Citat:
Ursprungligen postat av
Jof
Om honom (saxat ur intervju med honom för några år sen):
"Han uppväcker starka känslor på teatern och hålls för en tuff chef, några säger att han är arrogant. Som regissör är han mer omtyckt, många vill vara med när han sätter teatern mitt i samtiden och envetet diskuterar våld, ansvar, Europa.
En förklaring är säkert oundvikliga kulturskillnader och produkten av helt två olika uppfostringssystem, en kollision mellan milda svenska skådespelare och Titos kommunistiska ungdomsfostran i en östeuropeisk machovärld.
Jasenko Selimovic ser uppriktigt förvånad ut och säger:
- Vill man vara chef måste man försonas med tanken att alla människor inte kommer att gilla en. Det är farligt att gå in i chefskap med en idé om att bli omtyckt av alla."
Mitt fetande.
Min slutsats av den intervjun. Han fattar inte när han kränker människor. Och märker han det så slår han det ifrån sig. Anser inte att det är något han behöver ta hänsyn till. Kanske ett resultat av en psykisk krigsskada. Troligen begåvad och kan som sådan kanske fungera som regissör på en teater, MEN knappast som ledare i en demokratisk byråkrati.
Anklagelserna mot honom framstår som troliga och bestraffningen som rimlig.
PS
Har också läst och vägt in Maciej Zarembas ifrågasättande av processen mot honom. DN d.d.
Tror båda sidor har rätt och att det rör sig om en kulturkrock. Selimovic och Zaremba har helt enkelt inte förstått hur lätt svenska PK-politiker kan känna sig kränkta av en auktoritär chef av östeuropéiskt snitt.
Det är intressant varför Selimovic spelade in incidenterna. Selimovic hänvisar till sin jurist:
Citat:
Denne berättar att kring årsskiftet upptäckte Selimovic oklarheter på kansliets konto. Juristens råd blev att medan han utreder saken skulle Selimovic dokumentera alla samtal. Skulle det framgå oegentligheter, skulle ingen kunna påstå att han känt till dem utan att reagera.
Det låter konstigt i mina öron. Selimovic vill uppenbarligen nu kasta misstankar, befogade eller ej, på sina medarbetare. Undrar om någon journalist börjar gräva i detta.
Jag har svårt att tro att Selimovic spelade in
alla samtal under arbetsdagen. De samtal som hänvisas i artikeln verkar inte beröra några finansiella oklarheter. Men inspelningarna visar att Selimovic inte litade på sina anställda och förutsåg att han skulle anklagas för att ha sagt något han inte gjort. Han kände att han var i fiendeland. Varför?
Selimovic artikel om debattklimatet när det gäller migrationsfrågor väckte nog en hel del ont blod hos dem som kände sig utpekade. Kanske har han förvarnats av någon lojal anställd om att han hade namngivna fiender bland personalen som gaddat ihop sig för att få honom sparkad. Det skulle förklara varför han spelade in just dessa samtal.