Beviskrav för falsk tillvitelse.

I en väldigt stor del av alla bråk och slagsmål av fyllekaraktär där en misshandelsanmälan lämnas sker också en motanmälan för misshandel eller hot.

Ytterst sällan leder det till falsk tillvitelse utdöms då det är svårt att avgöra exakt vad som händer ens för de inblandade.

Det är nästan ett måste att dokumentera en skada vilket troligen båda gjort om de är någorlunda kloka. Då det i detta fall troligen är fråga om ytterst ringa misshandel då ingen av de fick uppsöka läkare i anslutning till händelsen lutar det snarast åt att åtminstone Ekeroth inte vill ha en rättegång utan erkänner brott varpå åklagaren troligen beslutar om strafföreläggande för honom då brottet är ringa.
Möjligen erkänner inte motparten sitt brott och detta läggs då troligen ner vid brist på bevis.
Falsk tillvitelse är i normala fall inget man ids gå vidare med då bevisläget är svårt vid tumult men inte helt omöjligt pga av den höga profil en av de inblandade har och den starka antipati för honom som finns.

Frågeställningen finns i TS.

Frågan är alltså vad för bevis som skulle krävas i mitt hypotetiska scenario för att brottet skulle anses styrkt eller åtminstone leda till en misstanke.

Jag efterfrågade således inte om vad någon har för åsikter om hur den verkliga händelsen resulterar i.

Som för alla andra brott gäller att det ska vara ställt bortom rimligt tvivel.
Vi har fri bevisvärdering i Sverige vilket betyder det är upp till domarens skön att bestämma vad dina bevis är värda.

Annars finns det över 5000 sidor litteratur om saken.
Dokumentera allt skriftligt och har gärna ett vittne.

är det allvarligare att anfalla en rikdagsledamot än vanligt folk, i praktiken? om det ses som hårdare, borde ju falsk angivelse från en riksdagsledamot också ses som något mer allvarligt än en vanlig, eller?

Det är ju en förutsättning för att någon ska dömas för brott överhuvudtaget så ser inte ens relevansen i att nämna det.

Hade jag haft tid att läsa 5000s litteratur hade jag inte ställt frågan, går nästan att tillämpa det svaret på samtliga trådar i forumet, eller "googla svaret", forumet hade nog inte varit så roligt då.


Jag tror inte det enligt lagen är allvarligare men rätten kommer förmodligen döma hårdare om du försökt spöa en politiker, speciellt om det varit pga att de är politiker. Skillnad förmodligen om man slår personen av en annan anledning.

Tror inte det brottets allvarlighet bedöms på dom kriterierna, har för mig att det har att göra med om du tjänar något på att den falskeligen anklagade personen döms för brott, motivet så att säga. Kan röra sig om ekonomisk vinning osv

.
Nej det är som du skriver i din rubrik ett beviskrav, som sannolikt, styrkt, uppenbart, antagligt osv. Det måste inte alltid vara ställt utom rimligt tvivel t.ex vid vissa underlåtenhetsbrott.
Det är inte en förutsättning för brott.
Förutsättningarna för brott är
brottsbeskrivningsenlighet, personlig ansvar, frånvaro av ursäktande eller rättfärdigande omständigheter. I vissa fall jurisdiktion. Du undrade vad beviskravet är. Det korta svaret är så mycket som rättens ledamöter anser är tillräckligt för att vara ställt bortom rimligt tvivel. En engelsk domare ska sagt att det får finnas något tvivel men inte så starkt att det kan rubba någons uppfattning. Detta sker i domtol med fri bevisprövning av rättensledamöter några principer kan man hitta men i stort ett svart dunkel hur det går till. Gör en solid polisanmälan så blir det alla tiders.

För att försöka styra upp frågan mot det specifika, nämligen frågan om det kan vara falsk tillvitelse (eller, snarare, falsk angivelse) om man anmäler sin misshandelsmotpart, så blir det naturligtvis svårt att bevisa.

Till att börja med skall man visa att den som anmäler är fullt medveten om sin anmälans lögnaktighet. Bara här blir det svårt, eftersom det är fullt tänkbart att man missuppfattat saker, och varit helt övertygad om att den man klappat till var den som började.

(Inte för att jag tror att det är så, men ponera att person A ger X en lätt tjyvsmäll på örat, person X vänder sig om och klappar till B, som står bredvid. Sedan förklarar naturligtvis X att allt beror på att han angreps av B. A lär också vara tyst, troligtvis.)

För det tredje har vi problematiken med att visa gärning och uppsåt, och det räcker ju att Ekerot har uttryckt sin anmälan litet försiktigt, så är falsk tillvitelse inte ens aktuellt. Här krävs ganska bestämda utpekanden och en mer allmän allmän "jag fick en smäll först, i alla fall kändes det så och det ville jag förstås anmäla till polisen då jag blev misstänkt" är något annat.

Däremot (detta fall) måste Ekeroth troligen visa (förklaringsbördan ligger på honom) hur hans agerande skall uppfattas som (åtminstone putativt) nödvärn. Här blir ju vittnesuppgifterna viktiga, står ord emot ord lär han klara det här enklare.

Sedan har vi den mer allmänna principen, att den som misstänks inte kan straffas för att denne ljuger för att fria sig. Här blir det ju inte lika lätt att bedöma var gränsen skall gå.