Kommer någon hålla luciatraditionen vid liv?

Jag både hoppas och hoppas inte det. Lucia (personen, martyren) gick ett hemskt öde till mötes. Det där röda bandet som finns runt midjan idag satt först runt halsen för att symbolisera hennes halshuggning.

Mvh.

Jag tror nog dom flesta skolor kommer att hålla denna folkkära tradition ännu detta år, anno 2016.

Jag känner din oro! Dock tror jag inte att de föräldrar som sätter sina barn i för- och lågskolor måste vara så värst influerade av IS barbari. Det låter inte så verkliget eller hur?

Däremot finns det ju enormt andra problem med importerade muslimer. Sverige har blivit det mest antisemitiska landet i Västeuropa.

Kultur: allmänt --> Socialantropologi, etnologi och sociologi
/Moderator

Att snygga tjejer inte vill ställa upp och kandidera längre beror kanske på att de kan få konkurrens av en dragqueen, eller en liten negerpojke, eller en indianhövding, eller någon som hävdar att de är ett kilo strömming, eller vem eller vad som helst.

Det har bara blivit ett jävla gyckel av alltihop.

Är det sant eller är det en trådsanning?

Senaste åren har vi blivit inbjudna till en Frikyrka i området som anordnade Luciafirande. Visst, inte storslaget eller bästa rösterna men det är svenskt och det är luciastämning.

Jag är ingen expert, men här på orten var det bara två tjejer som ställde upp i det lokala valet, så det hela blev inställt. I övrigt har jag läst om en massa konstigheter när det gäller luciaval. Jag antar att frikyrkan inte för fram vilka kandidater som helst.

Då kan jag lugna dig med att sedvänjan egentligen inte har kristet ursprung. Lusse är det nordiska namnet och är en urgammal ljushögtid inför midvinterblotet. Lusse brud=Lucia symboliserar Gudinnan Freja. I det gamla Rom fanns innan kristendomen en närmast identisk sedvänja där man firade ljusgudinnan Juno Lucina. Det är alltså en gammal indoeuropeisk sed vi talar om. Lucia var den katolska kyrkans sätt att förkristna högtiden genom ett snarlikt namn.

Åh, det var som fan. Tack för infon, uppskattar det.

Jag har väldigt positiva minnen av barndomens och även ungdomsårens luciafirande. Jag gillar både musiken, grejen med ljus och den allmänna mysighetsfaktorn. Jag har egentligen inga problem med att det då och då görs "normkritiska" lussegrejer eller att det skojas med det på alla upptänkliga sätt.

Det jag däremot har problem med är att det känns som fenomenet motarbetas så starkt av olika representanter från etablissemanget i samhället trots att det är en populär och harmlös tradition. Även om jag kan hitta ett traditionellt luciafirande så känns det som hela traditionen blivit förstörd av att tilldelas rollen som politiskt slagträ både från högerextremt och vänsterextremt håll. Det spiller över på hela inramningen av lucia, advent och julens antågande.

Rasistexplosioner i sociala forum möts av moteld från t.ex. SVT som alltid måste införa något slags obehagsmoment, genuspedagoger som går ut och varnar för hur skadligt det är för barn med luciasexism, medier som fokuserar på olika extremformer av lucia. Ständigt detta krig inför en högtid som skulle kunna vara trevlig och mysig istället. Det blir liksom inget kul med det överhuvudtaget och risken för att utsättas för någon form av "normkritik" vilar som en förbannelse över alla publika luciafiranden.

Ett litet fåtal gaphalsar har lyckats förstöra för det stora flertalet som gillar traditionen.

Testa att gå ut i verkligheten i stället, flashbacknazisterna hittar på en verklighet som bara finns i deras skallar, i deras huvuden är världen på väg att gå under, vi andra lever våra liv lika normalt som alltid, men sitter man bara framför internet och pumpas med osanna nyheter 24 timmar om dygnet blir man ju knäpp.

Ingenting är förstört, jag har sett ett luciatåg i eftermiddag och runt om i Sverige kommer Lucia firas som vanligt även i år med, vanligt folk skiter i vad en liten minoritet i Haga eller Södertörn eller Södermalm kläcker ur sig, ingen lyssnar på dem eller blir rädd för dem, de har ingen makt. Vanligt folk läser inte DN, de ser inte kulturprogram eller ser på UR.

Vanligt folk skiter i genusexperter och låter lilla Lisa fira lucia som vanligt, se på Kungahuset de uppfostrar sina barn till könsstereotyper så det står härliga till utan att någon genusexpert klagar på det.
Så länge Kungahuset gör så här existerar ingen genusrevolution i Sverige.

