Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2016-12-28, 05:41
  #25
Medlem
lampross avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Zerkalo
Skulle någon av er på Flashback kunna ge exempel på Nationalistiska, Fascistiska och Antisemitiska konstnärer?
En författare man inte bör glömma i dessa sammanhang är Robert Anson Heinlein (1907-1988).

Han må ha varit komplex, han må ha haft libertarianska drag. Vänstern har idag co-optat honom till sin. Och visst var han vänster på 30-talet och visst var han libertarian i vissa frågor.

Men. Han gick högerut under andra världskriget, bland annat under påverkan av sin fru Virginia. Under 40- och 50-tal var han en omisskännlig konservativ röst i ett hav av vänsterism och relativism. Hans magnum opus 1939-1959 ger oss ett flertal verk med kontroversiella, konservativa och ibland även fascistiska sidor.

. Ras: Sixth Column om de geno- och fenotypiska skillnaderna mellan européer/vita och asiater och hur detta kan användas i ett befrielsekrig. Även romanen Farnham's Freehold tar upp ras -- det ultimata tabuet för vita amerikaner -- att utmåla hur ett framtida USA styrt av svarta skulle se ut -- med föga smickrande utblickar generellt. I dagens förlagsreklam kallas boken "The most controversial sf novel ever written." -- Romanen Beyond This Horizon tar upp liknade frågor, ej direkt ras men förädling av genpoolen, hur man avlar fram de bästa barnen i en population. Detta är inte frågor som vanliga sf-författare gärna behandlar.

. Militarism, militärlivets härdande inverkan, heroism: Space Cadet, Glory Road, Starship Troopers. Den sistnämnda även med diskussion att allmän rösträtt inte är optimalt, man bör istället genom tjänst för allmänhetens bästa (public service) visa att man är värd att ges rösträtt. Starship Troopers har kommit att bli en symbol för "kontroversielle Heinlein" och även om hans samhällsmodell rör "rösträtt knuten till allmän tjänst (ej enbart militärtjänst)" så skrev han romanen medvetet i en något arrogant, gung ho-stil för att reta liberaler. Bör läsas!

. Ta ansvar: även i sina romaner om framtidens civila rymdfart betonade Heinlein detta med ansvar, att rycka upp sig och bli en man. Time for the Stars' föreläsning om "en bra karl är hel och ren, håller sitt ord och betalar sina räkningar" är en fyrbåk för konservatism igår, idag och i morgon.

Denna sammanfattning av Heinleins betydelse som konservativ ikon ges i Science Fiction Seen from the Right:
Citat:
The most iconic right-wing SF author ever is Robert Anson Heinlein (1907-1987). Apart from acknowledging Tradition, duty and the values of the early Republic he had an immense influence on the SF field per se. He widened the attitudes and tropes of modern SF and became a force that everyone had to relate to. Even Philip K. Dick, the idol of the 1960s ”new wave,” reportedly saw Heinlein as the master. (...)

Heinlein comes across as authentic in most things he said, above all in his conservative opinions. He remained a reliable, hard-right anti-communist all his life. And his adherence to traditional values still rings true; they are still needed. To assume responsibility, to ”put up or shut up,” to strive for nobility of character and self-reliance; to expressly preach this is artistically risky but overall the Heinlein stressing of them has, with time, elevated him into an enduring voice of reason. The ideals of duty, honor, honesty, accountability, selflessness, fidelity, courage, justice and magnanimity has to be stressed again and again. They aren’t some miracle medicine that simply is there to be taken, some fuel for a serially working, single-purpose machine. Instead, they have to be acknowledged by ”We, the Living” – they have to be cherished by our very natures, take root in our very souls. Only thus will they live on.
__________________
Senast redigerad av lampros 2016-12-28 kl. 05:48.
Citera
2017-01-03, 11:30
  #26
Medlem
lampross avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Zerkalo
Hej. Skulle någon av er på Flashback kunna ge exempel på Nationalistiska, Fascistiska och Antisemitiska konstnärer?

