2005-12-15, 11:00
#1
Vikt: ~60 kg
Längd: ~170 cm
Vad jag tog: 500 mg DXM
18:00
Hade dragit upp förväntningarna rätt högt på DXM så jag slängde glatt i mig en tabb och inväntade effekterna under en timmes simpsontittande. De sved till rätt bra i halsen. Starka jävlar. Efter att otåligt suttit och väntat i 40 minuter på att få slänga i mig en till tabb så gjorde jag det. Den "fastnade" i halsen för några sekunder innan jag fick ned den. Det kändes som om den frätt lite på det stället där den fastnat.
~19:30
fortsatte med TV-tittandet. Blev lite trött, lade mig ned. Fick otroligt svårt att hänga med vad som hände i serien. Har för mig att det var Family Guy jag kikade på. Jag kunde koncentrera mig i kanske en halv minut, sedan startade livet om i en ny instans och jag var helt nollställd. Tyckte att effekten var rätt lustig. Reste mig upp och kände att jag var rätt hög. Drog å pissade och av någon anledning så lät jag som en zombie. "mmmmm" kom ut ur min mun samtidigt som pupillerna var stora som tefat. Pissade klart och satte mig vid TVn igen.
20:00
Det började klia lite i skallen å jag fruktade att jag skulle få en kliattack. Den varade bara i några minuter så jag blev rätt lättad. När jag kollade bakåt i vardagsrummet så var det enormt stort och långt. Kändes som om det skulle ta en evighet att gå till mitt rum. Fortsatte med mina halvminutsliv och plötsligt fick mitt sinne ett nytt liv. Det började leva separat från kroppen. Var livrädd att jag skulle stöta på min kropp när sinnet var ute och gick. Lite då och då hade jag flera olika "andar". Det enda som skulle vara läskigare än att möta sig själv skulle vara att möta någon annan. Gick in på rummet med stapplande steg, lade mig på sängen och var rätt paranoid över att jag skulle råka skada anden och inte minst kroppen. Typ råka attackera den eller något liknande.
Efter några minuters sinnestid(gissar att det inte var så långt egentligen) så kom jag på att sätta på lite Led Zeppelin på stereon. La mig raklång på sängen och började flyta med musiken. Fick visioner om hur bandet såg ut. Virvlar av färgad musik kom in och jag vandrade mellan medvetenhet och att endast leva i sinnet. Jag försökte undvika att ramla ned i virvlarna och hoppade mellan alla färgade vallar.. (öhhh?) allt var väldigt färgglatt nu. Mest i gult och rött. Visionerna av bandet gjorde att jag råkade slyga in i den övre delen på en framvisionerad Les Paul. Jag var rätt borta nu.
~20:40
Reste mig upp och försökte gå till datorn. Det var mycket mysko och mitt huvud satt typ snett. Skrev lite till polare men det var rätt svårt då mina vandrar hela tiden vandrade. Skrev några ord, glömde bort at jag skrev, kom på igen att jag gjorde något, såg att jag hade börjat med ett meddelande på MSN, fortsatte med några ord och alting repeterades. Det var rätt svårt att träffa tangenterna då händerna var stora som dasslock och tangentbordet såg ut som en TI-83+. Hela datorbordet såg mycket udda ut. Dimensionerna var rätt skeva. Fick också för mig att jag höll på att svälja flärpen i halsen. Det som det egentligen var var en skorpa eller liknande från där DXM-tabletten fastnat.
Satte på lite Enya och lade mig på sängen igen.
~21:00
Musiken kändes blöt och jag flöt med hela skiten. När jag blundade kom det antingen fraktaler, eller en mörk rymd där jag sönderdelades i typ legobitar som hela tiden flyttade på sig eller en karusell i rött och svart. När jag gick in i karusellen började den snurra och jag hängde fast i ena kanten. Detta kändes lika verkligt som vad som hellst. Vandrade som tidigare mellan närvaro och sinnesnärvaro.
När jag tittade upp i taket såg jag att en bläckfiskpolis i taket stirrade på mig och höll fram sin polisbricka. Han stirrade på mig, höll handen kring hakan och ville att jag skulle stanna. Jag sa till honom att inte komma närmare.
Plötsligt regnade det ned en fiol i huvudet på mig från taket. Den var ljusblå/vit med mycket starkt blåa konturer. Därefter trillade det ned rymdvarelser som jag granskade närmare, robotar med vissa flygmekanismer som jag tyckte var väldigt häftiga och fiskar. Vid denna tidpunkt var alla färger jättestarka. Tiden stod så gott som stilla. En minut kändes som 30.
Jag följde med några av fiskarna ned under sängen där en helt ny värld uppenbarade sig. Allt hade jätteklara ljusa färger. Det var mer som en tunnel. Skithäftigt.
Saker låg och trillade ned från taket och jag låg som en bebis som lekte med en mobil. Händerna upp så jag kunde ta på allt. Detta kombinerades med lek och kortspel med bläckfiskspolisen.