Personen som startade den här tråden verkar inte ha en aning om vad en tradition är och vad som krävs för att något ska räknas som en tradition. En tradition handlar om det sociala sammanhanget där en person lär en annan någonting, i det här fallet Lucia-ritualen. Tradition (jämför trad; 'mellanmänsklig transmission') och ritual ('meningsskapande process med ett symboliskt värde') är inte samma sak. Det du pratar om i tråden är en ritual, och inte en tradition.

Traditionen kring Lucia är inte Lucia i sig eller tåget barnen går i - utan den sociala situationen där barn och vuxna möts, det är det som är det primära. Det sekundära är innehållet, att de lär sig sånger och sjunger tillsammans, äter lussebullar och pepparkakor, klär sig i roliga kläder. Traditionsutövandet innefattar flera olika delar: "utlärning", "utförande" och "avslutning". Vad innehållet i traditionen är, är inte relevant. Barn som aldrig gjort Lucia förut bryr sig inte om vilka sånger som sjungs, vilka kläder som bärs eller vilken fika som äts. Det barn gillar är aktiviteten i sig, där de tillsammans lär sig saker som skiljer sig från den vanliga skolundervisningen.

Anledningen till att folk har en föreställning om att Lucia-ritualen inte finns längre beror med stor sannolikhet på att de inte befinner sig i sammanhang där traditionen lärs till nya personer: skolor, förskolor, fritidsgårdar, ungdomshus. Där sker överföringen från lärare eller pedagoger till ungdomar eller barn. Uppvisningen sker sedan i skolorna dit enbart elever (och i vissa fall: föräldrar) är välkomna. Förmodligen var Lucia organiserat på samma sätt när du var liten, och enda anledningen till att du har en föreställning om att det fanns då och inte finns längre beror på att du inte är i miljön där det sker. Lite "syns inte, finns inte". Förändringen som skett är att din koppling till Luciafirandet förändrats i samband med att du blivit vuxen. Därmed finns inte längre traditionen i ditt liv, då du inte behöver lära dig ritualen på nytt (särskilt inte med tanke på att du förkastar de nya influenserna som finns i "dagens Luciatåg") och det enda sättet det finns för dig idag är genom att minnas. I och med att även minnen förändras över tid innebär det att sättet du minns dina Luciatåg på inte är en "sann" bild, utan färgas av ditt nuvarande perspektiv.

Det intressanta i sammanhanget är att personerna som framställer det som att de bryr sig inte själva engagerade sig för att lära ut Lucia till nya personer. Personligen tycker jag ritualen är onödig för vuxna, då de redan varit med om att lära sig ritualen som barn och förmodligen inte är i en position där traditionen (utlärandet till andra) är aktuell. Det är också intressant att vuxna som själva gick i Luciatåg som små verkar ha en föreställning om att alla Luciatåg såg likadana ut som deras, vilket inte stämmer. På vissa skolor hade de "tematåg" där klasserna själva fick bestämma vilket tema de skulle ha på sitt "Lucia"-tåg, till exempel.

Traditioner är ständigt under förändring, då överföringen alltid sker organiskt och mellanmänskligt. Folks position i, och relation till, Luciafirandet förändras över tid. Det är inte samma personer som har samma placering i Luciatåget nu som för 40 år sedan. Nya personer kommer in, nya personer för sin kunskap vidare till en ny generation, nya idéer skapas och nya sätt att göra uppstår. Detta är mekanismen som ligger till grund för all tradition. Trots det verkar vissa helt ha missförstått vad en tradition är, eller vad som krävs för att något ska vara en tradition, och har en föreställning om att det är att göra något på exakt likadant sätt år efter år. Detta är fel och stämmer helt enkelt inte. Det dessa personer menar är "att utföra ritualen på ett upprepande sätt", vilket såvitt jag vet inte förekommer någonstans. Den meningsskapande processen handlar inte om att något sker på ett specifikt sätt, utan att det sker och att det upplevs som meningsskapande för de som är delaktiga. Aktiviteten som görs är ett verktyg och inget självändamål.

Dagens idé om att ritualer skulle ha ett högre syfte, att "bevara oföränderligheten" är i sig ett nytt påfund. Därför blir det också väldigt lustigt när människor börjar utföra ritualer de inte alls har en koppling till, som inte haft någon historisk förankring och som inte behöver genomgå den mellanmänskliga transmissionen för att kunna äga rum - och kallar det "tradition". Ritualer kan inte flyttas från sitt ursprungliga sammanhang till ett helt nytt sammanhang och fortfarande behålla sitt symboliska värde annat än chimärt. När detta sker är det som händer att traditionen (processen där man lär sig ritualen) inte finns, vilket gör hela situationen förkastlig och falsk. Att politiska partier gör anspråk på att "bevara traditionen" och menar i hänseende 'bevara oföränderligheten' skapas en paradox. Varken traditionen eller ritualen är att "bevara oföränderlighet" och om det vore det skulle det innebära att både en ny tradition och ritual har skapats - vilket går emot idén om att bevara oföränderligheten.