Citat:
Ursprungligen postat av
Motobike
Jag tror att det till stor del beror på motsättningen sovjet/väst. Det var förmodligen inte lätt för sovjet att exportera kultur till väst, i o m att väst och sovjet var fiender. Det skulle t.o.m förvåna mig om inte västerländska myndigheter motarbetade sovjetiska försök till kulturexport.
Läste artikeln här och kom ihåg den här tråden:
https://www.independent.co.uk/news/w...n-1578808.html
Artikeln handlar i sammanfattning om hur CIA under kalla kriget använde sig av amerikansk abstrakt expressionism för att visa hur kreativa de demokratiska amerikanerna var. Detta ställdes i kontrast till den grå och döda sovjetiska socialrelistiska konsten. Beviset på att USAs kultur är den bästa! Trots att den abstrakta konsten varken var populär bland politiker, vanligt folk eller särskilt många andra utanför en snäv sfär av talanglösa konstnärer och trendkänsliga posörer så fick amerikansk abstrakt konst genom CIAs medlande ett globalt genomslag, medan få sett en enda abstrakt sovjetisk tavla och de flesta tycker att sovjetisk konst är = hjärntvätt och propaganda.
Mycket intressant kanske framförallt eftersom det till slut är möjligt att förstå hur amerikansk abstrakt konst någonsin blev populär! En räksmörgås av episka proportioner! Mer som en skidlift.
Jämför bara
https://i.guim.co.uk/img/media/a991c...fit=max&dpr=2& med vad ni än hittar här:
https://www.ecosia.org/images?q=american+abstract+art
Sanningen är väl att Soviet var långt före USA även inom den abstrakta filmen. De skapade väl t.o.m den abstrakta filmen och kanske t.o.m den moderna filmen. Medan USA själva var tvungna att importera regissörer från länder som Tyskland och Sverige, eftersom det enda de kunde skapa själva var slapstickhumor och rasistiska skräpfilmer som glorifierade ku klux klan och folkmorden på indianerna.
Citat:
Ursprungligen postat av
lampros
Förvisso.
Jag preciserar mig och säger: för konservativa ryssar är sovjettiden anatema, man har svårt att uppskatta dess författare. Sedan finns det förstås vänstermänniskor med annan åsikt och attityd.
Jag har dock på känn att Ryssland idag är ett övervägande konservativt/högerpräglat samhälle och att sovjetlitteraturen därför är i skymundan, den har ett större "bagage" där, i Ryssland, än i väst. Men jag vet inte.
Secondhand Time: the last of the Soviets är extremt läsvärd. Boken består av kanske 50-100 (osäker) monologer, där olika människor som föddes i Soviet och upplevde övergången och det postsovjetiska livet berättar om sina liv. Ger en bild av livet i det forna sovietunionen. Ibland rent brutala monologer om folkmordet på armener eller kriget i tjetjenien, eller varför inte livet som tadjikisk gästarbetare i Moskva, som heller inte är särskilt trevligt. Men det finns berättelser om allt! Mer ofta än inte rejält deprimerande berättelser, men trots allt berättelser om allt. Inget man sträckläser, men att läsa en eller några monologer lite då och då skadar aldrig. Jag tror det tog mig nästan ett år att läsa färdigt. Ingen brådska. Extremt bra.
