Varför finansierar Landstingen teater och dans mm?

Jag kollade i tidningen och såg att SD i Västernorrland hamnat i blåsväder pga att de kräver att Landstinget Västernorrland inte ska finansiera Scenkonst Västernorrland AB utan istället lägga pengarna på vård, skola och omsorg.

Oavsett vad man tycker i den sakfrågan så måste man ju undra varför Landstinget finansierar Scenkonst Västernorrland AB med 36,8 mkr när vården går på knäna och man måste lägga ner sjukhus i länet.
Man finansierar även tåg och busskommunikationer samt folkhögskolor.
Varför är det så här? Ska det vara på detta vis?

http://www.st.nu/vasternorrland/wiks...rolig-falskhet

Själv anser jag det totalfel att man finansierar kultur genom landstingsskatten. Anser att vård, vissa skolor och lokaltrafiken ska vara de enda uppgifterna för landstingen, inget annat.

När det kommer till kultur, märks det att folk är ena riktiga hycklare. De vill inte finansiera kulturyttringar, samtidigt som att de inte har något problem när en kommun går in med 150 miljoner för en ny idrottsanläggning. Korkade investeringar är ok så länge personen har ett personligt intresse i det som investeras. Jag ogillar hyckleri å det grövsta.
Det är självklart att i ett utopiskt samhälle hade endast försvar och rättsväsendet finansieras med offentliga medel. Men i Sverige har man valt en annan väg, med höga skatter och lite frihet. I ett sådant samhälle är det absolut nödvändigt med offentligfinansierad kultur, för att kulturlivet inte ska dö ut.
Kollar man på Maslows behovstrappa ser man att kultur (självförverkligande) ligger högst upp och därför är det osannolikt att man prioriterar det framför basala behov så som mat, boende och trygghet. Efter att de behoven är tillfredsställa har man inte längre råd att konsumera osubventionerad kultur p.g.a. höga skatter.
Väljer man att beskatta invånarna på större delen av sina intjänade kronor, då hör det också till att subventionera kultur och samhällsliv. Väljer man att inte göra det så blir skatteuttaget illegitimt, då olika samhällsgrupper känner att de inte får något tillbaka av sina inbetalda skattekronor. Detta gäller inte bara kultur, utan också föreningsliv.
Personligen tror jag att Sverige hade haft ett mer levande kulturliv utan subventioner och med lägre skatter. Jag tror att invånarna själva kan skapa högkvalitativ kultur om de får behålla mer av sina egna resurser. Politiker överlag är allt som oftast inte de mest begåvade personerna och att de får avgöra vilken kultur som ska framhävas och prioriteras fungerar som en stor stoppkloss i svenskt kulturliv.