Med konstnär så syftar jag på Skönlitterära Författare/Dramatiker, Poeter, Musiker/Kompositörer, Målare, Skulptörer, Arkitekter, Film/Teaterregissörer, Fotografer, Dansare och Serieskapare som varit eller är Högerextrema/Rasister/Antisemiter.
Nu är Frank Herbert (1920-1986) varken nationalist eller fascist men hans verk är klart intressant för dagens radikalhöger.

Man kan säga: genom att tolka hans "ålderdomliga framtid" som arkeofuturistisk så gör man Dune Saga till en aktuell text. Den kan då inte bara avfärdas som "svärd och rymdskepp, så dumt, utvecklingen går ju linjärt till mer effektiv teknik överlag". Istället gör Herbert, liksom Guillaume Faye som myntade begreppet arkeofuturism, oss tjänsten att "balansera och rena futurismen med stora doser arkaism".

Herberts framtid blir inte så steril och antiseptisk som det annars ofta blir med ett rent modernistiskt, linjärt perspektiv.

Jag i skrev i ämnet detta om Herbets verk på Motpol en gång:
http://www.motpol.nu/princip/2013/11...turistisk-myt/
Citat:
Ett nytt begrepp gör sitt segertåg i dagens debatt: arkeofuturism. Det innebär i korthet att kombinera ålderdomliga drag med modern teknik. Mannen som myntade det heter Guillaume Faye. Han tycks med det hela åsyfta att vi rör oss mot en framtid som inte är linjärt modernistiskt, utan som genomgår en megakris (sju kriser ihopbakade till en) och därefter rekonstrueras på delvis moderna, delvis ålderdomliga grunder.

Detaljerna åsido så är konceptet användbart när man ska se på en sådan roman som Frank Herberts ”Dune” (1965). Fler än jag har kallat hans roman ”arkeofuturistisk”, som till exempel bloggaren Wodinaz i februari 2010. Jag är tacksam för denna impuls. Att kalla ”Dune” arkeofuturistisk klargör Herberts attityd till sf-skapandet, den förädlar detta att ha ålderdomliga inslag i en framtida berättelse. Annars tenderar detta med förekomsten av svärd och feodalism i en sf-berättelse att behandlas styvmoderligt och med överseende. Så att lyfta in arkeofuturismen i sf-diskussionen är ett vällovligt konceptuellt genombrott skulle jag vilja säga.
Herberts framtid är rätt mångtonig. Inom ramen för "gammalt möter nytt" får vi ett brett smörgåsbord av attityder, åsikter och livsstilar. Med trogen utmejsling av detaljer, och med en något långsam stil, skildras en framtid med rymdfart, feodalism, frånvaro av IT-teknik och en ekonomi med "cash on the table". Som jag vidare skrev i inlägget ifråga:
Citat:
Herbert målar upp en framtid med både rymdskepp och svärd, ett rymdimperium som inte styrs formalistiskt av byråkrater utan mer ålderdomligt med feodala län. Datorer har man märkligt nog inte (orealistiskt, en kvarleva från 60-talets datanoja) men i övrigt en hel del modern teknik, framför allt rymdskepp och allt vad därtill hör.

Är det hela trovärdigt då? ”Svärd och rymdskepp” har man ju sett förr (Blixt Gordon, Star Wars). Men jag får nog säga att det hela är rätt tankeväckande. Herbert tar i vart fall INTE för givet att framtiden ska vara enbart urban och ekonomistisk; hans framtid baseras på icke-ekonomiska relationer mellan människor, fotad i länstrohet och uppoffring. Hela den herbertska galaxen andas i forntida yra, med ormdyrkan, drogesoterism och överhuvud en religiös känsla. I en modernistisk framtid, så som i Asimovs med flera, finns bara maskiner och politikpratande nihilister. I Herberts framtid finns fläktar från det arkaiska.
Så när det gäller science fiction så får man nog säga att Herberts Dune Saga har växt med tiden. Den är verkligen sf:s Sagan om ringen, så som Arthur C. Clarke kallade den en gång.