~22:00
Vandrade upp lite då och då för att skriva några ord på MSN. Gick också och hämtade lite choklad och cola från kylen. Försökte hälla upp cola men det var rätt omöjligt. Tappade plötsligt bort glaset men hittade det efter en timme, fast vi är inte där ännu. Fick i mig en godis och låg å sög på den ett bra tag.
Nu började de andra hallucinationerna komma. Taket började plötsligt bukta och det trillade ned i mitt huvud. I den lägsta punkten kunde jag se att det var några former, de rörde sig. Därefter så kom det ännu fler liknande hallucinationer. Från taket formade sig som ormar som kom ned till mig. De hade ansiktsformer som härmade mna minsta ansiktsrörelser. När jag rörde i dem försvann handen. Det snöade samtidigt som det fortsatte trilla objekt eller skärvor av objekt från taket. Jag kunde slå sönder dem och då kom det rök från dem. Kunde känna röken med handen.
Nu fick jag även trases(eftersläpningar) efter händerna. Ju mer ja koncentrerade mig(har lärt mig sådan koncentration genom att praktisera lucid dreaming och lite meditationstekniker) desto längre blev eftersläpningarna. De blev tillslut meterlånga. Målade med dem och lekte med nedtrillande objekt. Frammanade hallucinationer och nedåttrillande brudar från taket. Luckor i taket öppnade sig och två långa armar tog tag i mig. Det var rätt kul. Växlade mellan det och att snacka med polisbläckfisken.
Reste mellan olika världar samtidigt som jag flöt med musiken. myyys.. Gick också några varv i lägenheten för att testa robowalken. Damnit, jag var R2-D2
Nu blev allt också outlinat i grönt och hallucinationerna från väggarna blev bara värre. När jag skulle sova så var det en liten miniklocka i väggen vid sängen(typ som en sån i skönheten och odjuret?) som retade mig och sprang runt i väggen. Väggen blåstes upp och jag höll på att trilla av sängen. Hängde mig dock kvar.
På detta sätt fortsatte kvällen tills klockan 2 då jag somnade.
~03:00
Vaknade och hörde en smäll. "PANG".. När jag ställde mig upp var jag yttepytteliten i ett rum som nästan var ännu mindre. Man var en miniatyr. Hade hört talas om det och jag tyckte att det bara var kul. Gick och lade mig igen och vaknade upp dagen efter med den värsta bakfyllan någonsin. Nu efter en vecka har effekterna precis gått bort. USCH.
Vilken "platå" nådde jag? Har rätt svårt att uppskatta det i och med att det var min första gång.
Längd: ~170 cm
Vad jag tog: 500 mg DXM
18:00
Hade dragit upp förväntningarna rätt högt på DXM så jag slängde glatt i mig en tabb och inväntade effekterna under en timmes simpsontittande. De sved till rätt bra i halsen. Starka jävlar. Efter att otåligt suttit och väntat i 40 minuter på att få slänga i mig en till tabb så gjorde jag det. Den "fastnade" i halsen för några sekunder innan jag fick ned den. Det kändes som om den frätt lite på det stället där den fastnat.
~19:30
fortsatte med TV-tittandet. Blev lite trött, lade mig ned. Fick otroligt svårt att hänga med vad som hände i serien. Har för mig att det var Family Guy jag kikade på. Jag kunde koncentrera mig i kanske en halv minut, sedan startade livet om i en ny instans och jag var helt nollställd. Tyckte att effekten var rätt lustig. Reste mig upp och kände att jag var rätt hög. Drog å pissade och av någon anledning så lät jag som en zombie. "mmmmm" kom ut ur min mun samtidigt som pupillerna var stora som tefat. Pissade klart och satte mig vid TVn igen.
20:00
Det började klia lite i skallen å jag fruktade att jag skulle få en kliattack. Den varade bara i några minuter så jag blev rätt lättad. När jag kollade bakåt i vardagsrummet så var det enormt stort och långt. Kändes som om det skulle ta en evighet att gå till mitt rum. Fortsatte med mina halvminutsliv och plötsligt fick mitt sinne ett nytt liv. Det började leva separat från kroppen. Var livrädd att jag skulle stöta på min kropp när sinnet var ute och gick. Lite då och då hade jag flera olika "andar". Det enda som skulle vara läskigare än att möta sig själv skulle vara att möta någon annan. Gick in på rummet med stapplande steg, lade mig på sängen och var rätt paranoid över att jag skulle råka skada anden och inte minst kroppen. Typ råka attackera den eller något liknande.
Efter några minuters sinnestid(gissar att det inte var så långt egentligen) så kom jag på att sätta på lite Led Zeppelin på stereon. La mig raklång på sängen och började flyta med musiken. Fick visioner om hur bandet såg ut. Virvlar av färgad musik kom in och jag vandrade mellan medvetenhet och att endast leva i sinnet. Jag försökte undvika att ramla ned i virvlarna och hoppade mellan alla färgade vallar.. (öhhh?) allt var väldigt färgglatt nu. Mest i gult och rött. Visionerna av bandet gjorde att jag råkade slyga in i den övre delen på en framvisionerad Les Paul. Jag var rätt borta nu.
