Citat:
Ursprungligen postat av
100BlommorBlomma
Själva essensen i frågan är snarare huruvida det nästintill aldrig är en frågeställning huruvida kvinna X är mamma till barn Y. Det är rättssäkerhet å ena sidan och å den andra sidan har vi hela genusdiskussionen, som jag anser bör brytas ner och diskuteras bit för bit och inte bara styrelserumsrättigheterna.
Det är exakt en del av den problematik jag förutser/antar. Någonstans tror jag att det som egentligen retar mig är den ständiga "rätt" modern alltid har i alla sammanhang. Nej, jag är inte en bitter kvinnohatande man som är i en vårdnadstvist. Jag är däremot engagerad inom socialtjänsten och är sanslöst trött på det fusk som finns och motviljan mot att bryta normer och gamla beteenden, som att bl.a. dna-testa mor och barn så som vi gör med fäderna.
EDIT: Slarvfel
Genustramset är totalt dödfött, det leder ingen vart. Tänk er att man kallar en älgko för "hen" bara för att, - Tänk om älgen blir kränkt av det ? Fan vet - det är ju så dumt att fundera på sådant att kvinnorna glömmer att leva,
Ideologiskt är genustramset bara en ersättning för en förlorad misslyckad vänsterideologi, en vänster som desperat letar efter något att haka upp diskussionen på...
Historiskt så har det ju inte funnits något problem med detta med vilken mamma som ett barn har. Sedan 1940-talet har alla etniskt svenska barn fötts på sjukhusens BB. Enstaka förväxlingar "påstås" ju ha skett - antagligen färre än 10 stycken totalt.
Vad svenska myndigheter "glömt" bort är att barn är ju en handelsvara i många fattiga länder, tyvärr. Och att en get är vanligen mer värd än ett barn.
Rent principiellt så tror jag inte det behövs en lagändring för att testa mamma - barn med DNA, men svenska myndigheter är så in i h-e skitnödiga att inte våga göra detta, så det blir PK-syntax-error överallt.
Rent juridiskt så behöver ju ett sådant fynd av icke-släktskap mellan mamma-barn inte betyda så mycket för barnets skull mer än att "mamman" (den som påstår sig vara mamma) blir laglig fosterförälder. Något krångligare än så behöver man inte göra det, Ingen förlorar ju på det.
Snarare är det ju så att barnets rättigheter blir lite bättre då. Det enda som blir skiljaktigt är ju när mamman dör att arvet kan ju bli delat på annat sätt än om alla barnen är de biologiska. Därför behövs ju ett testamente i så fall.
Fast att förklara sådant för en kvinna som är nästintill analfabet är ju inte helt enkelt.