Citat:
Gärna, det var våren -89, jag och en kompis hade åkt tåg till Budapest och Prag och som
slutkläm bestämde vi oss för Berlin. Så långt så väl men sen kom vi till Sassnitz och färjan hem,
innan vagnarna kördes på kom ett gäng volkspolitzei ombord och började rota igenom allt, har aldrig
sett något liknade och en av dem rotade i mitt bagage där han hittade några böcker som jag hade
haft för att läsa på tåget och han helt sonika beslagtog dem och jag blev vansinnig och började
skälla ut idioten eftersom jag talar Tyska. Resultatet blev att jag blev bortförd från tåget, jag hann
dock säga till min kompis att kontakta den Svenske konsuln, jag blev förd till ett förhörsrum där
en kriminalrat (högre polisofficer) huserade, väl där blev jag upplyst om att jag hade förolämpat
Östtysklands ära, min respons blev Ist das möglich? (är det ens möjligt) tämligen sarkastiskt.
Resultatet av min kaxighet blev 3 dagar i en cell vilket var enormt långtråkigt, efter 3 dagar fick
jag träffa den Svenske konsuln som upplyste mig om att eftersom statsminister Carlsson skulle
komma på statsbesök var de villiga att släppa mig om jag bad om ursäkt, ytterst motsträvigt
gick jag med på detta och efteråt blev jag informerad om att jag inte var välkommen i DDR vidare.
Min respons blev då: tror du verkligen jag vill sätta min fot i det här kommunistiska skitlandet igen
varpå konsuln sa till mig på Svenska: håll käften nästa gång kan jag inte få loss dig. Jag lydde
hans uppmaning och blev satt på färjan till Trelleborg, jag nästan kysste marken när jag klev iland.
Mina böcker fick jag aldrig igen.
slutkläm bestämde vi oss för Berlin. Så långt så väl men sen kom vi till Sassnitz och färjan hem,
innan vagnarna kördes på kom ett gäng volkspolitzei ombord och började rota igenom allt, har aldrig
sett något liknade och en av dem rotade i mitt bagage där han hittade några böcker som jag hade
haft för att läsa på tåget och han helt sonika beslagtog dem och jag blev vansinnig och började
skälla ut idioten eftersom jag talar Tyska. Resultatet blev att jag blev bortförd från tåget, jag hann
dock säga till min kompis att kontakta den Svenske konsuln, jag blev förd till ett förhörsrum där
en kriminalrat (högre polisofficer) huserade, väl där blev jag upplyst om att jag hade förolämpat
Östtysklands ära, min respons blev Ist das möglich? (är det ens möjligt) tämligen sarkastiskt.
Resultatet av min kaxighet blev 3 dagar i en cell vilket var enormt långtråkigt, efter 3 dagar fick
jag träffa den Svenske konsuln som upplyste mig om att eftersom statsminister Carlsson skulle
komma på statsbesök var de villiga att släppa mig om jag bad om ursäkt, ytterst motsträvigt
gick jag med på detta och efteråt blev jag informerad om att jag inte var välkommen i DDR vidare.
Min respons blev då: tror du verkligen jag vill sätta min fot i det här kommunistiska skitlandet igen
varpå konsuln sa till mig på Svenska: håll käften nästa gång kan jag inte få loss dig. Jag lydde
hans uppmaning och blev satt på färjan till Trelleborg, jag nästan kysste marken när jag klev iland.
Mina böcker fick jag aldrig igen.
Härlig story
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
