Citat:
Ursprungligen postat av
Idealisten.
Det är trots allt något speciellt i känslan av att man tycks vara något överhuvudtaget. Andra människor kan ju vara en del av en värld som är helt och hållet beroende av min egen existens.
Går det ens att bevisa att någonting existerar utanför en själv från ett subjektivt medvetande perspektiv?
Farligheten i att känna sig utvald och speciell kan vara när känslan kanaliseras via falska idéer så att att det visas utåt som någon form av narcissism men tar man ej sig själv för att vara kroppen och sinnet så blir känslan av existensens unikum snarare något fantastiskt eggande.
Edit: Vid närmare eftertanke så är nog "utvald" fel term att använda för att beskriva den mycket märkliga, mäktiga och vackra känsla av existens...
Nej aldrig utanför, allt finns inom oss, det är därför man ”ser inåt” ”går in i sig själv”. ALLA människor är utvalda, dock inser vi det i olika takt, och det i sig kan tolkas som narcissism av de som inte ser sin egen kraft än. Men glöm aldrig, att alla faktiskt är utvalda och av kärlek!