Den radikalkonservative läsaren kan gotta sig åt del ett, Dune, del tre, Children of Dune och del fyra, God Emperor of Dune, som rimligt konservativa romaner. Del två, Dune Messiah, är tyvärr lite anti och nihilistisk; den kan hoppas över. Din lätt "bipolära" Herbert inverterade här alla värden han höjt till skyarna i del ett: heroism, andlighet, en tillvaro mättad av mystik.

Läs Dune, den största sf-bestsellern någonsin -- den är värd mödan och den är anti-modernistisk.
__________________
Senast redigerad av lampros 2017-01-03 kl. 11:35.
Citera
2017-01-09, 05:47
  #27
Medlem
Undergroundförfattaren och översättaren av Mikael Jalvnings bok "Absolut Sverige" Lennart Svensson är väl högerextrem eller? Fick väl sparken från Mittuniversitetet efter kontroversiella blogginlägg om en känd norsk massmördare?
__________________
Senast redigerad av huminten 2017-01-09 kl. 05:50.
Citera
2017-01-10, 05:20
  #28
Medlem
lampross avatar
De nyssnämnda Heinlein och Herbert skrev sf. Än mer tydlig konservatism finns det i fantasygenren, i utmålandet av arkaiska världar à la Tolkien, Lewis och RE Howard.

Så att:

. Robert E. Howard (1906-1936) skrev ett flertal långnoveller om Conan, en arisk hjälte i en nergången tid, ett muskelberg med uppdrag som legosoldat och annat i "den Hyboreanska tidsåldern". Här bjöds läsaren tankar om degenererade kulturer, förfall och nedgång, som detta: ”When a nation forgets her skill in war, when her religion becomes a mockery, when the whole nation becomes a nation of money-grabbers, then the wild tribes, the barbarians drive in.” -- Howard levde i Texas och dess subtropiska natur inspirerade till muskulös fantasy av Tusen-och-en-natt slag, fullt läsvärd än idag, det finns nyanser här. Det är inte bara action, även om man får sin beskärda del av det också. Som i samlingarna Conan the Adventurer och Conan the Warrior.

. JRR Tolkien (1892-1973) -- Greg Johnson sa nyligen i en intervju med Vox Day (orkar inte leta nu men det var på Counter-Currents) att mycket idag går tillbaka till Tolkien, många traditionalister, högerfigurer mm. har fått impulsen att gå till konservatism-traditionalism via Tolkien. Så man kan med fog säga: på det kulturella området är Tolkien en "gateway drug" till anti-modernism, intresse för traditionell nordeuropeisk kultur och heroism.

. CS Lewis (1898-1963) kände Tolkien, man var båda Oxford dons och inne på northernness, det fornnordiska kulturarvet med Eddan och asatro -- jämte, förstås, influenser från keltisk myt, kristendom och liknande arkaismer. Lewis (och Tolkien) har haft ett helt outplånligt inflytande på (nord)europeisk och amerikansk kultur av idag, flera generationer har insupit deras konservativa traditionalism i form av Tolkiens trilogi och Lewis Narnia-svit.
__________________
Senast redigerad av lampros 2017-01-10 kl. 05:23.
Citera
2017-01-17, 10:43
  #29
Medlem
lampross avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Zerkalo
Hej. Skulle någon av er på Flashback kunna ge exempel på Nationalistiska, Fascistiska och Antisemitiska konstnärer?

Med konstnär så syftar jag på Skönlitterära Författare/Dramatiker
Här måste man ju nämna japanen Yukio Mishima (1925-1970).

Om Mishimas politiska sida kan sägas att han var nationalist, han vurmade för Japans krigiska förflutna. Det blev mer betonat mot slutet av hans liv, delvis av teatraliska skäl (han var ju teaterman och skrev dramer), delvis för att detta var hans fritt valda åsikter. Han ansåg t.ex att kejsaren borde ha gudomlig status och att krigarlivet var livet. Han sa sig en gång (källa: Henry Scott Stokes, "The Life and Death of Yukio Mishima") ha velat dö i strid på en stillahavsö under andra världskriget, det vore drömmen. Detta var knappast sådant man basunerade ut i efterkrigstidens Japan. Där gällde och gäller än, "don't mention the war"...

