Citat:
Ursprungligen postat av
Belavia
Hej alla filosofer ute i landet!
Jag har funderat lite, eller snarare väldigt mycket, ända sedan jag var barn! Jag har varit väldigt nyfiken på det mest grundläggande vi kan säga om universum! Nämligen att det är medvetet!
Det faktum att universum(vad det nu är) är medvetet är det mest grundläggande som vi kan slå fast med absoluta säkerhet angående universums egenskaper! It's an absolute fact so to speak!
Att försöka bevisa den orimliga och ointuitiva hypotesen att medvetande INTE existerar faller på sin egen orimlighet, då varje ansats till ett sådant bevis, isig är ett bevis på motsatsen, nämligen att medvetande existerar!
Nu har jag dock med egna kontemplationer kommit fram till att det är omöjligt att något sådant kan existera! Medvetande är ju ren magi och inget annat! Men ren magi kan inte existera! Och skulle ren magi kunna existera, så skulle det också gå att förklara, och går det att förklara är det inte magi längre!
Tada!
Hur får vi ihop den här paradoxen? Jag kallar den för "Belavias Paradox"
Medvetandet kan ju vara en paradoxal fråga, vad är det egentligen?
Ens namn ger en existens på sätt och vis, när du föddes så fick du ett namn, och fick existens till att vara.
Namnen kommer man ihåg, vi människor gör det i alla fall.
Och det som jag vill komma fram till är att medvetandet att något existerar specifikt är väl mer värt en något som är en i mängden?
Som fåglar, fiskar etc.
Men det behöver inte betyda att det ska marginaliseras, utan medvetandet att små detaljer spelar stor roll i vår existens som människa är ju essentiellt om man inte önskar att dö.
Sätt ord på det som du vill få fram och det blir ej magi.
Vad är viktigast i ditt liv? Vad är ditt kall? Sukta efter detta istället och du kan dö fridfullt, det är väl en solklar fråga att ställa till människor som är sina egna huvudkaraktärer i sina liv. Och såklart vill man leva ett förnöjt liv, men kedjorna inom en får man försöka fria sig själv ifrån, och att hålla på att bli som en ateist får en bitter smak i min mun och om man är en sådan så vette jag fan varför man ens lever.