Citat:
Ursprungligen postat av
Pluvios
China! Som Trump alltid säger, Kina är det viktigaste nu tror jag. Hela Asien kommer fan äga our asses om 20 år
Nu är det iof inte så konstigt att såväl Kina som Indien börjar resa sig. I slutet av 1700-talet var Kina fortfarande en stormakt att räkna med, åtminstone ekonomiskt. Sedan drog väst ifrån rejält och Kina blev ordentligt förnedrat.
Det enda som kan hindra Kina ifrån att bli världens mäktigaste makt tillsammans med Indien, är demografi. Att Kina behöll enbarnspolitiken så länge som de gjorde var ett stort misstag. Kina kan bli "gammalt innan det blir rikt".
Om nu inte en omfattande konflikt mellan USA och Kina bryter ut. Tillåt mig tvivla starkt på det. Det kommer inte ens att bli något mer omfattande handelskrig. Inte för att USA och Kina skulle sakna geopolitisk rivalitet, för den finns där alltid mellan de båda rikena. Utan för att en omfattande konflikt, allvarligt, skulle skada hela världsekonomin.
Annorlunda kan det förhålla sig mellan Ryssland och Kina. Ryssland är en ekonomisk dvärg jämfört med Kina, alltså trots Ryssland stora råvarutillgångar. Men Ryssland har massor av kärnvapen och en relativt stark konventionell militär. Kina rustar å andra sidan upp, febrilt. Vad gäller flottan så är de rena massproducerande av fartyg. Flygvapnet ligger å andra sidan något efter Ryssland, speciellt vad gäller uppdragstaktik men även, till viss del teknologiskt. Vad gäller markstridskrafterna så är det svårt att veta om de duger till något mer än till maffiga parader.
Men Kina kan använda sig av cyberkrigföring, informationskrigföring samt inte minst ekonomisk krigföring emot Ryssland för att långsiktigt få grepp om de stora råvarutillgångarna i Sibirien. I motsatts till Ryssland så har den kinesiska historien och kulturen inte skapat något " evigt ekorrhjul" där såväl ledning som folket bara måste utvidga imperiet. Med undantag av Tibet, (historiska anledningar), Taiwan, (politiska anledningar) och Syd"kinesiska" sjön, (ekonomiska och handelspolitiska/geopolitiska anledningar), så verkar inte vare sig den kinesiska ledningen eller folket, egentligen, vara intresserade av att utvidga det kinesiska imperiet.
Det som ändå skulle kunna driva dem att försöka få ett de facto grepp om Sibirien, (alltså inte nödvändigtvis en ren militär ockupation), skulle om så fall vara främst ekonomiska skäl, men möjlighet att lätta på trycket i de mest tätbefolkade kinesiska kustområdena.
Jag kan se framför mig, minoritetsfolk i Sibirien som vill ha en ökad självständighet och själva få en större del av kakan som bakas med deras naturresurser.
Jag kan se framför mig ett diskret kinesiskt stöd till dessa självständighetssträvanden.
Jag kan se framför mig ett antal strategiskt belägna "folkrepubliker" i Sibirien, direkt, men i största hemlighet, kontrollerade av Beijing, med vänskapliga och, för båda parterna, förmånliga handelsförbindelser med Kina.
Och för att knyta ihop påsen på ett korrekt sätt: Ett sådant scenario, borde även det, kunna ena det ryska folket. För det ryska imperiet och folket/folken har alltid haft en stor respekt för det mäktiga kinesiska imperiet. De vet att: Ger man sig på det så väntar mongolstormen 2.0