Mishima var nationalist. Andra delen av hans romanserie Sea of Fertility börjar t.ex. med en ingående beskrivning av ett japanskt infanterikompani, stående vid ett shintoaltare inför avmarschen ut i rysk-japanska kriget 1904. Dettta är ärlig, patosfylld nationalism med religiösa övertoner. Astral war!

För övrigt ka man nämnda Paul Shraders film om mannen: "Mishima -- A Life in Four Chapters". Man tonade ner det radikala i den, men så är det ofta i Hollywood. Dock är det en rätt bra film. Vad sägs om speakertexten till trailern:
Citat:
He was an intellectual who advocated action. He was a rebel who fought for tradition. He was an artist who shocked the world...
Om Mishima kan mycket sägas. Här jämförs han t.ex. med Tysklands Ernst Jünger:
Citat:
Var Yukio Mishima österlandets Ernst Jünger?

Visst finns likheterna där: man tillhörde båda axelmakterna, man hyllade Krigaren och andra traditionella ideal, och man förekom båda i Nobelprissammanhang. Sedan de uppenbara skillnaderna: Mishima var åtskilligt yngre än tysken, född 1925 [medan Jünger var född 1895], och hans allmänna författeriverksamhet var ganska bred, han skrev verk med bredare appeal än Jünger (se till exempel kvinnoporträtten i ”Efter banketten” och ”Markisinnan de Sade”), och han var mer nihilistisk och ateistisk än denne. Båda förespråkade visserligen självmord – men medan Jünger slutligen landade i åsikten att detta skulle innebära att man kom inför skaparen med blod på händerna, att man tog ut något i förskott, så tycks mycket i Mishimas condition peka fram mot seppukun den där ödesdigra dagen i november 1970. Hans fru sa till exempel att man inte skulle ömka hans öde, självmordet så som det skedde var för en gångs skull något Mishima verkligen ville göra.

Men i stora drag, jovisst: nog är de båda ett radarpar i andanom, dioskurer med ett vagt men omisskännligt samband.
Mishimas aktivistiska slutfas har efterlämnat blandade känslor. For the record gick hans kuppförsök till så här: en dag i början av 1970-talet besökte han ett regemente med två bekanta. Man skulle träffa en viss general för att språka om något random; detta var blott förevändning för att ta fast och binda generalen så att Mishima sedan kunde gå ut på kanslihusbalkongen och hålla ett tal till regementets personal.

Vad sa han då? Han sa åt dem att göra uppror, arméns ställning var nämligen oklar rent konstitutionellt i dåtidens Japan (grundlagen sa att landet inte fick ha någon armé, dock satte man upp "självförsvarsstyrkor" när kalla kriget hettade till på 1950-talet). Sedan gick Mishima in igen och begick självmord med svärd = harakiri a.k.a seppuku. Det hela var ett försök till kupp, och moraliskt mer acceptabelt än andra dåd där kuppmannen försöker döda så många som möjligt.

Mishimas kuppförsök blev för sin del bara en fotnot i hans biografi som konstnär.
Citera
2017-01-19, 04:34
  #30
Medlem
lampross avatar
En radikal figur är förstås Miguel Serrano (1917-2009). Rekommenderas kan hans "CG Jung and Hermann Hesse: A Book of Two Friendships," om den chilenska diplomaten som på 60-talet uppsöker de åldrande CG Jung och Hermann Hesse som en pilgrim från antipoden. Charmig essä, man får sig respektive författare serverad, man får sig traditionalismen i lagoma bitar.

Serranos övriga författarskap var idel storverk -- NOS, Golden Cord, The Ultimate Avatar -- som (mutatis metandum) ger en alternativ bild av 1900-talet. Serrano är som en snabbrörlig Evola; där Evola går fram metodiskt tar Serrano in universum i varje mening. Serrano är som en mix av Castaneda och Jünger; sydamerikansk mystik och västerländsk essentialism, med Hyperborea som ständig referens.

