Beror på vilken bransch den högutbildade verkar inom. Socionomer exempelvis kommer aldrig upp i lönenivåer för läkare och domare, eller för den delen snickare med enbart gymnasieutbildning. Men huvudsaken är att man brinner för sitt jobb
Själv började jag plugga ekonomi för att kunna bli revisor, ett halvtråkigt jobb men säker arbetsmarknad där man efter några år kan ha ett hyggligt liv med lönen. Dock hatar jag efter att ha blivit högutbildad civilekonom allt som har med ekonomi och framförallt redovisning att göra, hatar dessutom att jobba med vanliga jobb där man är låst 40 timmar i veckan. Så nu är jag bohem, jobbar när jag behöver, pluggar eller chillar emellanåt, och bor i en region där det som tur är finns helt okej med jobb. Jag lever långtifrån lyxliv, förutom skor köper jag kläder för mindre än 2000kr om året, och min träning sker genom löpning i skog, utegym och standardövningar hemma, och transport sker till fots eller med kollektivtrafik, och jag bor i en liten etta. Men det är livet jag älskar, de flesta jag känner både utbildade och outbildade har gått om mig ekonomiskt i intjänade pengar, men jag som bara pluggat eller haft låglönejobb har ändå i perioder kunnat spara pengar för att leva fritt sen utan att tvingas vara på plats och lyda order 40 timmar i veckan utan kan istället läsa kurser som utvecklingar min själ och mitt intellekt. Har dock ingen flickvän av förklarliga själ, jag ser helt okej ut cirka 7-8 på 10-skalan, är allmänbildad, social, charmig, filosofisk, men jag flashar inte med pengar och när jag inte gör det så uppfattar brudarna det som att jag aldrig kommer lägga några stora pengar på dem, och de har rätt.
Troligtvis kommer jag aldrig komma ifatt TS ekonomiskt.