre för att det är "intressant" är något annat. Det har med hjärnas förmåga att göra. Jag antar att du frågar om avsaknaden av något verkligen är ondska? Jag tänker mig snarare njutningen av att orsaka lidande som den verkliga ondskan. Problemet är att det blir fel iom att all ondska inte nödvändigtvis rör sig om sadism. Är det inte en ondskefull handling att t.ex vara otrogen mot partnern och regelbundet ljuga för den utan minsta känsla av ånger?

Så i scenariot att ett liv tas så är det mindre ondskefullt att detta förgås helt känslokallt?

Utan att sadisten upplever någon sorts njutning?

Är det inte egentligen ett större slöseri av liv?

Hur klassificerar du då en vuxen (med hög grad av medvetenhet) som plågar andra varelser?
Glöm inte att barnet som plågar insekter inte är medvetet att de tillfogar andra smärta, talar man om att det gör ont på insekten så slutar de oftast. Den vuxne som plågar sin insekt är däremot medveten om att detta faktiskt tillfogar smärta.

Jag skulle snarare se en låg grad av medvetenhet som förmildrade och en hög grad av medvetenhet som försvårande omständighet.

Medvetenhet är förstås subjektiv i praktiken. Någons agerande utan medvetenhet skulle strikt vara psykotiskt. Nej det är en tafatt beskrivning av ondska isåfall. Bara ett försök att moralisera.

Problemet är ju att ditt antagande inte stämmer. Och med ett antagande som inte stämmer kan man bevisa allt.

Varför skulle någon som gör "onda" saker ha en lägre grad av medvetande? Först får du försöka reda ut det, sen kan du fortsätta att prata om vad det skulle innebära om det förhåller sig så.

Du har helt enkelt börjat i fel ände.

Barn gör både gott och ont men jag är övertygad om att de i många fall inte vet skillnaden.

Definitivt har historiens störst mördare en låg grad av medvetande, t.ex. Hitler och Stalin.

Vi är medvetande.


Resultat vs avsikter. Det heter att vägen till helvetet är kantat av goda avsikter (låg grad av medvetenhet).


Håller med dig om att ljuga för sin partner utan att känna ånger är ondska som liknar barnets plågande av insekter som ett uttryck för en lägre grad av medvetenhet.


Det man skall dömas efter är resultatet av ens handling. Sådan är lagen.


Den vuxne du beskriver är exempel på någon som har åldrats fysiskt men graden av medvetenhet är fortfarande på barnets nivå.


Barnet gör både onda och goda saker utan någon större särskillnaden innan det har lärt sig bättre. Kallar du inte detta att ha en lägre grad av medvetenhet?

Ditt antagande, eller påstående, är att man gör dumma saker om man inte förstår att konsekvenserna blir att någon tar illa vid sig, att det skadar någon etc. Det stämmer inte, vi har alla gjort saker som är onda trots att vi förstått konsekvenserna.

Det du verkar göra är att påstå att desto "ondare" man är, desto mindre medvetenhet har man. Det är din definition. Ingen annan håller med, men om du själv väljer att definiera det så, kör på.

Nej barn vet ju oftast inte skillnaden. Och barn gör både ont och gott.

Det kännetecknar inte per se att en låg grad av medvetande är ondska.

Jag tror inte det går att plocka ut ondska och medvetande
i parallell / hävstång mot varandra på det sättet.

Hur förklarar det majoriteten av 3-åringar som inte skadar djur då?

Är dessa mer medvetna än vad Adolf Hitler var?

En person som Hitler bör ju utifrån exemplet i så fall vara så gott som
utan medvetande med tanke på vad mycket skit han gjorde?

Det har jag svårt att tro.

Stalin och Hitler hade aldrig nått så långt utan en ansenlig portion medvetande.


Lite juridik i filosofi?

Det var en tankeskruv till skribenten.

Sant, men har vi lärt oss något av dessa onda handlingar så att vi inte upprepar dom. Du kan Einsteins definition av en idiot eller? Det är att upprepa samma beteende hela tiden och förvänta sig ett annorlunda utfall.

Är det så svårt att tänka sig att graden av medvetande ökar från födsel till graven. Det finns två sorters ondska, den du är medveten om och den du förorsakar trots goda avsikter. Den jag är intresserad av är den senare.

Jag tror inte Hitler skall jämföras med en treåring, däremot är jag ganska övertygade om att Hitler hade en lägre grad av medvetande än en 15-åring. Hitler är väl ett typexempel på den ondska jag vill belysa. Hitler lovade tyska folket att återupprätta deras anseende (make America great again) och han såg till att folket fick det bra. Problemet var att det måste finnas en syndabock nu när Hitler var så god. Jag vet inte så mycket om Stalins styre, men jag är övertygad att dom utrensningar som gjordes var för landet och folkets bästa enligt Stalin.

Hur förklarar man att de flesta små barn inte plågar insekter? Kanske är det ärftligt. Deras föräldrar har inga sådana tendenser alltså ärver inte barnet någon disposition för att ägna sig åt dylika aktivitet.