Serrano gick förvisso långt i sina påståenden och undertecknad delar inte dem alla. Men han var en uppslagsrik mystiker. Han ansåg att kampen i världen är ett "astral war," det är en andlig konflikt, man måste ha gudarna på sin sida, annars går det inte. Att bara maktpositivistiskt strida för att bekämpa sina fiender räcker inte, man måste förankra striden esoteriskt. I så fall är kampen en kamp mot Demiurgens materialism, det är frihetskamp mot Imperiet, det är viljans frihet och Ljus mot tyranni och evigt mörker.
Citera
2019-12-28, 13:04
  #31
Medlem
baggebo1s avatar
Jag har ägnat en hel del tid i år åt att läsa skönlitteratur från 1800-talet, och vad man kan säga är väl att så som "rasism" och "antisemitism" används idag så måste nästan alla 1800-talsförfattare klassas som rasister och antisemiter. Att använda "antijudiska stereotyper" i förbifarten var mer regel än undantag. Överhuvudtaget är det väldigt uppfriskande att läsa den här litteraturen eftersom oavsett vilka politiska åsikter författaren hade så fanns det en total avsaknad av ängslighet. Det finns inte en tillstymmelse till politisk korrekthet.

Ett par noveller jag läst som handlar om judar, och som definitivt inte hade kunnat ges ut idag:

Ivan Turgenev - The Jew

Turgenev är (som vanligt) en ganska kall betraktare. Elegant och distanserad. Och faktum är att om han som berättare alls "tar ställning" till det han berättar om här så får jag nästan intrycket av att han är projudisk. Men ändå: Den här beskrivningen av en jude hade inte haft en chans idag.
https://en.wikisource.org/wiki/The_Jew_(Turgenev)


En annan berättelse där en jude har en stor roll är Martin Paz, ett tidigt verk av Jules Verne. Här är det juden Samuel som har en adopterad ickejudisk dotter som han vill sälja till en motbjudande mestis som dottern inte är intresserad av.

Tredje kapitlet heter "The Jew Everywhere A Jew" och juden beskrivs som följer:
Citat:
This old man trafficked every where and in every thing; he might have been a descendant of the Judas who sold his Master for thirty pieces of silver. He had been a resident of Lima ten years; his taste and his economy had led him to choose his dwelling at the extremity of the suburb of San Lazaro, and from thence he entered into various speculations to make money. By degrees, Samuel assumed a luxury uncommon in misers; his house was sumptuously furnished; his numerous domestics, his splendid equipages betokened immense revenues. Sarah was then eight years of age. Already graceful and charming, she pleased all, and was the idol of the Jew. All her inclinations were unhesitatingly gratified. Always elegantly dressed, she attracted the eyes of the most fastidious, of which her father seemed strangely careless. It will readily be understood how the mestizo, André Certa, became enamored of the beautiful Jewess. What would have appeared inexplicable to the public, was the hundred thousand piasters, the price of her hand; but this bargain was secret. And besides, Samuel trafficked in sentiments as in native productions. A banker, usurer, merchant, ship-owner, he had the talent to do business with everybody. The schooner Annonciation, which was hovering about the mouth of the Rimac, belonged to the Jew Samuel.
http://www.gutenberg.org/files/27894...-h/27894-h.htm


Rent allmänt vill jag rekommendera att läsa äldre böcker. Det är mycket upplyftande.
Citera
2019-12-28, 14:54
  #32
Medlem
baggebo1s avatar
I en vanlig äventyrsroman, skriven av en liberalkonservativ författare som Arthur Conan Doyle, kunde du läsa såna här stycken.

Om muslimer:
Citat:
"It isn't safe to reckon upon a Dervish's fears," remarked Brown. "We must always bear in mind that they are not amenable to the same motives as other people. Many of them are anxious to meet death, and all of them are absolute, uncompromising believers in destiny. They exist as a reductio ad absurdum of all bigotry—a proof of how surely it leads towards blank barbarism."

"You think these people are a real menace to Egypt?" asked the American. "There seems from what I have heard to be some difference of opinion about it. Monsieur Fardet, for example, does not seem to think that the danger is a very pressing one."

"I am not a rich man," Colonel Cochrane answered after a little pause, "but I am prepared to lay all I am worth, that within three years of the British officers being withdrawn, the Dervishes would be upon the Mediterranean. Where would the civilisation of Egypt be? Where would the hundreds of millions which have been invested in this country? Where the monuments which all nations look upon as most precious memorials of the past?"

