90-talets Stockholm

90-talet var ta mig fan inte glatt. Det var ett gråtrist, avslaget, trött jävla intigt skitårtionde fullt med deprimerande fenomen såsom tredje vågens feminism, den första PK-vågen, kass indiegnällmusik, Bill Clinton och Tony Blääär.

Vi som var där och hade åldern inne vet.

+ Massa nedskärningar i Sverige. Både nedskärningar och Stockholms vattenfestival var med på Historieätarna nu i måndags.

Musikaliskt sett är de första åren OK (en fortsättning på 1970- och 80-talen) men det värsta med musiken är att när 1990-talet sakta skred fram hette storheterna Aqua, Britney Spears och Spice Girls.

Palladium hade väl en del bra bandbokningar också.
Lollipop-festivalen.
Pet sounds.

Fantastiskt att man tyckte att drum'n'bass var så häftigt och innovativt 1995. Nu har det hela visserligen gått hela varvet runt, och Goldies Timelessskiva känns riktigt fin att lyssna så här tjugo år efter att den kom ut, men det är inte riktigt samma euforiska upplevelse som när som kåt artonåring röjde loss på Lollipopfestivalen på Lida friluftsområde på mitten av nittiotalet.

Rocktåget med Ledin och Lisa Nilsson vid sjöhistoriska .
Fotbolls-VM 1994 med 50000 i Rålis , 20 grader mitt i natten och inte ett jävla bråk så lugnt ögat kunde se. Alla var på Underbart humör och mycket kärlek den natten.

Jag bodde i Stockholm åren 1989-1998

90-talet var glatt tills krisen kom 1993. Då upphörde högkonjunkturen tvärt , arbetslösheten ökade, kriget på Balkan började och flyktingar därifrån kom hit. Jag var i 20-årsåldern då och minns att jag var arbetslös mycket.

Uteställen man minns: Monte Carlo, Kurbits, Queen Anne, Tre Remmare, Bäckahästen (hade 27års åldersgräns) Det fanns ett dansställe som låg på M.Samuelsgatan 42 i ett av Hötorgshöghusen, vad hette det ? Fanns ett ställe med liknande namn på Drottninggatan också.

1990-talet i Stockholm var som sagt grått och trist. Inte alls som det glada 80-talet.

Sen hade polisen fått göra utredning i 6 månader om alla som skett om hade vardera en kostat lika mycket som hela festivalen. Och alla i SD hade jublat för då går pengar till något bra...
Sen hade fnästa års festival ställts in och massa ställen fått stänga.

Personligen tyckte jag att det var ganska dött i Stockholm när jag var tonåring på 90-talet. Mina bästa minnen är vattenfestivalen, Lollipop och Docklands, där jag hängde i stort sätt varje helg 1995-1996. Docklands var något helt unikt inStockholms klubbliv och skulle hålla internationellt än i dag.

Tack! Vi måste få den unga generationen, som kanske i bästa fall föddes på 90-talet, att begripa detta. Så att de inte lurar sig själva. 80-talet i jämförelse waz da shit.

Nittiotalet var lite avslaget efter åttiotalet, men var man hängde styrdes ju till stor del av var det vankades bra musik. Studion, Tantogården, Kägelbanan/Södra Teatern och Kafé 44 var bra live-ställen. Under tidiga delen av decenniet var det mycket bra gratisspelningar på Cityhallen på Drottninggatan också. Andra vattenhål som frekventerades i stor utsträckning var Kvarnen, WC, Hyndans Hörna och Hannas Krog (källaren som sagt). Jag är ingen större vän av folkfester typ Vattenfestivalen, men måste ge dem en eloge att de tog hit akter som Sonic Youth, PJ Harvey, Portishead, Massive Attack (träffade min blivande fru den kvällen) och mer obskyra grejor som Les Tambours de Bronx.

Låg inte Hirschenkeller på Biblioteksgatan? Det hade dåligt rykte.

Jag gillade Palladium. Eller hur var det, bytte det namn till Heaven?

Jag hade ingen klass alls kan jag berätta, var nästanmaldrig på Stureplan.

Ja Cityhallen på Drottninggatan. Där utanför spelade Rebell-Robert en gång.