Jag började ju med opiater väldigt tidigt (runt 11år var jag) och då var tradolan the shit asså,så jag knaprade ju dom där först sporadiskt sen dagligen fram tills jag blev 14 och vart utan första gången efter ett längre race,och jag kunde fan inte sova.. Benen gjorde så satans ont och magen och svettningarna från helvettet
Höll ut hela natten fram till lunchtid nästa dag så jag ringde syrran och skrek och härja att hon skulle komma med tradd PRONTO, vilket hon gjorde
Sen halkade man in på sub,meta,oxy,dolc,morf,heroin,fenta och avtändningarna blev bara värre & värre
Men at på tradd e fan inte roligt asså,den påverkar ju serotoninet också om jag inte minns fel så man mår ju fan ännu sämre då
Nu förtiden är alla avtändningar jobbiga som satan.... Och en fråga var hur jag accepterade att jag var beroende? Jaa,det var väl inget direkt accepterande för det var en jävla massa människor som varnade mig gång på gång ,så när mitt opiat missbruk tog fart så hade jag redan förstått och insett hur jävla knas det var att bli opiatberoende ,men jag sket i allt för ruset vägde så jävla mycket mer än allt det negativa