NPI Conference 2016 - Alt Right fortsätter etablera sig

Igår hade National Policy Insitiute, organiserat av Richard Spencer, en konferens i Washington DC. Har själv följt den genom Redi Ice, som streamade det hela.

Rätt intressant att se, eftersom det handlar om hur den nationalistiska rörelse i USA ska gå vidare med Trump i vita huset.

Mycket dödtid i streamen, så man får hoppa runt mellan de olika talen. Har satt ungefärliga tidsstämplar.

Del 1
https://www.youtube.com/watch?v=kYT3jE1Xknc
08:55 Intruduktion av Richard Spencer
27:00 Filmvisning av någon propagandasnutt
30:45 Peter Brimelow, redaktör på Vdare
1:13:15 Paneldiskussion med Peter Brimelow, Jared Taylor, Kevin MacDonald och Millenial Woes
3:40:45 Presskonferens med en massa stora mediehus som undrar om Tump är Nazist
5:20:35 Milennial Woes pratar om hur man besegrar nihilism.
5:50:55 F. Roger Devlin pratar om kvinnor som gillar invadrare
6:20:55 Henrik och Lasna intervjuar folk

Del 2
https://www.youtube.com/watch?v=gWsvBpxSXts
00 Britten Matthew Tait pratar taktik
08:00 Jason Reza Jorjani, ny redakröt på Arktos, pratar om det Ido-Europeiska arvet
15:45 Kevin K-Mac "but tonight, I'm gonna talk about Jews" MacDonald. Mest om den växande sprickan mellan sionister och diasporajudar.
51:40 Frågestund med K-Mac, bland annat en högerjude som klagar över vänsterjudar
1:05:00 Sam Dixon och Bill Regnery, två ädre herrar som startade NPI
1:26:00 Richard Spencer håller brandtal, något teatraliskt
1:57:50 Intervjuer med konferensdeltagare
2:16:55 Mer intervjuer

Jag tittade sporadiskt på Red Ice live-sändning. Såg slutet av presskonferensen där "cucken" Brimelow tog avstånd från Anglin och Dailystormer. Frågan är vad man har på scenen att göra om man inte har förstått något så grundläggande som "slå inte till höger".

Milennial Woes tal var bra, eller bättre än vad jag hade väntat mig. K-mac så klart i en klass för sig själv. Jorjanis tal kändes en smula malplacerat. Fel sammanhang, fel publik.

Kommer att se de andra talen nu under veckan som kommer.

Antifa hade mobiliserat och demonstrerade utanför konferenslokalen. De utövade antifascistiskt självförsvar och attackerade en kvinna, Emily Youcis, och hennes kameraman. Modigt! https://www.youtube.com/watch?v=kTtS4TnOBZ4

Ett intressant ämne som Kevin McDonald tar upp. Jag har inte lyssnat på inslaget än men jag har också reflekterat över det jag uppfattat som en ökad spricka under senare år.

Lovande event.

Vad gäller kopplingen till Trump får man hoppas att attityden hos Richard Spencer, han som hållit i NPI-konferensen, sprider sig -- nämligen, att alt-right nu inte får bli Trump-flaggviftare utan snarare hans mest stringenta kritiker. Dvs. högern bör kritisera Trump så att han håller sig i skinnet, håller sig till höger. Och inte euforiskt tro att "nu tar vi över" bara för att Trump sagt diverse iofs vällovligt under valkampanjen och sedan vunnit.

Att för tidigt, och för okritiskt, hoppa på Trump-segertåget kan straffa sig.

USA går åt höger men hur mycket, och hur mycket tack vare Trump vid rodret?

Generellt kan man glädja sig åt att HRC förlorade. Det är en vindkantring. Dock bör man inte betta alltför hårt på Trump.

Den hårda kärnan "alt-rightare" som är samlande runt NPI/Radix, TRS, Stormfront m.fl. ligger nog inte i riskzonen att bli flaggviftare. Den stora faran är nog snarare att termen "Alt Right" kapas av mer liberala och för etablissemanget fogliga aktörer som ideologiskt urvattnar rörelsen. Jag tänker då på till exempel Breitbart och Milo. De som Spencer kallar för Alt-Light. Det är dessa som tolkningsföreträdet inte får gå förlorat till.

Då är det dags att droppa namnet 'alt-right'. För vad betyder det? Det betyder alternativ till standardhöger. Breitbart, Milo och Alex Jones är detta.

Jag menar förstås Daily Stormer.

Ledorden är "bli inte defensiv". T.ex Faye sa, man ska inte ha ståndpunkten, "jag är inte det där som du kallar mig".

Dvs. om ljugmedia kallar en fascist ska man inte gå den matchen. Man ska bara köra på och driva sin agenda, vad än den må kallas.

Man ska skita i reglerna och slå bordet över ända -- utan att tappa humöret, bara fortsätta driva sina teser. Energi och attack.

Det må vara att man inte stödjer varenda högerfigur. Men ger man sig in i en diskussion om vad man är och inte är, har man genast förlorat momentum.

Folk som Milo må vara relaterbara för mannen på gatan men de är alltför inne i det här, "å ena sidan, å andra sidan". Kanske på "ett snitsigt sätt" men det är fel väg att gå i frekvenskriget.

I nuläget tror jag att själva varumärket Alt-right fått såpass mycket snålskjuts att det vore idiotiskt att överge. Snarare bör dess koppling till radikala ståndpunkter stärkas.

Instämmer till fullo. Det är så framgångsrik metapolitik bedrivs.

Den alternativa rörelsens decentraliserade strategi har funkar bättre än vad t.o.m jag förväntade mig, detta kan jämföras med ND, SvP, smr, NNS som inte har lyckats åstadkomma mycket positivt här i Sverige.

Problemet med centraliserade organisationer är att diverse oduglingar lyfts fram för att en korrupt ledning gillar dem medan kompetent folk inte släpps fram, när man inte har fasta strukturer så blir det istället att de folk måste leverera för att få en ledande roll.

Visst kan man distansera sig från högerfigurer som inte är "lika mycket" höger som en själv. Det är väl fullt naturligt att "Alt Right" bör distansera sig från den grekjudiska homofilen Milo som älskar negerkuk, eller konspirationsdåren Alex Jones som mest är intresserad av att sälja vattenfilter och kosttillskott. Eller Breitbart som är alldeles för moderat. Däremot är det inte OK att som Brimelow sitta inför en samlad världspress och säga "Jag tycker Anglin är en utomordentlig journalist men han är inte Alt Right, han är nynazist", samtidigt som Antifadräggen utanför skanderar "Die nazi scum, die!" och misshandlar två konferensdeltagare. Då har man samma syltleverantör till ryggmärgen som Åkesson och Karlsson i SD. Och varför MacDonald är Alt Right men inte David Duke, det är väl främst en akademisk fråga som bör tas inom Alt Right-rörelsen, inte med pressen.

http://www.counter-currents.com/2010...n-why-i-write/