Vad är Guds syfte?

Vill börja med att säga att jag förhåller mig starkt troende till Gud. Är dock inte religös och anser de mesta i religionsväg för rent trams, en regelbok att hålla människor i schack med en nypa filofiska prespektiv. Men just Gud tror jag oerhört starkt på.

Min stora undran är, vad är egentligen hans syfte med sin skapelse? Är vi inget annat än ett experiment med ett bäst före datum, innan han påbörjar något annat projekt?
Om vi nu är hans barn, som många religioner försöker försköna det, vad är då meningen med allt dyrkande?
Jag menar, om vi skaffar barn, så är inte vårt största mål att dessa barn ska dyrka oss. Vill Gud att vi ska leva vårt liv i evig tacksamhet till honom?
Fast då kommer nästa fråga upp, varför gav han oss då fri vilja fall han vill sola sig i vår dyrkan?

En annan sak. Det sägs att vi är skapade i hans avbild, innebär det då att Gud - likt oss - också bär på ett ego? En allsmäktig Gud med ett ego känns inte särskilt betryggande.

Sedan den populära "paradoxen", hur kan gud vara god men låta så mycket ont hända.
Jag förstår balansgången av ont och gott, hur det ena måste finnas i kontrast till det andra, just på den punkten förstår jag honom.
Men, är det värt det? Hur kan allt gott i världen kompensera för ett par barn i indien eller Palestina som blivit bestulna sin barndom?
Är ett barns tårar av rädsla och lidande värt allt gott i världen?

Jävligt flummig och osammanhängande text, är väldigt kass på att formulera mig. Hade även varit kul om ateister för en sekund kunde låtsas tro på Gud och ge sin åsikt. Alla tankar är välkommna!

Varför förstör du bra viktiga frågor genom att blanda in en fantasifigur?

Det finns bara människor. Och det räcker för att skapa paradis på jorden o ge livet mening, om vi vill det.

Gud är en symbol. En proxy som gör det svårbegripliga mer hanterligt för människan. Sannolikt är Gud en produkt av evolutionen av det mänskliga medvetandet. Det är en konkurrensfördel att kunna projicera sin ångest på en extern och opåverkbar entitet. Men en intressantare fråga är varför liv öht finns på den här planeten. Är liv det mest sannolika? Möjligen. Om det finns ett oändligt antal Universum. I annat fall måste man börja fundera på vad slumpen egentligen är.

Är ateist. *låtsas tro på gud* *krypterar hjärnan där alla lömska mordplaner på Gud finns*
Religionerna, gud, etc, vilseleder från vad man kan tala om, och vad man med andra medel kan försöka ta reda på.
Jag ser all sådan här abstrakt auktoritet som pådyvlas främst barn och unga, som ett slags känslomässigt och intellektuellt övergrepp.

Om man nu tror starkt på Gud så skulle jag vilja hävda att man kanske skall ta Bibeln med en nypa salt. Vad kan Han göra för oss idag? Ingenting utom att förstöra det vi byggt upp. När barnen växt upp är det dags för dom att lämna boet och ta ansvar för sina egna liv. Om vi nu är skapade i Guds avbild (och det omvända inte gäller) så bör han nog luta sig tillbaka, slappna av och observera hur hans skapelse klarar sig på egen hand.

Människor som är i det sista steget av sitt sökande (dvs innan de funnit "sanningen") är som vilsnast har jag märkt. Det spelar ingen roll vad det gäller för religion/trosinriktning, det blir alltid helgalet på slutet innan man hittar rätt. En mix av humanistisk filosofi med inblandning av ockulta föreställningar och även ofta angränsning till hädelser.

Tolkar det själv som ett försök av denna världsordning att dra in en i matrix igen, eller åtminstone göra en så förvirrad och diffust inställd till sin omvärld att det inte spelar någon roll hur övertygad man är om att det finns något mer till detta liv. Sorgligt, men en del tar ju sig ur den fasen med. Be om att sanningen uppenbaras för dig och ha tålamod är mitt råd, så kommer du att ledas rätt så småningom

Är inte alla människors önskan att leva i fred? Tror ingen strävar efter krig och elände, bortsett från mentalstörda individer. Det är girighet, egoism, avund och andra av människans inneboende onda egenskaper som gör att allt gott hon får tillslut ersätts av förruttnelse och dekadens

Min insikt säger mig att det där med Gud behövs inte längre. Lägg dock gärna på minnet att om säg 1000.000 år har vi kanske utvecklats tillräckligt och får skaka hand med Gud - om du förstår. Det här är inte ateism vill jag förtydliga.