"Come now, Colonel," cried Headingly, laughing, "surely you don't mean that they would shift the pyramids?"

"You cannot foretell what they would do. There is no iconoclast in the world like an extreme Mohammedan. Last time they overran this country they burned the Alexandrian Library. You know that all representations of the human features are against the letter of the Koran. A statue is always an irreligious object in their eyes. What do these fellows care for the sentiment of Europe? The more they could offend it, the more delighted they would be. Down would go the Sphinx, the Colossi, the Statues of Abou-Simbel—as the saints went down in England before Cromwell's troopers."

Om den vita rasens stolthet:
Citat:
They stood up, the four men and the three women, to meet the crisis of their fate. None of them, except perhaps Miss Adams and Mrs. Belmont, had any deep religious convictions. All of them were children of this world, and some of them disagreed with everything which that symbol upon the earth represented. But there was the European pride, the pride of the white race which swelled within them, and held them to the faith of their countrymen. It was a sinful, human, un-Christian motive, and yet it was about to make them public martyrs to the Christian creed. In the hush and tension of their nerves low sounds grew suddenly loud upon their ears. Those swishing palm-leaves above them were like a swift-flowing river, and far away they could hear the dull, soft thudding of a galloping camel.

Om hur de ruttna, dekadenta sydeuropeiska folken förtjänar en muslimsk invasion för att bana väg åt ett bättre rasmaterial:
Citat:
The great red sun was down with half its disc slipped behind the violet bank upon the horizon. It was the hour of Arab prayer. An older and more learned civilisation would have turned to that magnificent thing upon the skyline and adored that. But these wild children of the desert were nobler in essentials than the polished Persian. To them the ideal was higher than the material, and it was with their backs to the sun and their faces to the central shrine of their religion that they prayed. And how they prayed, these fanatical Moslems! Rapt, absorbed, with yearning eyes and shining faces, rising, stooping, grovelling with their foreheads upon their praying carpets. Who could doubt, as he watched their strenuous, heart-whole devotion, that here was a great living power in the world, reactionary but tremendous, countless millions all thinking as one from Cape Juby to the confines of China? Let a common wave pass over them, let a great soldier or organiser arise among them to use the grand material at his hand, and who shall say that this may not be the besom with which Providence may sweep the rotten, decadent, impossible, half-hearted south of Europe, as it did a thousand years ago, until it makes room for a sounder stock?

(Intressant och ironiskt med tanke på vilka delar av Europa som framförallt är "sweepade" av islam idag.)

Allt detta skulle givetvis ses som högerextremt och rasistiskt idag. Helt normalt då.

Ur Doyles "The Tragedy Of Korosko". Läsvärd!

http://www.gutenberg.org/cache/epub/...55-images.html
__________________
Senast redigerad av baggebo1 2019-12-28 kl. 15:08.
Citera
2019-12-28, 15:19
  #33
Medlem
Skulptören Carl Milles uttryckte i flera brev sympatier för Hitler, och även Mussolini och Franco.

Åsa-nisses skapare Stig Cederholm var frivillig i Waffen SS.

Mer tveksam är författaren Sven Hassel, men brukar väl räknas in.
Citera
2019-12-28, 15:37
  #34
Medlem
Psoglavs avatar
Konstnären Markus Andersson har flera målningar i nationalromantisk anda och har låtit sig intervjuas av bl.a. Nordisk Frihet och Nya Tider. I dagens Sverige räcker det gott och väl för att klassas som högerextrem.
Citera
2019-12-28, 15:50
  #35
Medlem
https://ideellkulturkamp.com/2014/12...erbert-smagon/

Länken ovan handlar om Herbert Smagon som tillhör den tyska minoriteten som levde i Tjeckoslovakien han var med i tyska armén som tonåring och ofta skildrat övergrepp på tyskarna.
Starka bilder ska tillägas!
Citera
2019-12-28, 15:52
  #36
Medlem
Engelsk artikel om Herbert Smagon: https://war2war.wordpress.com/2016/1...erbert-smagon/
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback