Hur kunde Sega överleva på konsolmarknaden så länge?

Sega saker var inne på 80-talet och början på 90. Minns sega råttor, sega gubbar osv men sen dog hela grejen och då försvann även sega konsoler och sega spel. Min farmor och farfar var ganska sega dom dog mycket riktigt under den tiden också.

Nä men seriöst så tyckte jag att Sega höll ganska bra klass på sina konsoler och även spelen, men Nintendo var för svåra att tampas med och när Sony själva släppte Playstation utan Nintendo så vart konkurrensen för hård till slut. Det var ändå synd för Sega hade mer att bidra med än Microsoft exempelvis. Dom vågade testa vattnet så att säga och betydde ändå en hel del för spelmarknaden.

De hade ju inkomster från arkadsidan, något Nintendo bara hade lite av i början.

Sega var alltid mycket för att satsa på hårdvaran och hoppades på att tredjepartsstödet skulle följa efter. Tog ju lång tid och mycket pengar att göra sdk för varje ny plattform och när Sega utvecklade ny hårdvara vartannat år så blev det färre och färre utvecklare som jobbade mot deras olika plattformar.

Men arkadsidan rullade på som vanligt och de kunde utveckla fler plattformar osv tills Microsoft och Sony började äta upp mer och mer av marknaden.

Sega har inte kånkat utan gör idag i princip bara arkadspel. Med lite mobilspel och portar till andra plattformar som sidoverksamhet. De gillade väl det tekniska för mycket för att faktiskt fokusera på spelen.

Mega Drive hade ju Quackshot, Gunstar Heroes, Burning Force! finns skitmånga bra spel! Första konsolen jag hade.

Min första konsol var en megadrive. Jag var mest intresserad av sportspel (NBA, NHL) och Sega kändes som den "vuxnare" plattformen jämfört med Nintendo som var mer för "barn". Har nog aldrig haft så roligt med konsolspel som NBA 94.

EU/Sverige lansering:
Nintendo 8-bit: 1986
Sega mega drive 16 bit: 1990
Super Nintendo 16 bit: 1992
PS1: 1995
N64: 1997

Det var helt enkelt så att under ett par år var Sega den bästa konsolen. Sonic motsvarade ju Mario fast betydligt bättre. Sen fanns ju Road Rash också, ett dunderspel

Fast är Sonic egentligen så bra spel? Visst var det coolt när det gick snabbt, men det var ju typ aldrig bra att springa snabbt.

Mario 8-bitar boss
http://orig08.deviantart.net/15ca/f/...dc-d7bv8zj.jpg

Sonic 16-bitar boss
http://199.101.98.242/media/shots/39...ss_Mode)-3.png

Det var ju i princip next-gen mario. Jag tyckte det var skitkul iaf.

Jag tyckte även Sonic-spelen var asballa då. Sen när jag spelat dom i modern tid (alltid en farlig väg att gå, jag vet) så måste jag säga att Mario-spelen håller förvånansvärt bra medans Sonic-spelen är nästan förvånande mediokra. Tjusningen med spelet är att dra iväg med maxhastighet, men bandesignen går nästan helt ut på att bestraffan en så fort man kör iväg.

Sega Mega Drive hade ju "TMNT: The Hyperstone Heist" och "The adventures of Batman and Robin" (som har ett helt fantastiskt soundtrack).

Båda dom är fantastiskt bra.

Jag hade ett Mega Drive, när jag var liten, i början på 90-talet. Jag vet att i min umgängeskrets så ansågs det vara roligare än SNES, om man bortser från vissa spel, som Donkey Kong-spelen och A Link to the past. Folk ville alltid hänga hemma hos mig, och spela Sega, istället för att vara hemma hos de som hade SNES.

Alla sportspel var bättre på Mega Drive, än på SNES, framförallt NHL-spelen, samma sak med fighting-spel och Co-op-spel, vet att vi var många som föredrog Disney-spelen på Mega Drive också, samt såklart Sonic-spelen, som var grymt roliga. Tror inte det var någon som jag kände som föredrog Mario på SNES före Sonic på Mega Drive, fast då var vi småbarn också. Nu, som vuxen, skulle jag föredra Mario före Sonic, utan tvekan.

När jag tänker efter så kändes Sega mer vuxet än Nintendo, ändå så föredrog jag Sega som ung, och föredrar Nintendo som äldre. Det är lite lustigt.

Det var när Nintendo kom med 64an, och Sega med Dreamcast, som folk, i min umgängeskrets, började att, på riktigt, gå från Sega till Nintendo, N64a var på en helt annan nivå än något Sega hade gjort.

SSB går ju inte heller att jämföra mot Mega Drive, då SSB kom ut 1999 och Mega Drive hade sin storhetstid i början och mitten på 90-talet.

Om jag inte missminner mig handlade dödsstöten av Dreamcast om dålig marknadsföring och avsaknaden av DVD-läsare, men jisses vilken häftig konsol de avslutade med. Konsolen står sig än idag som innovativ med sina udda tillbehör och spelidéer. Även om produktionen av den upphörde för längesedan finns det fortfarande dedikerade spelutvecklare som skapar spel och i det avseendet har Dreamcast överlevt längre än väntat!

Att säga att Sonic inte var/är ett bra spel är ganska löjligt. Det var helt klart Segas stora dragplåster, och många köpte Mega drive enbart för det spelets skull. Sen att det inte fungerade alls i 3D är en annan sak, men det är utan tvekan ett av de mest fartfyllda sidoscroll spelen som någonsin gjorts.

Sen var det så att många av de som köpte Mega drive blev besvikna, vilket gjorde att det fanns massor utav konsoler att köpa begagnat. Till skillnad från Super Nintendo, där jag tror att i stort sett alla blev nöjda.