~20:40
Reste mig upp och försökte gå till datorn. Det var mycket mysko och mitt huvud satt typ snett. Skrev lite till polare men det var rätt svårt då mina vandrar hela tiden vandrade. Skrev några ord, glömde bort at jag skrev, kom på igen att jag gjorde något, såg att jag hade börjat med ett meddelande på MSN, fortsatte med några ord och alting repeterades. Det var rätt svårt att träffa tangenterna då händerna var stora som dasslock och tangentbordet såg ut som en TI-83+. Hela datorbordet såg mycket udda ut. Dimensionerna var rätt skeva. Fick också för mig att jag höll på att svälja flärpen i halsen. Det som det egentligen var var en skorpa eller liknande från där DXM-tabletten fastnat.
Satte på lite Enya och lade mig på sängen igen.
~21:00
Musiken kändes blöt och jag flöt med hela skiten. När jag blundade kom det antingen fraktaler, eller en mörk rymd där jag sönderdelades i typ legobitar som hela tiden flyttade på sig eller en karusell i rött och svart. När jag gick in i karusellen började den snurra och jag hängde fast i ena kanten. Detta kändes lika verkligt som vad som hellst. Vandrade som tidigare mellan närvaro och sinnesnärvaro.
När jag tittade upp i taket såg jag att en bläckfiskpolis i taket stirrade på mig och höll fram sin polisbricka. Han stirrade på mig, höll handen kring hakan och ville att jag skulle stanna. Jag sa till honom att inte komma närmare.
Plötsligt regnade det ned en fiol i huvudet på mig från taket. Den var ljusblå/vit med mycket starkt blåa konturer. Därefter trillade det ned rymdvarelser som jag granskade närmare, robotar med vissa flygmekanismer som jag tyckte var väldigt häftiga och fiskar. Vid denna tidpunkt var alla färger jättestarka. Tiden stod så gott som stilla. En minut kändes som 30.
Jag följde med några av fiskarna ned under sängen där en helt ny värld uppenbarade sig. Allt hade jätteklara ljusa färger. Det var mer som en tunnel. Skithäftigt.
Saker låg och trillade ned från taket och jag låg som en bebis som lekte med en mobil. Händerna upp så jag kunde ta på allt. Detta kombinerades med lek och kortspel med bläckfiskspolisen.
~22:00
Vandrade upp lite då och då för att skriva några ord på MSN. Gick också och hämtade lite choklad och cola från kylen. Försökte hälla upp cola men det var rätt omöjligt. Tappade plötsligt bort glaset men hittade det efter en timme, fast vi är inte där ännu. Fick i mig en godis och låg å sög på den ett bra tag.
Nu började de andra hallucinationerna komma. Taket började plötsligt bukta och det trillade ned i mitt huvud. I den lägsta punkten kunde jag se att det var några former, de rörde sig. Därefter så kom det ännu fler liknande hallucinationer. Från taket formade sig som ormar som kom ned till mig. De hade ansiktsformer som härmade mna minsta ansiktsrörelser. När jag rörde i dem försvann handen. Det snöade samtidigt som det fortsatte trilla objekt eller skärvor av objekt från taket. Jag kunde slå sönder dem och då kom det rök från dem. Kunde känna röken med handen.
Nu fick jag även trases(eftersläpningar) efter händerna. Ju mer ja koncentrerade mig(har lärt mig sådan koncentration genom att praktisera lucid dreaming och lite meditationstekniker) desto längre blev eftersläpningarna. De blev tillslut meterlånga. Målade med dem och lekte med nedtrillande objekt. Frammanade hallucinationer och nedåttrillande brudar från taket. Luckor i taket öppnade sig och två långa armar tog tag i mig. Det var rätt kul. Växlade mellan det och att snacka med polisbläckfisken.
Reste mellan olika världar samtidigt som jag flöt med musiken. myyys.. Gick också några varv i lägenheten för att testa robowalken. Damnit, jag var R2-D2
Nu blev allt också outlinat i grönt och hallucinationerna från väggarna blev bara värre. När jag skulle sova så var det en liten miniklocka i väggen vid sängen(typ som en sån i skönheten och odjuret?) som retade mig och sprang runt i väggen. Väggen blåstes upp och jag höll på att trilla av sängen. Hängde mig dock kvar.
På detta sätt fortsatte kvällen tills klockan 2 då jag somnade.
~03:00
Vaknade och hörde en smäll. "PANG".. När jag ställde mig upp var jag yttepytteliten i ett rum som nästan var ännu mindre. Man var en miniatyr. Hade hört talas om det och jag tyckte att det bara var kul. Gick och lade mig igen och vaknade upp dagen efter med den värsta bakfyllan någonsin. Nu efter en vecka har effekterna precis gått bort. USCH.
Vilken "platå" nådde jag? Har rätt svårt att uppskatta det i och med att det var min första gång.