den liberala arvtagaren

Jag har i flera fall kommit i kontakt med arvtagare till miljardimperium.

Det har alla varit ressentimenta flötskallar. Dessa har jobbat mer på att undvika sitt sociala faktum, att de varit defekta gnidare, än realiteten att de hör hemma på fattigvårdens soppkök. Ofta är de en korsning mellan gniden tattare och social hora, vilket leder till ett genetiskt missfoster. Produkten kompenserar oftast detta med att vara extra hatisk mot talang och vilja, vilket är mycket improduktivt!

Hur ska nyliberalen förhålla sig till dessa rika finniga förlorare med mentalt öppen mun? De står av arv i vägen för genuin vilja och talang.

Ska man vilja avliva dem, som misslyckad ohyra, eller bocka och hylla dem som begåvat folk med mycket pengar?

Vad säger ni?

Känns som om TS bara är avundsjuk. Vad har hänt?

När jag kallade mig för nyliberal och ansåg att det var okej så gjorde jag det för att jag ansåg att den individuella friheten stod över denna orättvisa.

Det behövs en avvägning; Antingen så inskränker du på den individuella friheten eller också på moraliska rättvisan.

Jag vet inte vad rätt svar är, men jag vet att det går att fredligt diskutera för att komma fram till den ultimata lösningen

Jag tror inte det går att hindra folk från att ärva. Ett förbud mot arv kommer kringgås, kanske genom gåvor.

Men just arvet är ett av de stora grejerna som gör mer hardcore liberalism rätt ointressant för annat än de få redan trogna. "Får njuta frukterna av sitt eget arbete".. ehh, pappas arbete, jo det är ju liksom pengarna som går vidare... Så länge en medioker får bättre liv genom arv än en högpresterande kommer det här "frukterna av sitt eget arbete" att klinga synnerligen falskt.

Men det är som sagt väl mycket begärt av mammor och pappor att de skall, med Platon, "låta sina silverbarn hamna där de förtjänar, och släppa fram guldbarnen". Verkligheten är inte lika tjusig som teorin...

Arvtagarens föräldrar har rätten att göra vad de vill med sin förmögenhet. De äger sitt kapitel och har således rätten att skänka bort det, spendera det på heroin eller bränna upp det. Nu valde de att ge det till sin son/dotter, vilket naturligtvis är deras fulla rätt att göra.

Om dessa arvtagare är så korkade som du anser kommer de att förlora sina pengar inom kort och då hamnar de på soppköket vare sig du vill det eller inte. Om du vill skynda på processen rekommenderar jag dig att konkurrera ut arvtagarna med en bättre produkt eller service. Det ska väl inte vara så svårt? De är ju flötskallar.

Ja, vad är problemet? (Förutom avundsjuka).

Man brukar säga att cykeln är tre generationer; en som bygger upp, en som förvaltar, en som river ner!

Om det finns tillräckligt många förmögna familjer så lär det också finnas tillräckligt många som är i den sista fasen för att öppna upp för nya hungriga entreprenörer att ta över!
Dessutom måste man ju tänka på att de som drivit företagen under fas ett och två skapat välfärd och försörjning till massvis med människor!

Men, det är kanske mer vänsterpopulistiskt att fokusera just på den tredje fasen!

Förstår inte vad som är gott med den jävla utopin att alla skall starta på samma nivå. Utjämningsförsök har aldrig resulterat i något gott.


Mm, folk ger bort sina pengar innan de dör istället. Gåvoskatt resulterar i kapitalflykt utomlands, så helt värdelöst det med från skatteindrivnings-perspektiv. Sossetoppar insåg själva att dessa skatter inte fungerade som det var tänkt och valde att avskaffa dem.

Det slår hårt mot incitament om man inte tillåts lämna det man skapar efter sig till sina barn. Så om man hade lyckats effektivt förbjuda dessa arv hade inte denna rikedom skapats från början, så då hade fler delat på den större fattigdomen som existerat istället - precis som rödingar vill.

Det är en sak att ge pengar från sin plånbok än att använda sitt företag som personlig spargris. Det är t.o.m förbjudet enligt Bibeln.

Det finns de som i stort sett bara drivs av att lämna något stort efter sig till sina barn att njuta av.

Vad är detta för jävla sossefasoner?

Räcker det inte med att man uppfostrar sina barn i en överklass-miljö som ger dem förutsättningar att själva kunna lyckas i framtiden? Eller menar du att rika brats ska kunna skita i allt med utbildning att göra, leva livet på smulorna föräldern delar ut och sedan få en fet utbetalning om/när hen går bort?

"Det är okristligt". Ditt argument ligger 200 år efter i tiden.