Är det bara jag som stör mig på restaurangarbetare som känner sig för hemma?

Menar du mer att de liksom hänger där och så kommer du och typ avbryter dem? För om de behandlar dig som ett avbrott från maskandet och bara väntar på att du ska dra så de kan snacka om vad de gjorde i helgen så kan jag förstå att du stör dig på det. Men det är ganska långt från vad du beskrev i trådstarten.

Så länge de inte degar istället för att ta hand om kunderna så stör jag mig inte på det. Många ställen har väl inte full rulle hela öppettiden och på många restauranger finns inte så många andra ställen att ta vägen förutom att sätta sig i matsalen. Däremot kan jag hålla med om att det beror lite på ställe också. På en pizzeria eller liknande spelar det väl ingen roll, men det kanske skulle vara lite konstigt på ett finare ställe, men där tycker jag knappt att det förekommer heller.

vart skulle restaurangarbetare sitta och äta ifall det inte fanns ett personalrum att sitta i ? På golvet å äta eller? idiot...
Som du säger låter ju helt bananas att folk kan ha vänskapliga konversationer med varandra på jobbet

Det flesta restauranger i låg till mellan prisklass har inget speciellt personalutrymme (förutom kök, kyl, frys, städskrubb osv). Personalen har sällan speciellt hög lön och den enda förmånen de har är rabatterad alt gratis mat från restaurangen de jobbar på. Vad tycker du är det bästa alternativet; att de äter sin mat på toaletten, inte äter alls medan de jobbar eller betalar en annan restaurang för att få äta där?

Är väl inget man blir uppretad av direkt. Däremot när vänner och släkt ränner i köket på snuskpizzan. Finns hygienregler för kök.

Tänker osökt på Sybil Fawlty när hos sitter och äter och röker samtidigt i matsalen och hamnar i samspråk med de nyanlända amerikanska gästerna (avsnittet "Waldorf Salad").

Det berör mig inte på ställen likt fik/ställen där man bara trycker en snabblunch/pizza etc.
Dock om jag betalar fyrsiffrigt för en kväll vill jag ju ha en upplevelse därefter och inte se personalen sitta och snacka högljutt om sina framsteg i Pokemon go eller så men det har jag heller aldrig upplevt på sådana ställen.
Det har redan nämnts i tråden men jag tror mycket beror på att finare ställen har personalutrymmen för intag av mat etc på ett annat sätt än det lokala haket.

Sedan, vem har inte stått och snackat skit med sina kollegor på jobbet någon gång när man ska arbeta? Det gör att stämningen på jobbet blir bättre och det i sig är en höjare av effektiviteten.

Låter som du bara inväntar att robotar ska ta över. Så slipper du riktiga människor, som också har ett liv utanför jobbet och gärna inte står och låtsasjobbar när det inte finns någon anledning för det.

Precis. Det känns lite som att de inte vill beblanda sig med kunderna, utan helst av allt bara skulle vilja sitta och prata med varandra eller kolla på mobilen istället (detta kanske är helt fel, men det är i alla fall känslan som jag får). När jag själv är på jobbet och har att göra med kunder så inkluderar jag alltid dessa i samma utsträckning som mina arbetskollegor (efter att ha känt av läget för att se om de i över huvud taget är intresserade av att bli inkluderade; om inte så backar jag naturligtvis).

När jag skrev trådstarten var jag inte helt säker på vad det var som störde mig, men jag börjar få vissa insikter nu, främst tack vare din kommentar som fick mig att tänka vidare. Dock känns det inte riktigt som jag helt har klarat upp vad min egna irritation beror på.

När personalen till exempel sitter ute i restaurangdelen och äter så känns det på något sätt för privat. Då upplever jag det nästan som kund att jag inkräktar på deras privata territorium (som att objuden komma hem till någons vardagsrum och äta mat). Kanske. Jag är inte säker.

Har du läst mina övriga inlägg i tråden där jag spekulerar vidare varför jag eventuellt känner som jag gör?

Min känsla kan vara precis hur orättvis som helst. Jag reflekterar bara över att jag känner som jag gör. Det har ingenting att göra med att jag också automatiskt klandrar personalen moraliskt eller liknande. Jag kan till exempel bli sjukt irriterad över små barn som skriker oavbrutet utan att också klandra dem eller deras föräldrar moraliskt. Det är bara en reaktion som jag får och som jag inte kan tänka bort.